Stora delar av Sverige drabbades av allvarliga skogsbränder till följd av den långvariga torkan under sommaren. Nu när nästan alla bränder har släckts och är under kontroll kommer en tid av återhämtning, reflektion och utvärdering för att utröna hur Sverige hanterade denna kris. Vad kan vi lära oss inför framtiden?
Även om tiden inte är mogen för slutgiltiga bedömningar och vi bör avvakta diverse utredningar, kan några preliminära observationer göras redan nu.
1) Ett flertal aktörer samverkar mot samma mål:
I det svenska krisberedskapssystemet sker hanteringen av extrema händelser först och främst på kommunal nivå. Om krisen kräver ytterligare resurser och samordning kan den regionala nivån med länsstyrelserna ta över ansvaret för insatserna, ofta med stöttning från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Men civila myndigheter och räddningstjänster var långt ifrån de enda som engagerade sig under sommarens skogsbränder. En stor mängd frivilliga, både organiserade och spontanfrivilliga, och personal samt material från försvarsmakten integrerades i insatserna, vilket enligt de inblandade var en framgångsfaktor.
Att försvarsmakten ska kunna bistå det civila samhället under svåra samhällsstörningar är en bärande tanke i återuppbyggnaden av Sveriges totalförsvar, och sådan samverkan kommer vi att behöva mer av i framtiden.
2) EU som okänd men central resurs för svensk krishantering:
De mycket uppmärksammade – och uppskattade – brandbekämpningsresurser, som deltog i arbetet med att få kontroll på bränderna, kom inte Sverige till gagn på grund av bra kontakter med exempelvis Italien, Frankrike, Litauen och Polen. Vi kunde dra på dessa länders resurser för att vi ingår i EU:s civilskyddsmekanism.
De länder som är anslutna till denna mekanism kan vid behov av resurser och hjälp vid diverse civila samhällskriser kontakta ett samordningscentrum inom EU. Centrumet koordinerar tillgängliga resurser och har etablerade kontakter till de ingående andra länder. MSB är Sveriges ingång till EU-mekanismen och kan efterfråga andras resurser men också erbjuda svenska resurser om de behövs i något annat land. EU-kommissionen har även föreslagit en utökning av EU:s resurser i civilskyddsmekanismen.
När vi, med all rätt, hyllar och tackar hjälpande länder för deras insatser bör vi inte glömma bort den roll som förankringen i EU-mekanismen spelar.
3) Förbättring av krisberedskapen sedan år 2014:
På grund av erfarenheterna från skogsbranden i Västmanland år 2014 menar vi att beredskapen blivit bättre. Många aktörer med insyn vittnar om att det den här gången ”drogs på för fullt” redan från början: MSB kontaktade EU:s civilskyddsmekanism snabbt. Försvarsmakten bidrog med effektivt stöd. Informationsflödet mellan de olika aktörerna verkar ha förbättrats och proaktivitet, snarare än reaktivitet, verkar ha präglat insatserna. I grunden tycker vi oss skönja en positiv utveckling av krisberedskapen, särskilt som årets skogsbränder var betydligt mer omfattande än under 2014. Detta utesluter dock inte behovet av utredningar om brister och problem som uppstod. Lokal resursfördelning till räddningstjänster samt utbildning och övning för krisstaber behöver exempelvis ses över.
Kritiska röster har under sommaren fört fram att Sverige bör införskaffa ”egna” vattenbombningsplan. En viss försiktighet med alltför snabba krav på sådana investeringar krävs dock. Sveriges krisberedskap skall vara anpassad till den risknivå som finns. Åtgärder i krishanteringssystemet bör endast göras om riskbedömningen ändras. Sommarens bränder var, förhoppningsvis, så exceptionella att det vore orimligt att dimensionera vår krisberedskap efter dem. Utöver detta kan Sverige förlita sig på EU:s civilskyddsmekanism som inte bara kan bidra med hjälp när den behövs men även skydda Sverige från överdrivna investeringar.
EU kan även införskaffa fler flygplan och stationera dem närmre Norden om riskbilden ger fog för detta.
4) Är värmeböljor och torka våra ”nya normala” somrar?
Klimatförändringen kommer att påverka Sverige genom mer extremt väder. Svenska myndigheter och medborgare kommer att behöva anpassa sig efter nya förhållanden. Det är centralt att utöka förståelsen för hur komplext och sammanlänkat, och därmed sårbart, vårt samhälle är. De så kallade beroendekedjorna i vårt samhälle gör att många frågor kräver samtidig uppmärksamhet. Sommarens torka har påverkat Sveriges bönder på ett på många håll förödande sätt, men detta är inte enbart ett problem för bönderna och myndigheter. Hur påverkas livsmedelsförsörjningen om livsmedelsproduktionen störs? Sverige saknar i dag livsmedelslager, vilket innebär att matvaror snabbt tar slut under en kris. Vad gör vi om värmen gör asfalten så mjuk att transporter av till exempel matvaror försvåras?
Myndigheterna måste skapa förutsättningar som säkerställer att samhället klarar av extrema väderförhållanden, men även vi medborgare behöver bli medvetna om vår sårbarhet och bli bättre på att agera proaktivt under extrema väderförhållanden. Tiden är hög att se över riskbedömningar och samhällets beroendekedjor.
Efter den negativa påverkan och det elände som delar av Sverige drabbats av den här sommaren bör vi nu framtidsanpassa samhället, samtidigt som vi ser över hur Sveriges krisberedskap med hjälp av samhällets samlade resurser, även de internationella, kan bli än bättre.
Man får nog hålla med den schweiziska filosofen Max Frisch som uttryckte att ”en kris är ett produktivt tillstånd. Man måste bara avlägsna bismaken av en katastrof”.
Frederike Albrecht, statsvetare, Uppsala universitet och Centrum för Naturkatastroflära
Helena Hermansson, statsvetare, Försvarshögskolan och Centrum för Naturkatastroflära