Den statliga myndigheten Vårdanalys kom nyligen fram till att Sveriges befolkning är positiv till en ökad digitalisering av vården. De allra flesta vill att vården ska ha tillgång till samma journal oavsett var de söker vård. De vill att medicinska data ur journalen ska kunna användas till forskning och de vill själva kunna läsa sin journal.
Men, skriver Vårdanalys, ”samtidigt som vi vet att Sverige tillhör de länder som är mest välförsedda med hälsodata om befolkningen, vet vi att digitaliseringens möjligheter ofta inte utnyttjas och att informationsöverföringen mellan hälso- och sjukvårdens delar har brister, bland annat på grund av att det saknas ändamålsenliga tekniska och organisatoriska lösningar.”
Landsting och regioner ligger i otakt med folkviljan och tekniken. Digitaliseringen inom sjukvården halkar efter.
Det beror inte på att lokala politiker inte tycker att det är viktigt utan på att Sverige är indelat i 21 regioner och landsting som alla ska göra sina egna upphandlingar och ska fatta sina egna beslut. Även om Sverige inte är större än att det skulle räcka med ett journalsystem i hela landet.
Landsting och regioner är helt enkelt för små för att ensamma ta sig an digitaliseringens utmaningar. Och att bara samverka är inte så lätt om man ska följa lagen. Det här innebär också ett väldigt slöseri med skattemedel. Ta Uppsala som exempel.
Uppsala har dag ett sammanhållet journalsystem.
Det innebär att varje patient har en journal oavsett om de besöker en privat eller offentlig vårdgivare, ett sjukhus eller en vårdcentral. Flera landsting använder i grunden samma system och delar delvis på utvecklingskostnaderna. Uppsala skulle gärna satsa mer på få ett ännu effektivare IT-stöd. Modern sjukvård kräver ju bra IT-lösningar. Men de pengar som Uppsala satsar kommer ju bara till nytta i det egna länet i stället för att samma pengar skulle kunna göra nytta för alla Sveriges patienter. Nu finns exempelvis planer på att eventuellt satsa 500 miljoner under fyra år i Region Uppsala.
Det rimliga är ju att Sverige hade ett IT-system för vården. Men det kräver ökad statlig styrning av vården.
Tilltagande specialisering av vården gör att sjukhuset snarare behöver renodla verksamheten och att ”enklare” specialistvård utförs av andra vårdgivare eller utanför sjukhusets väggar. För patienterna ger färre inläggningar dessutom en säkrare vård.
Därför behövs en strategi för att utveckla såväl sjukvård i hemmet, virtuella mottagningar, mobila team och hemtester. Som kroniskt sjuk bör du exempelvis ha tillgång till virtuella mottagningar och hemprovtagning som leder till tätare kontakt med vården på ett sätt och på tider som passar dig.
Om vi inte utnyttjar teknikens möjligheter fortsätter framtidens vård i gamla strukturer. Genom ett strategiskt arbete tror vi däremot att vi även i framtiden kan ge våra invånare en solidariskt finansierad sjukvård utan att kväva vårt ekonomiska välstånd med alltför höga skatter.
Men det kräver faktiskt en ökad styrning och samordning från statens sida. Inte för att staten nödvändigtvis vet mer om sjukvård utan för att den styr över hela Sverige.
Inget av det vi föreslår är nyheter. Redan i dag används telemedicin, det finns hemdiagnostik och virtuella mottagningar.
Vi har mobila vårdteam och specialister även utanför sjukhusen. Men det är öar av goda exempel. Det som saknas är en gemensam strategi för hur det ska bli en del av vårdens ryggrad. Det är inte de tekniska möjligheterna eller de evidensbaserade metoderna som saknas utan planen för hur vården ska styras i dag för hur exemplen ska bli basutbud imorgon. Vi är övertygande om att det kräver en ändring av hur sjukvårdens styrs. Vi har helt enkelt inte råd att kräva att 21 landsting ska hitta sina egna lösningar.
Anna-Karin Klomp
Regionråd (KD)
Emma Henriksson
Ordförande socialutskottet (KD)