I debattartikeln Delat omsorgsansvar är framtiden i UNT 14-07-27, skriver Linnea Bruno och Lotten Sunna från Fi, att den tänkta individualiseringen av föräldraförsäkringen kommer att bidra till ”att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Även Ida Ölmedal, skriver på ledarplats i Dagens Industri att ”En delad föräldraförsäkring skulle i de allra flesta familjer betyda bättre ekonomi, hälsa och karriärmöjligheter för mamman.” Både representanterna för Fi och Ida Ölmedal hänvisar till rapporter som styrker deras tes om att en individualiserad föräldraförsäkring förbättrar för kvinnor generellt. Vi har också läst några av dessa rapporter. Det intressanta med de flesta av dem är att de går att läsa från flera håll.
Ett exempel på läsning från två håll är den tredelning av föräldraförsäkringen på Island som infördes 2000, och som Ida Ölmedal i Dagens Industri och tidigare också Fi i olika sammanhang, har hänvisat till. Denna tredelning har fått stå som exempel på en reform som har lyckats, eftersom papporna numera tar ut hela 82 procent av sina egna föräldradagar (och de tar även ibland ut dagar från den gemensamma delen), vilket är störst andel i världen. Men samma siffra, nämligen de 82 procenten, går det alltså att vända på. Då kan man i stället räkna på hur många av de isländska papporna som låter alla sina föräldradagar frysa inne. Nämligen 18 procent (Arnalds, Eydal och Gislason 2013). I dessa 18 procent av fallen måste ju någon ändå stanna hemma för att ta hand om barnet. Det ligger nära till hands att anta att det är mammorna som stannar hemma i majoriteten av dessa fall. Mammorna blir då tvungna att göra det utan ersättning, eller leva på sin mans inkomst.
Det finns ytterligare siffror från Island. I tillägg till de 18 procent av de isländska papporna som inte tar ut några föräldradagar alls, finns det ytterligare tio procent pappor som inte tar ut hela sin andel. Här tillkommer det ännu fler mammor som stannar hemma utan ersättning.
Sedan måste man räkna med hur uttaget för män kontra kvinnor ser ut. Till exempel tenderar pappornas uttag här i Sverige att öka kring jul och sommarmånaderna. Det händer också att papporna tar ut föräldraledighetsdagar även när mammorna är hemma. Antalet pappor kontra antalet mammor som tar ut föräldraledighet stämmer inte heller särskilt väl överens med antalet dagar som vardera föräldern faktiskt är hemma med barnet. Och det är här avgrunden börjar öppna sig. Mammorna brukar nämligen vara hemma väldigt mycket mer, fast utan pengar, vilket inte syns i statistiken.
Och det är just därför som reformen om en individualiserad föräldraförsäkring är så problematisk. För att ta exemplet Island igen: där tar papporna ut mest föräldraförsäkring i världen. Det vill säga tre månader. Försäkringen täcker upp för nio månader sammanlagt. Men barnen får inte börja på förskola förrän de är tolv månader, vilket innebär att någon också måste vara hemma med barnet under de sista tre månaderna. Dessa blir då obetalda. Det är nästan alltid mammorna som stannar hemma dessa tre obetalda månader. Om man tar med detta i beräkningen, sjunker den isländska statistiken betänkligt.
Det är det här vi menar när vi gång på gång beskriver problemet för just kvinnor med denna reform. Ida Ölmedal skriver ”En delad föräldraförsäkring skulle i de allra flesta familjer betyda bättre ekonomi, hälsa och karriärmöjligheter för mamman”. Det finns flera saker att anmärka på detta, men för att börja från grunden: det hon skriver betyder ingenting så länge man inte i sammanhanget fastställer om hon med denna ”delade föräldraförsäkring” avser den lagstadgade delningen, som kanske inte alls blir så särskilt delad, eller om det handlar om den där utopiska delningen, den vi alla hoppas på, som faktiskt på riktigt ÄR jämnt fördelad. Problemet är ju bara att lagförslaget om individualiserad föräldraförsäkring knappast kommer att leda dit.
Ida Ölmedal skriver sedan ”Debattörerna lyfter fram ett specifikt problem som måste lösas vid en individualisering av föräldraförsäkringen – inte ett argument mot den som helhet. Problemet ska inte lösas genom att behålla status quo, där en majoritet kvinnor kompenserar pappans frånvaro till priset av ekonomi, karriär och hälsa.”
Men det Ida Ölmedal skriver om våra texter är missvisande. Vi har gång på gång försökt visa att det finns väldigt många problem med förslaget med den individualiserade föräldraförsäkringen. Ett av dem är att mamman fortfarande tvingas att vara hemma sin del av tiden medan pappan fortfarande kan välja. Ett annat är att mamman fråntas en del av sin inkomst, och ändå är tvungen att vara hemma med barnet. Ett tredje kan vara att mammans närvaro i hemmet kanske inte alls minskar bara för att pappans uttag ökar. Om man vill ha ett fjärde kan man vända blicken mot Island igen, som Ida Ölmestad föreslog i sitt första inlägg. Och fundera över det faktum att kvinnornas situation på arbetsmarknaden, den som skulle bli så bra, inte alls har förbättrats, sedan reformen infördes 2000 (Fem. persp. 2011-11-25 | Annette Wallqvist). De isländska mammorna kämpar fortfarande hårdare än papporna med hushållsarbetet. Trots att de isländska männen tar ut mest föräldraförsäkring av alla pappor i världen.
Och det är det här som är själva grundproblemet. Att situationen, trots att tredelad föräldraförsäkring har införts, inte blir bättre för kvinnorna. Det är här som ett parti som vill kalla sig feministiskt, måste börja dra slutsatser. Det är det som måste vara utgångspunkten. Och det är för oss obegripligt att ett parti som Fi, som kallar sig feministiskt, inte gör det, utan i stället föreslår en åtgärd där de som drabbas blir de mammor som har det sämst, och kallar det för ett jämställdhetsförslag. Man lägger ansvaret på dessa enskilda mammor, individerna, i de svåra situationer de redan befinner sig i, och när de dessutom har spädbarn. Det som krävs är i stället en reform där kraven läggs någon helt annanstans, någonstans där makt utövas i verkligheten. Som till exempel hos arbetsgivarna.
Karin Brygger , doktorand vid Göteborgs universitet
Jenny Wenzer Dahlgren , doktorand vid Göteborgs universitet
Ann-Marie Ljungberg , frilansskribent och författare
Kajsa Widegren , forskare vid Göteborgs universitet