26 maj är det val till Europaparlamentet, ett EP-val. Ofta talas om EU-val vilket egentligen är konstigt. Det är ju ett val till parlamentet i EU som valet avser. Inte talar vi om Sverigeval när det gäller val till den svenska riksdagen – det är riksdagsval.
Långt innan Sverige kom med i EU gick Sveriges Liberala Studentförbund i bräschen för en aktiv europapolitik.
Ja till Europa var titeln på den skrift som studentförbundet kom med 1961. Unga liberaler var först i Sverige med en sådan ambition. Vi – jag var sekreterare i arbetsgruppen som leddes av Hadar Cars – satte upp målet ”ett politiskt och ekonomiskt enat Europa, ett europeiskt statsförbund med åtskilliga övernationella befogenheter – ett Europas förenta stater”.
Vi var medvetna om att detta skulle ta lång tid och ville som första steg att få en sammanslagning av dåvarande EEC och EFTA.
Tullunion, samordnad handels- och konjunkturpolitik och liberalisering av kapitalrörelserna låg i linje med detta. Hindren för arbetskraftens rörlighet skulle bort, likartade bestämmelser på arbetsrättens område skulle införas, inflyttad arbetskraft skulle jämställas med svenska medborgare ifråga om lön och sociala förmåner.
Ett enat Europa skulle inte få bli en sluten enhet – öppenhet mot omvärlden, inte minst mot u-länder, var viktigt.
Som bekant har en del av detta förverkligats men inte allt. Och det är en lång väg kvar till ett Europas förenta stater.
Vår insats 1961 följdes av intensivt arbete för att få Folkpartiet med på vår linje. Att Liberalerna i dag är det mest EU-positiva partiet kan väl inte anses vara vår förtjänst – men att debatten inom partiet tog fart redan på 1960-talet bidrog vi till.
Kan man dock inte se områden där vi var ute på vägar som i dag är överspelade eller olämpliga? Egentligen inte, som jag ser det, med det undantaget att vår kritiska inställning till både Sveriges och EEC:s jordbrukspolitik inte kom till tydligt uttryck i vår skrift, utöver kraven på borttagande av handelshinder för u-länderna.
Det fanns frågor som vi inte tog upp och som i dag är brännande. Inte minst vaktslående om det öppna demokratiska samhället, behovet av stärkt demokratiskt inflytande, reell offentlighetsprincip och prioritet för individens integritet, klimatsamarbete.
Någon skiss på en färdig federation hade vi inte och en sådan ritning är svår att komma med även i dag.
Stegvisa reformer är en god liberal princip.
Ingemund Hägg
som förblir europafederalist