Mohammad Hassan (L) undrar varför några av oss i oppositionen regelbundet kallar Uppsalas nuvarande minoritetsstyre för vänsterstyret (UNT Debatt 16/4).
Bara att undra detta bekräftar Liberalernas vänstersväng inom politiken.
Med hjälp av Liberalerna och Vänsterpartiet gavs Socialdemokraterna och Miljöpartiet viktiga ordförandeposter i tider då vi behöver kraftiga förändringar för att klara av betydligt bättre kvalitet i välfärdens kärnuppdrag. Kärnuppdrag som konkurrenskraftig utbildning för våra barn, anständig omsorg av våra funktionshindrade, kvalitativ vård till våra sjuka och attraktiv och prisvärd infrastruktur av boende och trafikleder.
Miljöpartiet och Socialdemokraterna har gott om företrädare som tror på, och kämpar för, socialistiska lösningar kopplade till det kommunala uppdraget. Ett sådant minoritetsstyre är ett vänsterstyre.
På intet sätt en gruppering som representerar en progressiv utveckling. Snarare ett vänsterstyre i minoritet som gång efter gång ägnar sig åt destruktiv identitetspolitik.
Vänstern för mig är politiska rörelser som misstror marknadsekonomin och som vill begränsa individers självbestämmande, valfrihet, genom höga skatter. Vänstern älskar identitetspolitik i stället för att driva generella förbättringsambitioner och vänstern skapar massor av onödig byråkrati på skattebetalarnas bekostnad.
Vänsterstyret i Uppsala har kommunaliserat stora verksamheter som tidigare drivits av andra utförare. Det motverkar tveklöst den fria företagsamheten.
Det föregående vänsterstyret i majoritet höjde skatterna och begränsade därmed människors egna val ytterligare. Vi får se om även vänsterminoriteten kommer att föreslå ännu högre skatter. Eftersom reformarbetet lyser med sin frånvaro är det tyvärr sannolikt.
Hbtq-certifiering och jämställdhetsintegrering framställs ständigt som viktigare än att säkerställa kvalitet i kärnuppdragen.
Och en redan gigantisk administrativ överbyggnad förstärks även med ett onödigt Upphandlingsråd. Upphandlingar är mycket viktiga och på grund av det mycket hårt reglerade. Utöver de regelbundna leverantörsträffar kommunen genomför ska varje nämnd och styrelse löpande arbeta med att säkerställa kloka och korruptionsfria upphandlingar. Ett upphandlingsråd är bara plakatpolitik.
Dessutom fortsätter vänsterstyret att särskilt marknadsföra ett rättvisemärke före andra.
Och Hassan undrar varför vi vill förtydliga för Uppsalaborna att minoritetsstyret tveklöst drar åt vänsterpartihåll. Det tycker flera av oss i opposition är viktigt att förtydliga. För dem som vare sig är vänster eller inskränkta nationalister är det viktigt att de förstår vilken inriktning det nuvarande minoritetsstyret har med sina politiska ambitioner. Ambitioner som använder medel som inte löser de kvalitetsproblem som kommunens kärnuppdrag har.
Självklart får Liberalerna göra vilka val de vill för mig. Samtidigt har opposition en viktig uppgift att de styrandes beslut varudeklareras på ett för väljarna tydligt sätt.
Bara genom att Hassan använda orden ”maktordning” och ”norm” i sin artikel förstår vi vilken vänstersväng Liberalerna i Uppsala tagit.
Oavsett vilka ord Liberalerna vill välja får de självklart samarbeta med vilka de vill, och mot väljarna stå till svars för de valen.
Att sträva mot ett samarbete med andra partier som man delar grundläggande ideologiska riktningar med, samt ser en liknande gemensam framtidsambition med, har inget med ”att bryta politiska låsningar” att göra. Det borde vara de självklara samarbetspartnerna inom samhällsbygget. Det är självklart för den kompetente partiledarkandidaten Nyamko Sabuni inom Liberalerna. Den självklarheten lyser med sin frånvaro i Uppsala.
Samarbetsargumenten kopplade till SD är lysande exempel på hur bland annat Liberalerna gått i Socialdemokraternas fälla.
En fälla för att öka Socialdemokraternas chanser till regeringsmakten. Ingen har någonsin föreslagit annat än att om olika partier har liknande önskemål i en sakfråga är det demokratiskt rätt att söka stöd för det förslaget, oavsett vilka andra folkvalda partier som stödjer det. Det inkluderar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. I årtionden utnyttjade S ett tydligt kommunistiskt V för att säkra regeringsmakten.
Det är positivt att Hassan lärt sig att Sveriges historia ”är en produkt av förändring och resultatet av rörelser in och ut ur landet, rörelser av människor, varor och idéer.” Vårt välstånd är bland annat ett resultat av den öppenheten.
Samtidigt har Sveriges befolkning aldrig tidigare ökat så snabbt med krafter från mycket annorlunda kulturer. Den utmaningen borde bland annat Liberalerna ta på större allvar.
Vackra ord, extratjänster och löften om ”garanterad bättre integration” duger inte. Det är betydligt mer utmanande att få mångkulturella samhällen att erbjuda ett högt generellt välstånd utan ständiga våldsamma konflikter.
I dag lockar partier som kallar sig liberala lägre folkligt stöd än KD ensamt. Att driva en mer hållbar politik i förhållande till de människor man ska företräda är inte att verka genom ”opportunistiska ställningstaganden”.
Om Liberalerna i Uppsala menar allvar med att kämpa för individers friheter, marknadsekonomi, frihandel och social hållbarhet är det hög tid att åter bli ett tydligt borgerligt parti.
Vänsterkrafter förespråkar socialism och skattetryck som kraftigt begränsar hårt arbetande individers friheter. Gör om! Gör rätt!
Stefan Hanna
kommunalråd, partipolitiskt obunden