I mÄnga Är har jag haft förmÄnen att gÄ till ett av de bÀsta jobb samhÀllet har att erbjuda, nÀmligen att arbeta för Polisen.
ArbetsmÀssigt har vardagen varierat, som alla arbeten, mellan rutinsysslor och ibland med mer utmanande arbetsuppgifter. Med karriÀren följde svÄrare samt mer och mer ansvarsfulla arbetsuppgifter i Sverige och i mindre demokratiska lÀnder.
Att ha haft förmÄnen att fÄ lösa dessa tillsammans med en kompetent och lojal yrkeskÄr har alltid varit ett privilegium. Ibland har vi ondgjort oss över högre chefer, ibland har vi högre chefer ondgjort oss över personalen. Respekten för varandras roller har alltid funnits och rÀttsstatens principer om frihet frÄn godtycke av enskildas uppfattningar har varit garanten för att den enskilde inte drabbas av övergrepp av staten. Motsatsen skulle kunna beskrivas som polisstat och det tror jag ingen av oss önskar sig. Jag har arbetat i nÄgra och tror mig veta vad det innebÀr.
Den senaste tidens obarmhÀrtiga drev mot polismÀstare Mats Löfving saknar varje form av humana inslag frÄn en vÀl fungerande organisation i en rÀttsstat. Löfvings eventuella tillkortakommande avseende beslut höll pÄ att utredas i enlighet med de rutiner som finns i rÀttsstaten. I normala fall avslutas sjÀlva brottsutredningen och sedan kan den eventuellt följas av en arbetsrÀttslig utredning vilken i sin tur kan leda till olika konsekvenser. Det Àr den gÀngse tÄgordningen och den bygger pÄ de krav som stÀlls pÄ en lagbunden och rÀttssÀker offentlig förvaltning.
I fallet med Löfving har pÄ grumliga grunder tillsatts en sÀrskild utredare med ett skriftligt direktiv, och kanske ett muntligt vi aldrig fÄr veta. Utredaren lÀmnar sen publikt sin uppfattning i en presstrÀff lÄngt innan brottsutredningen Àr fÀrdig och med flera förslag till straffande ÄtgÀrder.
Varför?
Var det verkligen utredarens uppgift att offentligt avgöra Löfvings öde innan ordinarie beslutsgÄng fÄtt ha sin gÄng och om sÄ pÄ vilka grunder?
Polisen har ett tydligt uppdrag vilket den, efter bĂ€sta förmĂ„ga, ska fullgöra. Ăver tid har resultaten varierat och för nĂ€rvarande oroas vi alla av den gĂ€ngkriminalitet som rĂ„der. Den nytilltrĂ€dda regeringen har ju Ă€ven pĂ„ Polisens omrĂ„de lovat guld och gröna skogar och nĂ€r âLöfvingaffĂ€renâ uppdagades stör det sĂ€kert nĂ„gon politisk ambition om snabba resultat. Jag kan inte frigöra mig frĂ„n tanken pĂ„ att den sĂ€rskilde utredaren fĂ„tt till uppgift att se till sĂ„ att affĂ€ren kan avslutas sĂ„ snart som möjligt vilket i mina ögon inte Ă€r nĂ„got annat Ă€n ett rent övergrepp och dĂ€r Löfving fĂ„tt vara ett statuerande exempel. Man fĂ„r inte behandla mĂ€nniskor sĂ„ vilket vĂ€l den tragiska avslutningen pĂ„ historien Ă€r ett mer Ă€n tydligt bevis pĂ„.
Ansvariga politiker, rikspolischefen, Polisens HR-chef, den sÀrskilda utredaren med flera bör nog fundera mer Àn en gÄng pÄ hur de verkligen skött det hÀr uppdraget och det medmÀnskliga stödet till Mats Löfving och med det vilka de konsekvenser de sjÀlva bör ta. LÄt oss vidare sÀkerstÀlla att landets polisledning verkligen pÄ riktigt vÀrnar om och stödjer sina medarbetare, utan politisk pÄverkan, nÀr det blÄser stormande isvindar. Det finns ju tyvÀrr fler i den hÀr historien som lÀmnats Ät sitt öde men ÀndÄ sÀkert Àr i behov av stöd och hjÀlp.
Jag Àr vÀl medveten om att sannolikheten för att nÄgon som varit involverad i denna hÀxjakt offentligt ska tillstÄ att det jag pÄstÄr Àr sant men bara misstanken om att det kan vara sÄ gör ont i en demokrats skÀl.
Löfvings anhöriga fÄr aldrig tillbaka sin Àlskade Mats, Polisen fÄr inte tillbaka sin kompetente medarbetare men lÄt oss vÀrna om att Polisen fÄr sköta sitt uppdrag utan tillfÀlliga politiska nycker.
Kommande JO-anmÀlningar, utfrÄgningar i justitieutskottet med flera offentliga sammanhang hoppas jag ska ge de politiker som söker kortsiktiga politiska poÀnger en tankestÀllare.
Hur har Polisen blivit sÄ hÀr?