Jacob Rosén, ordförande Föreningen Heimdal.
År 1891 grundades Föreningen Heimdal i Uppsala. Organisationen kan i dag tituleras som Sveriges längst verkande politiska studentförening. I över 130 års tid har Heimdal fostrat blivande politiker, skribenter och företagare. Det senaste seklets högerregeringar har flera gånger haft ”heimdaliter” bland statsråden, och många av landets tidningar har givit plats åt opinionsbildare som börjat sitt bildningsprojekt hos föreningen i Uppsala.
Ovan redogörelse är inte bara skryt, den syftar till att framhålla den betydelse som Heimdal haft för generationer av studenter men också för samhället i stort. De senaste 60 åren har Heimdals verksamhet varit knuten till föreningslokalen på S:t Larsgatan. Under terminerna sker fortfarande varje vecka ett torsdagsmöte i lokalen, ofta ett föredrag där politiker, debattörer eller forskare bjuds in att föredra sina idéer för Uppsalas studenter och alumner. När Heimdal grundades var folkbildning ett uttalat kärnvärde – ett värde som upprätthålls än i dag.
Man får tycka vad man vill om Heimdals ideologiska inriktning, den reformvänliga konservatismen tilltalar inte alla. Men om man i Uppsala vill hitta ett spännande samtal om livets stora frågor är Heimdal definitivt en plats att besöka. Hos föreningen kan man tänka fritt och argumentera för sin sak.
Det öppna samtalet i källaren på S:t Larsgatan har genom åren hotats av våldsbejakande vänsterextremister. Under det senaste året har förföljelsen återigen eskalerat. Lokalen har åtskilliga gånger vandaliserats och på Uppsalas gator har Heimdals representanter utsatts för trakasserier och våld. Vid den senaste skadegörelsen riktades även mordhot mot föreningens aktiva studenter.
I kommunfullmäktige har vandalismen mot Heimdal nyligen lyfts genom en interpellation av Kristdemokraterna. I ett skriftligt svar konstaterar kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling att kommunen inte har någon handlingsplan mot våldsbejakande vänsterextremism.
Förvisso är politiskt våld i första hand ett polisiärt ärende. Ändå kan man inte låta bli att häpna över kommunens passivitet. Bristen på handling avslöjar en illa dold arrogans inför Uppsalas antidemokratiska rörelser.
Arrogansen är egentligen inte en ny företeelse. Även tidigare när våldsvänstern varit föremål för diskussion har kommunstyret uppträtt ointresserat, däribland när Sverigedemokraterna belyst den autonoma vänsterns närvaro på Ungdomens hus. Låt säga att det i stället var högerextrema organisationer som huserade på en skattefinansierad fritidsgård, skulle kommunen i så fall rycka på axlarna? Tillåt mig att tvivla. Kommunens slapphet inför vänsterextremismen tyder på dubbla måttstockar.
I samband med en av alla attacker mot Heimdal har organisationen Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) tagit på sig aktionen. På sociala medier uttrycker organisationen sin våldsromantik, bland annat en önskan om att få mörda poliser, skriver Jacob Rosén. Bilden är tagen efter vandalismen mot Heimdals föreningslokal i november 2024.
I samband med en av alla attacker mot Heimdal har organisationen Syndikalistiska ungdomsförbundet tagit på sig aktionen. På sociala medier uttrycker organisationen sin våldsromantik, bland annat en önskan om att få mörda poliser. De våldsbejakande syndikalisterna är knappast okända för den breda vänsterrörelsen i Uppsala. Jag förutsätter att alla demokratiska organisationer håller rent mot dessa kriminella element.
Uppsala har i dag uppenbara problem med den våldsamma vänsterextremismen. Den hotar det fria samtalet och det anrika studentlivet. Det är välkommet att frågan nått kommunens bord, men fler partier behöver se hoten och höja rösten. Rimligtvis borde kommunen upprätta en handlingsplan mot våldsbejakande vänsterextremism, och säkerställa att allt samröre med våldsutövande organisationer upphör.
Tills dess fortsätter verksamheten på Heimdal, oavbrutet sedan 1891.