Moderaterna Per Bill, Jessika Roswall och Gunnar Hedberg försöker måla upp bilden av att vi går till extraval 22 mars därför att regeringen är oduglig (UNT Debatt 15/12).
Men det är inte interna problem i regeringen som har orsakat situationen, utan att Sverigedemokraterna slutit upp bakom alliansens budgetförslag i riksdagen.
Det som gjorde att alliansen under förra mandatperioden kunde styra i minoritet var att SD då röstade på sitt eget budgetförslag, och la ner sina röster i övrigt. Nu röstade SD tvärtom på alliansens budget, som då samlade fler röster än regeringsförslaget.
Viktigt att komma ihåg i debatten är att allianspartierna aldrig förr haft så svagt stöd i riksdagen som efter valet 2014, vilket inte kan tolkas som annat än ett stort missnöje med den politik man förde under förra mandatperioden.
Att det trots det är den politiken som nu får fortsätta att råda under 2015 är tämligen orimligt ur ett demokratiskt perspektiv. När Sverigedemokraterna aviserade hur man skulle agera kunde alliansen ha stått fast vid sitt löfte att låta det största politiska blocket styra landet. Man kunde också ha accepterat regeringens inbjudan till att göra en blocköverskridande budgetförhandling.
Att alliansen hellre ville driva landet till extraval än att sätta sig vid förhandlingsbordet är obegripligt. Risken är tämligen uppenbar att det parlamentariska läget blir ungefär det samma efter valet 22 mars.
Kommer alliansen att vara lika hårdnackad motståndare till blocköverskridande förhandlingar då, med ambition att fortsätta att genomdriva sin politik med aktivt stöd från Sverigedemokraterna?
Det som ändå kan göra att vi får ett annat valresultat 22 mars är att alternativet till allianspolitiken är tydligare nu än i valet 2014.
Det rödgröna regeringsförslaget innefattade i förhållande till den budget alliansen och Sverigedemokraterna röstade igenom bland annat:
* 2,13 miljarder kronor mer till skolan
* 2 miljarder kronor mer till äldreomsorgen
* 1,24 miljarder kronor mer till järnvägsunderhåll
* 1,18 miljarder kronor mer till biologisk mångfald och skydd av värdefull natur
* 500 miljoner kronor mer till internationella klimatinvesteringar
* 366 miljoner kronor mer till kulturpolitiken.
Den rödgröna regeringen föreslog vidare reformer som nu är helt skrotade 2015, däribland ett klimatpolitiskt ramverk, investeringsstöd till kommuner som vill utveckla spårtrafik, en tredje pappamånad och avskaffad stupstock i sjukpenningen.
På intäktssidan är den stora skillnaden att regeringsförslaget innefattade skattehöjningar för inkomster över 50 000 kronor per månad.
Den rödgröna regeringens förslag till budget var den första statsbudgeten i Sverige där klimatfrågan togs på allvar. Att den budgeten föll är djupt olyckligt. Den stora risken när vi går till extra val är att väljarna inte uppfattat att det i praktiken nu är alliansens politik som fortsätter styra landet. Denna ovanliga situation har vi ett gemensamt ansvar att tydliggöra!
Niclas Malmberg, riksdagsledamot (MP)