Regeringens beslut att stoppa försvarssamarbetet med Saudiarabien har blivit föremål för skarp kritik, ofta från borgerliga led och näringslivsföreträdare. Tidigare utrikesminister Carl Bildt har sagt att det kommer att påverka Sveriges rykte som handelspartner. Jacob Wallenberg menar att beslutet äventyrar svenska jobb, svenskt välstånd och ”möjligheter att påverka genom dialog”. En ledare i Dagens industri säger att ”regeringen Löfven aktivt skadar näringslivsintressen för att blidka sina samarbetspartier".
Kritiken fokuserar på Sveriges handelsintressen och duckar för principfrågan. Tycker Bildt, Wallenberg och Dagens industri att Sverige bör ingå försvarssamarbeten med despotiska monarkier?
Den frågan lämnas obesvarad. I stället framställer man det inträffade som en handelsfråga. Wallström borde ha vinnlagt sig om att skydda svenska handelsintressen, tycker kritikerna. Sverige borde inte ha brutit ingånget avtal, menar Bildt och Di.
Men ibland måste man lyfta principfrågan.
Försvarssamarbetet med Saudiarabien innebar att Sverige gav militärt stöd till en av världens mest auktoritära regimer tillika en av världens värsta människorättsförbrytare.
Är det den utrikespolitiska roll som Sverige bör inta? Bör regeringen sätta principer om mänskliga rättigheter i pant för att uppnå kommersiella och försvarspolitiska syften?
Eller bör Sverige i stället använda sin trovärdighet i demokrati- och människorättsfrågor för att försöka flytta fram den internationella dagordningen? Regeringens beslut att häva avtalet med Saudiarabien har redan mött positiv respons utomlands, inte minst i Storbritannien och USA, där Sverige i vissa kretsar återigen uppfattas som ett land som vågar stå fast vid principer även när det är ekonomiskt smärtsamt.
Ett litet land ska inte ryta för högt, menar en del, medan andra säger att det är just små länder som har det politiska utrymmet att tala högt där andra tiger.
Markus Göransson, doktorand i internationell politik, Aberystwyth University