Att jobba som undersköterska på Centralintensiven, CIVA, på Akademiska sjukhuset är ett fantastiskt yrke där vi ingår i ett team som vårdar kritiskt sjuka patienter. Vi älskar vårt yrke, men det tar på krafterna att vårda svårt sjuka patienter. Vårdtagarna på en intensivvårdsavdelning har lika stort omvårdnadsbehov dygnets alla timmar.
Den arbetstidsmodell som togs bort för intensivvårdssjuksköterskorna förra året, tas nu även bort för oss undersköterskor.
Vi har fram till nu lagt schema efter den så kallade poängmodellen där olika arbetspass är värda olika mycket poäng. Beroende på hur man har lagt sitt schema, har man kunnat välja att arbeta mer av den obekväma arbetstiden, få fler poäng och därmed lägre veckoarbetstid, mer tid för återhämtning samt högre ersättning för obekväm arbetstid, OB-tillägg.
I den nya modellen finns inte samma möjligheter, vilket kommer att leda till att medarbetaren tvingas arbeta fler dagar och få mindre OB-tillägg. Jobba mer för mindre pengar.
Även pensionen blir lidande. Två av våra kollegor arbetar med kritiskt sjuka barn i åldrarna 0–12 år på Barnintensiven. En tvingas arbeta 8 extra pass på 10 veckor men förlorar ändå 200 kronor per månad. Den andre förlorar 800 kronar för OB-tillägg per månad.
Personalen som tidigare har valt att endast arbeta natt kommer att få cirka sexton arbetstimmar mer per månad med den nya modellen.
Att arbeta natt innebär även att sova innan nattpasset börjar. En trött medarbetare kan göra fel i vården. Att arbeta natt innebär således att se till att få tillräckligt med sömn både före och efter arbetspasset. Det leder till att de dagar som ser lediga ut i schemat i verkligheten måste planeras för sömn och vila.
Den till synes lediga tiden kan inte planeras för egna aktiviteter, familjeliv eller ledig strötid. För att våra kollegor ska orka fortsätta arbeta natt, med risk för sömnbrist, med hög arbetsbelastning och kritiskt sjuka patienter kommer de sannolikt att behöva gå ned i arbetstid, förlora inkomst eller bli tvungna att jobba mer än de orkar. Är det dit vi vill komma?
Även flera av våra kollegor kommer att tvingas arbeta blandade arbetspass dag, kväll och natt. Det heter rotation, är ohälsosamt och kommer troligen att medföra sjukskrivningar alternativt att de går ned i tjänstgöringsgrad för att få återhämtning.
Ett alternativ kan vara att jobba flera helgpass med mer OB-tillägg men vi behöver också få vara lediga när våra familjer, barn och vänner är lediga, när vi kan delta i fritidsaktiviteter och föreningsliv. Vår tid för återhämtning är inte bara viktig för vår egen hälsa utan även för vår arbetskapacitet och för våra patienters trygghet och deras anhöriga.
Det finns ett starkt samband mellan hur vi mår och den patientsäkerhet vi kan erbjuda. Sjukskrivningarna bland personalen är redan oroande hög och ökande. Det finns utmattade medarbetare som blir borta en längre tid. Vi är redan i dag mycket oroliga för personalens hälsa och vi anser att återhämtningstiden redan i dag är för liten och de kommer bli ännu värre med den nya modellen.
Precis som Johan Bäckander, specialistsjuksköterska, sade i UNT 6/7 så är många av oss oroliga för hur patientsäkerheten kommer att bli när personalen drabbas av ökad ohälsa, flyr från intensivvården och fler vårdplatser måste stängas.
Det finns en risk att läkarna kommer att få prioritera hårdare vilka som ska ha rätt att få intensivvård och vilka som får avvakta på vanliga vårdavdelningar eller på akuten med annan kompetens och färre resurser.
Då kommer både patienter, anhöriga, vi undersköterskor och hela vårt team, samt all personal på andra avdelningar bli drabbade. Redan nu skickar vi våra patienter till andra sjukhus och utomlands. Vi kan ta ett exempel från Neonatalintensiven på UAS där man skickar förtidigt födda barn och oroliga föräldrar mellan olika sjukhus i Sverige och utomlands till Åbo, Finland.
Det sker för att vi tvingas stänga vårdplatser på grund av att personalen flyr från dåliga villkor. Nu har vi på intensivvårdsavdelningarna haft tur med att personalen har stannat och jobbat under längre tid. Detta gör att vi alltid har trygga och väldigt kompetenta famnar att luta oss emot när vi kommer som nya. Men de orkar inte längre. De söker andra jobb och utbildningar i andra branscher.
Så för oss är det inte bara en medarbetare i mängden som försvinner utan det är en ovärderlig kompetens och trygghet som försvinner. Redan nu är det brist på specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Detta medför att arbetsbelastningen för oss undersköterskor blir högre och vi får svårt att orka med vårt arbete.
Utöver detta så finns det redan i dag ett samvetskval hos sjuksköterskorna över att de inte hinner hjälpa oss tillräckligt.
Det går inte att bedriva vård utan sjuksköterskor men inte heller utan oss undersköterskor som är närmast patienterna. Vi vet att både Kommunal och Vårdförbundet har kämpat för att modellerna inte skulle bli ännu sämre. Men man undrar när sjukhusledningen skall börja lyssna på oss på golvet och se sambandet mellan detta och redan stängda intensivvårdsplatser?
Det är vi undersköterskor som vårdar närmast patienterna.På IVA sköter vi livsuppehållande maskiner ihop med sjuksköterskan. Vi assisterar läkarna och sköter hygien, och förebygger trycksår. Det är vi som fyller på i förråd och ser till att det är snyggt och prydligt på avdelningen. Vi som torkar tårar och tröstar. Vi som ser till att det blir så bra som möjligt innan sista vilan.
Det är vi som kommer att behöva gå ner i tid. Vi som överväger att söka oss efter andra jobbmöjligheter fastän vi älskar vårdyrket. Vi som vill se en förändring! Vi som vill att politikerna ska vakna och se hur vården i Uppsala men även i resten av Sverige bedrivs. Det är vi som snart inte orkar längre.
Ramona Nordstrand
Förtroendevald för Kommunal, undersköterska CIVA
Malin Jung
Kamratstödjare, undersköterska CIVA
Inger Elfström
Kamratstödjare, undersköterska CIVA
Inger Söderström
Skyddsombud, undersköterska CIVA