Den reglerade invandringen i Sverige förutsätter att varje asylsökandes behov av skydd utreds individuellt och rättssäkert. Så är det inte i dag, det visar Migrationsverkets egen rapport. Nu krävs snabb skärpning!
All svensk myndighetsutövning ska vila på befintliga lagar och regler, särskilt när livsavgörande besut ska fattas för utsatta grupper.
I Sverige har vi kommit längre än de flesta länder för att göra asylsystemet rättssäkert. Ett stort ansvar läggs på den asylsökande och den som biträder henne, men det är Migrationsverkets skyldighet att de angivna skyddsskälen blir tillräckligt utredda. Hur väl de lever upp till dessa krav har de nu själva granskat, med nedslående resultat.
I Migrationsverkets kvalitetsrapport framgår att nästan hälften av ärendena inte utreds tillräckligt utförligt för att ett rättssäkert beslut ska kunna fattas.
I 36 procent av fallen är skyddsskälen otillräckligt utredda och i 39 procent av ärendena har inte riskerna med att bli återsänd utretts. Dessa frågor tillhör själva kärnan av asylärendet, är helt avgörande för vilket beslut som fattas och alltså för vilka personer som får stanna och vilka som utvisas. Dessutom är det denna bedömning som är grunden för den som vill överklaga beslutet till Migrationsdomstolen och högre instanser.
Många har kritiserat Migrationsverkets handläggare. Men när grundläggande brister förekommer i en dryg tredjedel av fallen går det inte att hänföra problemet till enskilda.
Detta är ett problem på systemnivå hos Migrationsverket, där handläggare inte ges tillräckliga möjligheter att utföra sitt uppdrag på ett rättssäkert sätt.
En asylsökandes chans att få asyl ska självfallet vara densamma oavsett vilken del av landet man utreds i. Men Migrationsverkets egen utredning visar att det inte är så. Asylbesluten bedömdes vara korrekta i över 90 procent av fallen i vissa regioner och endast 70–80 procent av fallen i andra. Enbart 46 procent av ärendena i Migrationsverkets Region Öst bedömde riskerna för en sökande vid ett återvändande, medan Region Mitt bedömde samma sak i 90 procent av fallen.
För den enskilde asylsökanded blir konsekvenserna av vilken region man hamnat på alltså enorma.
Migrationsverkets arbete är en grundläggande pusselbit i den migrationspolitiska processen. Reform på reform baseras på politikernas starka tilltro till Migrationsverkets förmåga att utreda asylsökandes rätt till skydd. Men med undermåliga utredningar kan man inte säkerställa att besluten är korrekta.
Det går inte att i dag vara trygg i att den som får avslag saknar behov av skydd i Sverige, eller ens generellt att den som fått avslag har lägre skyddsbehov än den som fått sin asylansökan beviljad.
Migrationsverket ska ha en eloge för sin uppriktighet. De anger själva att utbildningen av handläggarna måste stärkas på flera fronter. Men de tycks beredda att fortsätta enligt dagens undermåliga modell tills denna vidareutbildning är genomförd.
I klartext betyder det att tusentals asylsökande fortsatt måste hoppas att de tillhör den alltför begränsade grupp som får sin ansökan korrekt bedömd.
En alternativ ansats, som förtjänar att diskuteras, är att först skyndsamt säkerställa en rättssäker process, sedan hantera nya asylansökningar – det är trots allt många människors hela framtid som står på spel.
Robert Englund, projektledare på tankesmedjan Fores
Sofia Rönnow Pessah, biträdande jurist på advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling