I en debattartikel (UNT 5/11) ifrågasätter Hans-Örjan Nohrstedt den svenska mjölkproduktionens betydelse för biologisk mångfald. Det är positivt med debatt om bevarandet av de svenska betesmarkerna. Hur och med vilka medel vi ska vända den negativa utvecklingen för miljömålet "Ett rikt odlingslandskap" är en viktig fråga som behöver diskuteras.
Jordbruksverkets uppfattning är att ett konkurrenskraftigt jordbruk i Sverige är en förutsättning för att kunna bevara de svenska betesmarkerna. Den bästa möjligheten vi har i dag är via mjölkproduktionen.
Mjölkföretagen är en motor för stora delar av jordbruket, bland annat genom att ta fram betesdjur som kvigor, stutar, kor och tjurar. De bidrar också med kalvar, foder, maskiner, kompetens och infrastruktur till de mindre gårdarna som ofta sköts av deltidsjordbrukare. Den negativa utvecklingen för svensk mjölkproduktion är därför oroande.
Att drygt 30 procent av betesmarkerna betas av nötkreatur av mjölkras och att nötkreatur av köttras, får och hästar betar betydligt större arealer kan tala till mjölkproduktionens nackdel. Men cirka en tredjedel av betesmarkerna innebär omkring 150 000 hektar, vilket är en ansenlig areal.
De svenska mjölkgårdarna har minskat kraftigt i antal under lång tid och i dag återstår endast cirka 4 000 gårdar att jämföra med 9 000 för bara tio år sedan. Det är dessa förhållandevis få gårdar som genom sin produktion håller 150 000 hektar betesmarker öppna. Det är definitivt inte av ringa betydelse för jordbrukslandskapets biologiska mångfald.
Att se på åkern som en isolerad företeelse i landskapet och avfärda den som betydelselös för biologisk mångfald är missvisande. Jämfört med betesmarkerna är åkern trivial när det gäller mängden arter. Syftet är inte heller att odla mångfald utan att producera foder till djuren. Åkern behövs för att förse betesdjuren med vinterfoder, oavsett om det är nötkreatur, får eller hästar.
Utan åkrar är möjligheten att bevara betesmarkens rika biologiska mångfald starkt begränsad.
I skogs- och mellanbygd, där den mesta av mjölkproduktionen finns, är det också fler diken, stenmurar och åkerholmar i och vid åkrarna jämfört med slättbygdens åkrar. Dessa är viktiga livsmiljöer för biologisk mångfald. Åkrar och betesmarker skapar tillsammans det öppna och variationsrika odlingslandskap som är av stor betydelse för bevarandet av odlingslandskapets arter.
För att nå målet om ett rikt odlingslandskap är det viktigt att det finns kvar jordbruk med betande djur i skogs- och mellanbygd, och här spelar den svenska mjölkproduktionen definitivt en betydelsefull roll.
Vi håller med om att det är viktigt att välja svenskt naturbeteskött för att bevara de svenska naturbetesmarkerna. Genom att välja svensk mjölk bidrar vi ytterligare till att betesmarker hålls öppna och stärker den biologiska mångfalden.
Johan Wallander
samordnare för miljömålet Ett rikt odlingslandskap, Jordbruksverket