Moderaterna må kalla sig Nya. Inom skolpolitiken är dock allt vid det gamla. Det bekräftas med tydlighet av deras artikel i UNT (9 juli). De kan liksom tidigare inte förlika sig med att socialdemokratin genom decennier har varit den ledande kraften för att genom skolan sprida kunskaper i det svenska samhället.
Efter valsegern 1994 visade vi socialdemokrater att kunskaper och utbildning är något som vi, även i svåra tider, satsar på. Då hade vi att ta över en ekonomi i fritt fall, efter Carl Bildts regering, där en tredjedel av alla statligt anställa betalades med lånade pengar. Trots det satsade vi på det stora Kunskapslyftet – med möjlighet för mer än 75 000 att läsa in gymnasieexamen – förlängde alla tvååriga gymnasielinjer med ett år och gjorde dem högskoleförberedande. Vi ökade antalet utbildningsplatser på högskolan med 100 000 och förstärkte kraftigt förskolan, samt införde maxtaxan där.
Som vanligt talar Moderaterna om att de har ”återupprättat den kunskapsskola som Socialdemokraterna avvecklat.”, ett något uppseendeväckande påstående mot bakgrund av de katastrofala siffrorna för kunskapsutvecklingen i svensk skola som syntes i den senaste PISA-mätningen.
Det enda verkligt intressanta med deras artikel är vad de avstår från att berätta om. De förtiger den allvarliga segregation inom skolan som alliansens skolpolitik kraftfullt har bidragit till, både här i Uppsala och i landet i stort. Den innebär att de avstår från att ens försöka leva upp till kraven i skollagens portalparagraf om en likvärdig skola. Därmed försummar man alla de stora möjligheter som skolan ska bidra med i arbetet för ett mer jämlikt samhälle. Ett samhälle som enligt samstämmig internationell forskning är till fördel för alla samhällsgrupper.
Skolsegregationen i Uppsala blir mycket tydlig när man studerar aktuell statistik. Fördelningen av betygspoäng efter nio år i grundskolan för de som lämnade den år 2013 visar bland annat följande:
- Meritvärdet av betygen för de som lämnar grundskolan i Uppsala är 177 p för dem med föräldrar som har högst förgymnasial utbildning. För dem med föräldrar med högst gymnasial utbildning är meritvärdet 197 p och för dem med föräldrar med eftergymnasial utbildning, 240 p.
- Ser man dessutom på hur elevernas föräldrar fördelas på kommunal respektive fristående skola så har 57 procent av föräldrarna till eleverna i kommunens skolor eftergymnasial utbildning och i de fristående skolorna 78 procent.
Det är då inte särskilt konstigt att de fristående skolorna kan redovisa högre meritpoäng.
”Skolorna åt rätt håll” säger rubriken och artikelförfattarna tar ökningen av meritvärdet från avgångseleverna som bevis för att utvecklingen i Uppsalas skolor går åt rätt håll. Vad de däremot inte nämner är att andelen föräldrar med eftergymnasial utbildning under motsvarande tid har ökat med nära tre procentenheter och att antalet elever i avgångsklasserna minskat med nära 20 procent. Det är således ganska skakiga siffror, som man bygger så stor del av sin argumentation på.
Hur man än väljer att tolka dessa siffror så framstår det med all tydlighet att föräldrarnas utbildning är den mest avgörande faktorn för elevernas framgångar i skolan. Det är således sammansättningen av eleverna på den enskilda skolan som i extremt hög grad avgör skolans resultat. Detta gäller alltså efter nio år i skolan. Det innebär att skolan inte spelar den kompensatoriska roll som vore önskvärt. Skolan i Uppsala ger inte eleverna likvärdiga möjligheter och vad värre är, allianspartierna förefaller inte se detta som ett problem.
Vi socialdemokrater står upp för föräldrarnas och elevernas rätt att välja skola. Däremot vill vi motverka att denna rätt utnyttjas av starka ekonomiska intressen, som segregerar vårt skolsystem. Moderaterna och alliansen har satt privatiseringen i första rummet och blundat för dess segregerande och fördyrande effekter.
Dagens system med en risk för överetablering av skolor och skolor som går i konkurs är ett slöseri med våra gemensamma skattepengar. Vi socialdemokrater vill att kommunen tillsammans med skolinspektionen ska godkänna en fristående skola som önskar etablera sig. Tydliga kvalitetskrav, likvärdighet och ett ansvarsfullt förvaltande av våra gemensamma resurser ska vara vägledande.
Rut-avdrag för läxhjälp kan aldrig bidra till en mer likvärdig skola. Den som har råd att utnyttja den möjligheten är de föräldrar och elever som redan nu är mest privilegierade. De resurser som dessa avdrag motsvarar bör i stället tillföras skolorna och därmed komma alla elever till del.
Vi socialdemokrater ser tydligt att den svenska skolan måste tillföras mer resurser. Men det är inte bara skol- och utbildningspolitiken som måste förändras. Det finns paralleller till situationen 1994. Regeringen har under åtta år förslösat ett överskott i statens finanser på 60 miljarder och genom skattesänkningar skapat ett underskott på 70 miljarder. I likhet med 1994 kommer vi att sanera statens finanser samtidigt som vi satsar på skolan och utbildning. I centrum för denna satsning står en likvärdig skola där resurser fördelas efter elevernas behov.
Marlene Burwick, Kommunalråd (S)
Erik Pelling, Kommunalråd (S)
Bengt Sandblad, 2:e vice ordförande BUN (S)
Ulrik Wärnsberg, 2:e vice ordförande UAN (S)