I dag, fredag, är det återigen val i Iran. Detta kommer att fastställa resultatet i det val som hölls den 26 februari 2016. Det är ännu oklart vilka konsekvenser valet kommer att få för landet.
Förra helgen var EU:s representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, i Iran för att diskutera EU:s och Irans framtida relationer.
Vi uppmanar den svenska regeringen att påtala för Mogherini att EU:s linje alltid bör ha mänskliga rättigheter i fokus när det gäller relationen mellan unionen och Iran.
Många kritiker menar att valen i februari inte gick demokratiskt tillväga. Trots detta var det förvånansvärt lugnt kring vallokalerna och valdeltagandet var högt. Många kandidater var dock diskvalificerade från att ställa upp. Resultatet var ändå försiktigt positivt menar många. Det finns nu ett större antal politiska alternativ representerade i parlamentet.
Ett faktum kvarstår dock: så länge den religiösa ledaren Ayatolla Khamenei har politiskt inflytande i Iran kommer ett val inte att kunna innebära några strukturella förändringar.
Det spelar däremot roll att parlamentet nu får en mer blandad sammansättning. Pragmatikernas kamp mot de auktoritära krafterna kan skapa möjligheter för civilsamhället och reformister att positivt påverka demokratiseringsprocessen. För att pragmatikerna ska få makt behöver de stöd från civilsamhället, som i sin tur behöver reformisterna. En av presidentkandidaterna, som sitter i husarrest, publicerade nyligen ett brev där han uppmanar den sittande presidenten Hassan Rouhani och andra pragmatiker att inte låta sig tystas av Khamenei.
Det kompletterande valet på fredag återstår, men redan nu visar valresultatet att bara var tredje av de valda ledamöterna tidigare haft en plats i parlamentet.
Det innebär att det iranska parlamentet nu får en ny maktbalans. Till skillnad från tidigare år, då de hårdföra och strikt konservativa haft majoritet, kommer det största politiska blocket i parlamentet nu att bestå av en blandning av olika politiska strömningar, och nya allianser kan komma att förändra politiken i specifika frågor.
Yngre kandidater vann också betydligt fler platser än vid tidigare val, och även om kvinnor fortfarande bara utgör en bråkdel av den totala parlamentariska församlingen så fördubblades antalet kvinnliga ledamöter.
Framför allt innebar valresultaten ett kraftigt uppsving för president Rouhani. Iranier förstår dock att det finns gränser för vad Rouhani kommer att kunna uppnå även med ett mer progressivt parlament. Men förhoppningen är ändå att han nu kan gå vidare med den politik han fört sedan 2013 och som uppvisat tendenser av mer öppenhet mot omvärlden.
Även om valen representerar ett viktigt steg framåt i landets utveckling, har Iran fortfarande en mycket lång väg kvar till en demokratisk utveckling.
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt akut. I vissa avseenden har vi sett en tillbakagång under Rouhanis presidentskap, antalet offentliga avrättningar har ökat och landets politiska fångar får fortfarande inte sina mänskliga rättigheter respekterade.
För EU måste också Irans inblandning i kriget i Syrien vara av högsta vikt, då Iran stödjer Assad och dessutom skickar afghanska barnsoldater till kriget. EU måste pressa Iran till en ny position visavi Syrien, om relationerna ska utökas till det säkerhetspolitiska området.
När det iranska folkets förändringsvilja nu manifesterats genom tydliga valresultat måste EU visa att viljan att samarbeta med Iran finns inom en rad områden.
Vi måste dock alltid kräva att mänskliga rättigheter värnas. Det kan vi inte kompromissa med.
Jytte Guteland, Europaparlamentariker (S), ordförande, Svenska Irankommittén
Azadeh Rojhan Gustafsson, riksdagsledamot (S), ledamot,Svenska Irankommittén, Pernilla Stålhammar
riksdagsledamot (MP), ledamot, Svenska Irankommittén