Snön har smält och avslöjat allehanda sopor på våra gator, och republikanska föreningen (RF) har skrivit sin årliga debattartikel om hur hemskt det är att vi svenskar bor i ett kungadöme.
Läste den senaste debattartikeln av RF undertecknad av fyra personer (Anders Nordström, Ulla Holm, Niclas Malmberg och Emma Wallrup) – varav en vänsterpartist apropås detta om demokratiska värden…
Först en tacksamhetens tanke till Gustav III som på 1700-talet införde den tryckfrihetsförordning som garanterar att RF får lov att tycka och skriva som de gör. Hade deras artikel publicerats i "Istanbul Allehanda" hade de sannolikt firat första maj i turkiskt fängelse. Man skojar nämligen inte med Turkiets folkvalde president. I Kina hade troligen även chefredaktören åkt med i samma fångbil – inte heller där gillar folkrepublikens ledare att man ifrågasätter landets styre.
Demokrati är nämligen inte en fråga om hur landets ledare utses eller tituleras. President eller republik är inte synonymt med demokrati.
Det faktum att gamla Östtyskland kallade sig för Tyska Demokratiska Republiken innebar inte att landet i sig var demokratiskt – tvärtom så blev man skjuten om man försökte lämna detta ”arbetarnas paradis”.
Demokrati handlar om en sammanvägning av en mängd faktorer som tillsammans utgör ett mått på landets nivå av fri- och rättigheter. The Economist sammanställer regelbundet ett index över världens länder vari mäts om nationella val är fria och rättvisa: rättssäkerheten för väljarna, influenser från främmande makter på regeringen samt möjligheten för medborgare att påverka politiken.
De nordiska monarkierna, Finland, Schweiz, Tyskland, Australien brukar toppa demokratiligan och länder som Iran, Zimbabwe samt Nordkorea tillhör bottenskiktet. Vilka länder som är demokratier kan man således ganska enkelt läsa sig till, även om man är medlem i RF.
Vi i Sverige är lyckligt lottade vad gäller demokrati. Här kan nämligen inte den som har mycket pengar köpa sig tv-tid för att sälja in sig såsom landets nästa president. Inte heller kan det största partiet välja vem av de sina som skall bli ledaren. Kungahuset representerar hela landet och alla svenskar, både nya och gamla – inte bara de som har en viss politisk ideologi eller tillhör en viss folkgrupp. Vi är alla smärtsamt medvetna om vad som händer när statschefen har kommit till makten med stöd av partiet, folkgrupper eller extremt rika människor. Där saknas demokratin.
Där är Mugabe, Lukasjenko och Castro folkvalda ledare. Där kan man inte bilda föreningar som vill ändra statskicket.
Jag vill inte att mitt land skall ledas av den som tillhör Partiet eller vinner tv-debatter. Jag vill att mitt land skall representeras av en historiskt förankrad, oberoende och opolitisk institution med Sveriges bästa för sina ögon. Jag vill att Sverige skall fortsätta vara en demokrati. Därför stöder jag monarkin.
Fredrik Fogelberg, Örsundsbro, agronomie doktor