Det var länge sedan vi hade ett så ekonomiskt gynnsamt läge för Uppsala kommun som under 2015 och hittills under 2016. Trots det visade förra årets bokslut ett överskott på bara 56 miljoner kronor i en kommun vars totala intäkter 2015 var 12 205 miljoner kronor. Vi kan konstatera att överskottet var mindre än fyra och en halv (4,5) promille av omsättningen.
Uppsala når inte ens det lågt budgeterade överskottet på 62 miljoner kronor ett ekonomiskt gynnsamt 2015 då många kommuner överträffar budget. Enligt SCB:s preliminära siffror för hela kommunsektorn från 8 mars är resultatet i procent av totala intäkter 1,94 procent. Det ska ställas mot Uppsalas dåliga promilleresultat.
2015 var ett ekonomiskt mycket gynnsamt år! Väldigt låga räntor. Historiskt låga energipriser. Kraftigt ökade skatteintäkter och väldigt mycket högre statliga bidrag. Låg inflation. Kontrollerad löneutveckling. Även sysselsättningsgraden var hög. Året var dessutom ett snöfattigt sådant. Trots det klarade S, MP och V endast av att nå det futtiga överskottet på 56 miljoner kronor.
Det finns två anledningar till varför detta är bekymmersamt. Det första är regelverket. Lagens balanskrav innebär att kommunen inte får gå med förlust. Varför? Det finns en kärna i den kommunala ekonomin för uthållighet som säger att det penningmässiga överskottet från verksamheten, sparandet, ska betala alla investeringar nu och i framtiden. Balanskravet är därför en ”nedre skamgräns” som tvingar kommuner att ta fram ett sparande för att betala investeringar. Med denna skamgräns, krav på minst nollresultat, så kan små kommuner i landsorten med snabb befolkningsminskning betala alla sina investeringar. I växande kommuner, som Uppsala, måste överskottet normalt vara minst 2 procent. Vårt promilleresultat ger en självfinansiering av investeringarna på endast 72 procent. Det borde ett år som 2015 vara över 100 procent.
Den andra anledningen till att detta är bekymmersamt var det budgeterade överskottet på endast 62 miljoner kronor, som jag tidigare kritiserat för att vara mycket för lågt. Det är oansvarigt att budgetera ett överskott på bara fem promille av omsättningen i en kommun där kategorin större städer budgeterar minst två procent och nu slår det med råge enligt SCB:s marsenkät. Det är ju de som väger upp snittet till 1.94 procent med tanke på mängden landsortskommuner med befolkningsminskning. Detta oroar oss, centerpartister, som så länge jag har kunnat följa partiet lokalt alltid har tagit ansvar för en bärkraftig ekonomi. Det här handlar inte om röstfiske utan om moraliskt ansvarstagande.
S, MP och V har höjt redan höga skatter. Man fortsätter sin farliga centraliseringspolitik. Man minskar kraftigt den viktiga konkurrensutsättningen och försämrar företagsklimatet. Deras överenskommelser sker på balanskravets miniminivå vilket snabbt fortsätter att bygga mer skulder. Med en skuldbörda på i praktiken 12,6 miljarder kronor, vid årsskiftet, i kommunkoncernen innebär varje procents räntehöjning en kostnadsökning på 126 miljoner kronor per år. Betänk att 1 procent av intäkterna är 120 miljoner och tre procent högre ränta inom lika många år är inget osannolikt scenario.
Den resultatbuffert, som de flesta andra storstäder har för att hantera räntekänsligheten, saknas i Uppsala. Att effektivisera verksamhet och ta fram den halva miljard som behövs tar tid och kräver framförhållning. Konsekvenserna i vårt Uppsala blir sannolikt en ren verksamhetsslakt. Kommunens politiker vet att det indikeras effektiviseringspotentialer på mer än 500 miljoner i Uppsalas verksamheter, som måste tvingas fram.
Sannolikheten är tyvärr hög att 2016 blir ytterligare ett dystert ekonomiskt år med den politik som förs. Situationen blir inte bättre av att vi nu också har allt större utmaningar på grund av en verkningslös integrationspolitik. Vi har Brexit-risk i juni, Grekland ska omsätta lån i juli och det sker ett presidentval i USA i slutet av året. Den amerikanska ekonomin tycks bromsa in. Finansmarknaderna gillar inte osäkerhet och nästa finanskris behöver inte ligga långt borta.
I det svåra läge kommunen befinner sig i borde alla ansvarstagande politiker mycket snart enas om ett gemensamt och ansvarsfullt ekonomiskt ramverk av två skäl. Det första är att vi har så kompetenta ekonomer i denna, Sveriges fjärde kommun i folkmängd, att vi kan räkna fram ett behövligt sparande till de investeringar vi vill genomföra och ekonomistyra därefter. Uppsala ska inte ha balanskravet som ekonomisk ledstång. Vi måste kunna mycket bättre!
Ännu en anledning är politisk. Vad finns det för anledning att göra politik om huruvida ekonomin ska vara uthållig eller inte? Att den alltid ska vara uthållig borde inte vara partiskiljande. Det finns många kommuner där det finansiella ramverket ligger utanför politiken. Vad man slåss om är innehållet, vilka investeringar och vilken verksamhet. Det finns på sistone en intressant tes om detta. I kommuner där man inte slåss om ramverket finns de bästa ekonomerna och den bästa ekonomistyrningen och vice versa. I kommuner där man inte är överens om den övergripande ekonomin blir inte ekonomicheferna långvariga.
Stefan Hanna
Kommunalråd (C)