I Uppsala finns månghundraåriga traditioner att uppleva naturen. Carl von Linné ordnade på sin tid enormt populära exkursioner för sina studenter. Fortfarande kan vi uppsalabor vandra på Linnés stigar. Pedagogen Linné säkerställde att studenterna fick se en mångfald av naturtyper och arter. Pedagogiken lever kvar i modern tappning.
På sjuttonhundratalet var botanisk kunskap förknippad med kunskap i medicinsk kunskap. I dag är det själva naturkontakten som står i centrum när vi diskuterar mental och fysisk hälsa. Vistelse utomhus i naturen gör att människor mår bättre, sover bättre, kan koncentrera sig och rörelsen i sig ger så klart motion samt starkare muskler. Forskning visar att natur och trädgård är betydelsefullt för vårt välmående.
Den biologiska analfabetismen ökar – allt färre kan namnet på vanliga blommor, träd och fåglar. Utan namnet på arter är naturen hotad, skrev författarna Kerstin Ekman och Tomas Bannerhed i en artikel förra året. Det är ett problem att det finns barn som alltmer sällan får komma ut i naturen. I Uppsala motverkar vi det genom satsningar på naturskolan och på satsningar på naturreservat och mer naturinriktad skötsel av kommunens närnatur.
Något som inte varit uttalat tidigare är att Ekman och Bannerhed med sin artikel inspirerade den politiska majoriteten att tänka i nya banor. Vi såg sambanden mellan kultur och natur. För att skapa ett uppsving för kommunens naturskola flyttades ansvaret från utbildningsnämnden till kulturnämnden. Inom utbildningen levde naturskolan alltmer i ett vakuum då målformuleringar om artkunskap som sådan är mer sammanlänkad med teoribildning kring ekologi och artbildningsprocesser. Att kunna namnet på koltrasten, bofinken eller sädesärlan är tyvärr inte ett mål i sig i svensk skolpolitik. Det behöver ändras, men först behövde vi säkra naturskolans fortsatta uppdrag i Uppsala. ”Naturskolan ska, genom samarbete med till exempel Biotopia och Upplandsstiftelsen, ge barn och ungdomar ökad kunskap om olika arter och möjliggöra att de lär sig umgås med och i naturen. Naturskolan ska även utveckla utomhuspedagogik och bidra i lärarfortbildning.”
Sverige är sjätte bästa landet att bo i, enligt US News and World Report. Sverige toppade när det gäller att leva ett grönt liv. Vi måste slå vakt om allemansrätten som ger människor enastående möjligheter att vara ute i naturen. Vi måste stärka och utveckla människors möjligheter att få dagliga naturupplevelser. Höra bofinkens sång, njuta av blåsipporna när vårsolen börjar värma, plocka blåbär och lingon.Hur kan vi då öka insatserna för att skydda natur samtidigt som Uppsala växer? Det är inget alternativ att säga nej till bostadsbyggande. Vi måste ta ett bostadspolitiskt ansvar. Men i kombination med att samtidigt ta ett ansvar för att långsiktigt skydda och utveckla närnaturen så har vi också en aktiv bostadspolitik för olika arter av växter och djur.
Nu pågår samtal med medborgarna för att inrätta naturreservat i Kronparken och Hammarskog. Inom kort kommer förslaget på naturreservatet Årike Fyris.
Förtätning av bostadsområden pekas ut som det stora hotet mot närnaturen. Det stämmer inte som någon slags generell ståndpunkt. Det är förtätningen inom stadsdelarna som gör att gröna kilar enklare kan bevaras och skyddas i högre grad. En gles stad skapar förvisso stora ytor grönt mellan husen i en stadsdel, men det är oftast grönska i form av ganska artfattiga gräsmattor. ”Urban sprawl” – en gles vitt utbredd stad - är ett betydligt större hot mot närnaturen, för att inte tala om att det fortsätter skapa behov av många enskilda transporter med stora klimatutsläpp. Samtidigt går det inte att vara alltför kategorisk. Den äldre villabebyggelsens stora fördel för naturen är trädgårdarna, med fruktträd och rabatter, odlingar och komposter, där artmångfalden ofta kan vara betydande.
Regeringen stödjer nu satsningar för att utveckla stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer. Vi kommer definitivt dra nytta av dessa medel i Uppsala.
För att vår stadsbyggnadsförvaltning i Uppsala kommun ska bli bättre på att planera med naturen har ambitionerna i Översiktsplanen för natur och ekosystemtjänster skärpts, vi har påbörjat arbetet med att skapa modeller för ekologisk kompensation och att planera för biologisk mångfald inom stadsmiljön. Att hotade arter upptäcks i ett område som ska byggas ut för bostäder är något som händer ganska ofta. Nu behöver vi se hur arters fortlevnad kan säkras inom detaljplanerna. Kan hotade växter och djur få livsutrymmet säkrat och spridningsvägar genom en smartare planering, eller ska annan form av ekologisk kompensation göras? Biologerna ska in tidigare i planprocessen.
Den pågående globala allt mer accelererande artutrotningen kan bara hejdas genom att vi värnar den biologiska mångfalden, räddar biotoper och arter. Därför moderniserar vi naturvården i Uppsala och jobbar på i Linnés anda.
Maria Gardfjell
Kommunalråd (MP)