”I de vardagliga exempel som nämns i boken representeras kvinnor uteslutande som fruar, mödrar, hustrur, gravida, våldtagna, arbetslösa, förälskade, känslomässiga och som handelsvaror.”
Detta citat är hämtat från vår rapport ”Samhällsvetenskap ur ett normkritiskt perspektiv”, där som vi sammanställt vår granskning vi genomfört inom ramen för projektet Litteraturgranskningen. Projektet finansieras av Uppsala universitet men drivs av Uppsala studentkår, och innebär att studenter granskar sin egen kurslitteratur utifrån ett normkritiskt perspektiv. Arbetet syftar till att främja en diskussion om normer och strukturer dels i undervisningsmaterialet, men även inom utbildningen i stort.
Att använda ett normkritiskt perspektiv innebär att belysa de normer som tas för givna, till exempel genom att visa hur män och kvinnor framställs i litteraturen, som vi gjort i citatet ovan.
Litteraturen är det som vi studenter har mest kontakt med i vår utbildning, och det är viktigt att den återspeglar ett jämställt och jämlikt synsätt. Att normkritiskt granska kurslitteratur är viktigt dels för att, utöver att det är en kvalitetsfråga, skapa ett mer inkluderande utbildningsklimat, och dels för att utrusta framtidens arbetstagare med ett normkritiskt tänk. Vi anser att språkbruk är viktigt, då det som syns i text lätt kan bli till vedertagna ”sanningar”, som sedan i sin tur återskapas i nya texter.
Vi granskade boken ”Samhällsvetenskapernas förutsättningar”, som används inom ett flertal kurser på Uppsala universitet. Granskningen resulterade i flera uppseendeväckande slutsatser.
Bland annat beskrivs kvinnor, med två undantag i hela boken, alltid i förhållande till män och som bundna till den privata sfären. Alla sexuella relationer som beskrivs i boken är heterosexuella, och vid 57 tillfällen används ”han” för att beskriva en aktör i hypotetiska exempel.
Utöver detta utgår hypotetiska exempel i boken ofta från ett västerländskt perspektiv, där författarna väljer att förklara vetenskapsfilosofiska problem genom att använda exempel där icke-västerländska samhällen beskrivs som främmande och primitiva. Användandet av sådana begrepp menar vi är med i skapandet av ett vi och dem, där västvärlden implicit får stå för det centrala och det civiliserade, medan ”de andra” sätts i periferin och får stå för det outvecklade.
Att stereotypa exempel och snudd på rasistiska formuleringar som dessa förekommer år 2016 som en del av kurslitteraturen på ett av Sveriges främsta universitet utan att lyftas och problematiseras av föreläsare eller seminarieledare anser vi är beklagligt.
Användandet av ett språkbruk likt det i de ovannämnda exemplen upprätthåller inte bara samhällets rådande normer och förstärker diskriminerande maktstrukturer utan kan även bidra till en exkluderande studiemiljö för dem som inte är representerade i kurslitteratur eller undervisningsmaterial. Universitetet riskerar att gå miste om studenter som inte känner sig inkluderande på sin utbildning, och en exkluderande undervisning skulle kunna vara en bidragande orsak till att det finns en majoritet kvinnliga studenter på grundnivå, men en majoritet manliga professorer.
Det kan tyckas kvitta om det står han eller hon i en lärotext då författaren refererar till en hypotetisk aktör. Vi menar att det spelar roll då detta kan påverka hur kvinnliga studenter tänker kring att söka sig vidare till högre utbildning.
Sveriges universitet och högskolor är i dag hem för framtidens akademiker och de besitter därmed makten att genom utbildning forma en stor del av samhällets framtida arbetstagare. Genom att införa normkritik i utbildningen på högre nivå skulle man öka möjligheten för att i grunden kunna ändra invanda tankesätt – något som är nödvändigt för att i framtiden kunna integrera ett jämställdhets- och jämlikhetstänk i samhällets alla delar. Att normkritiskt granska kurslitteratur är således ett första steg till att skapa en inkluderande studiemiljö, samtidigt som studenter övas i att tänka normkritiskt. Just nu är studentengagemang avgörande för att litteraturgranskning sker, men vi önskar att det fanns en dialog mellan lärare och studenter, det vill säga ett gemensamt student- och lärarengagemang kring hur vi tillsammans kan arbeta för att skapa en mer jämlik utbildning.
I grund och botten handlar vår litteraturgranskning om att vi vill ta fram ett diskussionsunderlag som visar var kurslitteraturen brister ur ett jämlikhetsperspektiv.
Det är viktigt att det finns en normkritisk dialog lärare och studenter emellan, dels för att väcka tankar kring hur normer skapas och reproduceras och dels för att bädda för att kunna göra framtida böcker och texter mer inkluderande. Det är dagens studenter som kommer att skriva framtidens läroböcker, och vi vill med vår rapport förändra det språkbruk som osynliggör kvinnor och underrepresenterade samhällsgrupper.
Självklart är det nödvändigt att se litteraturen som historiska verk, och det är viktigt att kunna se värdet av ett verk trots att det innehåller vad som i dag kan uppfattas som tvivelaktiga formuleringar. Ofta är ett verk en produkt av sin samtid, när en bok avsedd för utbildning skrivs innehåller den (troligtvis) ett för sin tid accepterat språk och accepterade formuleringar.
Däremot är samhället under ständig utveckling och det är av yttersta vikt att Sveriges högre utbildning följer, eller till och med leder, denna utveckling.
Vi förespråkar inte censurering som en följd av den normkritiska litteraturgranskningen. Vi anser dock att den normkritiska granskningen är viktig för att som tidigare nämnt belysa strukturer och för att integrera en normkritisk medvetenhet hos dagens studenter, och vi anser att universiteten här har ett ansvar som de bör ta. Inför en normkritisk dialog i utbildningen för att på så sätt föra in utbildningen i samtiden.
Elsa ÖsterlundMagda Bertz Wågström
FEMSAM – Feministiska Samhällsstudenter Uppsala