Efter 131 dagar fick Sverige äntligen en regering. Den reformagenda som presenterats innehåller många lovvärda ambitioner. Nu gäller det att gå från ord till handling.
Sverige har inte råd med att reformerna fördröjs, eller urvattnas i utredningar.
Det är svenska företag som lägger grunden för vårt välstånd. I ett land som Sverige, där exporten står för nästan halva BNP, är näringslivets internationella konkurrenskraft avgörande för välståndet.
Men Sverige har fallit på OECD:s välståndsliga. Vi har förlorat marknadsandelar i högre grad än jämförbara länder. Omvärlden förändras snabbt och konkurrensen blir allt hårdare. I stort sett alla svenska branscher är nu utsatta för internationell konkurrens.
Därför måste Sverige nu ha en stark reformagenda som lägger grunden för framtida välstånd och hållbarhet.
Att sitta still i båten är ett säkert sätt att bli hamna på efterkälken.
I överenskommelsen mellan S, C, L och MP finns flera viktiga reformer. Att värnskatten slopas den 1 januari 2020 är en av dem. Sverige har i dag världens högsta marginalskatter. De minskar incitamenten till arbete, utbildning och ansvarstagande. De gör det också svårare för svenska företag att attrahera internationell spetskompetens.
Att företagsskatterna ska sänkas och regelverket förenklas för framför allt små- och medelstora företag är andra viktiga delar.
Andra bra punkter i överenskommelsen är att den säkerställer valfrihet och privata aktörer i välfärden. De är viktigt eftersom välfärdens långsiktiga utveckling inte kan lösas genom resurstillskott.
Sveriges Kommuner och Landsting har visat att befolkningsutvecklingen innebär att behovet av välfärdstjänster ökar mer än vad kommunsektorns nuvarande skatteunderlag och statsbidrag kan finansiera.
Till detta kommer att vi helt enkelt inte är tillräckligt många människor i yrkesaktiv ålder.
Fortsätter den offentliga sektorn att arbeta på samma sätt kommer det inte att finnas tillräckligt med personal. Därför måste digitaliseringens möjligheter tas tillvara. Här spelar entreprenörer och privata företag en central roll. Att försöka begränsas deras engagemang i välfärden leder bara till sämre vård, omsorg och skola.
En annan viktig punkt är det utvidgade RUT-avdraget. Rapporter visar att omkring 75 procent av jobben har gått till arbetslösa och i många fall till utlandsfödda.
Sammantaget är RUT en av de viktigaste åtgärderna för integration och jämnare fördelning av både arbete och inkomster.
Alla de ovanstående åtgärderna bidrar till både mer företagande och till fler arbetade timmar. Andra positiva åtgärder är att Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden och att privata aktörer ska ta över jobbmatchningen. Att AF har misslyckats är uppenbart när det kortsiktigt största tillväxthindret är arbetskraftsbrist – samtidigt som 330 000 människor är arbetslösa.
Insikten om att arbetsrätten måste moderniseras är också välkommen.
Både arbetsmarknaden och företagens konkurrensförutsättningar är helt annorlunda i dag än när Las infördes i början av 1970-talet.
Att bostadsmarknaden inte fungerar till följd av både för lågt byggande och dålig rörlighet är uppenbart för alla. Punkterna om lättare regelverk och om marknadshyror i nyproduktionen är därför också bra.
Bland de dåliga förslagen finns bland annat den så kallade familjeveckan, reform som kan kosta uppemot 34 miljarder i förlorat produktionsvärde och som dessutom leder till färre arbetade timmar.
Bakom de hårdare miljökraven finns vällovliga ambitioner. Men de riskerar att leda till att miljövänlig svensk produktion slås ut till förmån av mer miljöbelastande verksamhet utomlands. Svensk miljöpolitik måste utformas med hänsyn till vår internationella konkurrenskraft.
Det är också illavarslande att det nästan helt saknas åtgärder för att öka effektiviteten i den offentliga sektorn. Mer pengar kommer inte att lösa de långsiktiga problemen.
Sammanfattningsvis visar överenskommelsen på insikt om behovet av strukturella reformer.
Men för majoriteten av de 73 punkterna är det upp till bevis. Nu gäller det att genomföra snabba utredningar och att verkligen leverera i kommande budgetpropositioner.
Bettina Kashefi, chefekonom, Svenskt Näringsliv
Lars Jagrén, senior advisor, Svenskt Näringsliv