För ett år sedan när EU-parlamentet antog sitt betänkande om kommissionens årliga framstegsrapport om EU-medlemskapsförhandlingarna med Turkiet blev reaktionerna starka i landet. Rapporten beskrev hur landet som många i Europa hoppades var på väg mot ett EU-medlemskap i framtiden inte alls gick framåt. Det var snararare en bakslagsrapport än en framstegsrapport.
I betänkandet framgick det entydigt att Turkiet under president Erdogan rörde sig i allt snabbare takt bort från demokrati, fred och mänskliga rättigheter - och därmed allt längre från EU-medlemskap.
När EU-parlamentet nu gör sig redo för att rösta om årets betänkande har situationen förvärrats ytterligare. Sedan den misslyckade statskuppen i juli förra året och i ljuset av ett flertal fruktansvärda terrordåd råder undantagstillstånd. Presidenten har stärkt sitt grepp om makten genom att fängsla regeringskritiska partiledare, ledamöter och borgmästare och journalister utan rättssäkra rättsprocesser. Dessutom har tiotusentals lärare, statliga tjänstemän och andra avskedats för att ha sympatiserat med oppositionen eller Gülenrörelsen, som Erdogan lägger skulden på för statskuppsförsöket. Demokratin i Turkiet liknar allt mer ett skal för ett system som helt och hållet kontrolleras av presidenten och hans män. Allt detta beskriver EU-parlamentet, även om kritiken är försiktigt avvägd. Det nya i årets betänkande är att parlamentet för första gången talar om att avbryta förhandlingarna helt.
Nyligen röstade Turkiet om ett paket av stora grundlagsförändringar som Erdogan föreslagit. Efter en kritiserad valkampanj där stora delar av oppositionen hindrades att delta och med stora tveksamheter om slutresultatets giltighet, lyckades han vinna en knapp majoritet. Lagförslagen ändrar grundlagen så att makten centreras ytterligare kring presidenten, som bland annat får lättare att utlysa undantagstillstånd, själv får utse en majoritet av landets domare och kan sitta kvar i 15 år.
EU-parlamentet vill i nuläget inte avbryta förhandlingarna om EU-medlemskap utan står fast vid att de bör frysas. Däremot säger vi att om Turkiet efter valet 2019 genomför grundlagsförändringarna oförändrade, så bör förhandlingarna avbrytas. Det är en väldigt viktig distinktion eftersom bollen därmed hamnar hos Turkiets parlament, som måste godkänna regeringens förslag. Om Erdogans regering har minsta avsikt att föra Turkiet närmare ett EU-medlemskap har de alltså möjligheten att dra tillbaka sina förslag eller förändra dem. Utan tydliga steg i demokratisk riktning, kan Turkiet inte bli medlem i EU anser parlamentet, och då finns heller ingen anledning att förhandla.
Vi gröna anser att EU borde vara lika tydliga i frågan om andra förhandlingar med Turkiet. EU bör inte påbörja samtal om en förnyelse av EU:s tullunion eller visumfrihet med Turkiet så länge demokratiövergreppen fortgår. Det finns ingen logik i att låta Erdogan slänga igen dörren till förhandlingar med EU för att i nästa sekund hålla den öppen åt honom. Att skicka dubbla signaler leder inte framåt.
EU måste också agera konsekvent i flyktingfrågan. Medlemsländerna kan inte hävda att Turkiet är ett säkert land och bör därför sluta skicka tillbaka flyktingar till Turkiet med hänvisning till flyktingöverenskommelsen som slöts förra året. Om Turkiet verkligen var ett säkert land och utvecklingen gick åt rätt håll, skulle medlemskapsförhandlingarna inte behöva frysas. Flyktingöverenskommelsen sätter dessutom EU:s ledare i knät på Erdogan, som hotar med att släppa över flyktingarna till Europa om inte EU går med på sänkta tullar och visumfrihet för Turkiet. Det är en ohållbar situation och det enda rimliga är att medlemsländerna solidariskt delar på ansvaret för flyktingmottagandet.
Bodil Valero
EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna