Sverige har en enorm omställning framför sig till fossilfritt. Parisåtaganden, klimatångest, global undergång – ni har hört det förr.
Likväl fortsätter regeringen att driva en tandlös energipolitik, möjligen ursäktade av ett låst förhandlingsläge skapat av tunnelseende miljöpartister och ängsliga centerpartister.
Det är dags att sluta drömma. Ta istället fram papper och penna och börja räkna och planera. Sverige kallar.
“Sverige ska ha ett robust elsystem, med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser.” hävdar regeringen. Det är dock svårt att utläsa hur detta ska lösas när kärnkraftverk efter kärnkraftverk läggs ned i förtid samt – om planerna håller – alla Sveriges kärnkraftverk är nedlagda år 2045.
På politikområde efter politikområde verkar regeringen inte ha en aning om hur man ska nå den ljusa framtid man målar upp.
Just nu är 100 000 elbilar i trafik. Nuvarande tillväxttakt är 50 procent årligen, vilket ger 150 000 elbilar om ett år. Med fortsatt tillväxt i samma takt de kommande sex åren har vi över en miljon elbilar i trafik i slutet av 2025. Många elbilsägare väljer att ladda batterierna om nätterna för att ha en körklar bil morgonen efter. Om alla dessa elbilar ska laddas samtidigt behöver de nästan hälften av all Sveriges samlade produktion av el. Oavsett om det är vinter, sommar, blåsigt, vindstilla, sol eller ösregn. Med det ökade elbehov som prognosen för en elektrifierad bilflotta och en fossilfri industri ger, blir gapet mellan vind- och solkraftsdrömmar och verklighetens energibehov än större.
Så, återigen, låt oss sluta drömma. Låt oss ta tag i frågan på riktigt, tidsfristen löper snart ut.
Inom kort har Sverige sex kärnkraftsreaktorer i drift. Planen är att dessa ska fasas ut med start om tjugo år. Detta kommer att ske av tekniska skäl oberoende av hur beslutande politiker resonerar avseende till exempel ekonomi, miljö- och klimatpåverkan.
Det tar cirka tio år att bygga ett nytt kärnkraftverk i Forsmark med traditionell beprövad teknik samt en redan färdig infrastruktur. Det betyder att vi senast år 2030 måste påbörja en nybyggnation om vi 2040 ens vill klara av dagens nivå av elproduktion – behoven före vår fossilfria omställning.
I ett land där det tar sådär sju år att bygga ett cykelgarage vid Odenplan har vi då som mest tio år på oss att få igenom de politiska beslut som krävs samt att projektera inför byggnationen.
Det alternativ som presenteras av kärnkraftsmotståndare är ofta utökad vindkraftsproduktion. Att verifiera kostnaden att producera el med vindkraft respektive kärnkraft är relativt enkelt. Dagligen rapporteras det om tillgänglig kraft och senaste månadens produktion. Förhållandet mellan tillgänglig kraft och producerad kraft för de olika kraftslagen visar att landbaserad vindkraft endast producerar cirka 25 procent av installerad kraft, havsbaserad vindkraft producerar cirka 40 procent av installerad kraft samt att kärnkraft producerar cirka 90 procent av installerad kraft. Siffrorna varierar mellan olika år och månader.
Vid jämförelsen vindkraft och kärnkraft är utgångspunkten kända fakta avseende kostnader för att bygga land- och havsbaserad vindkraft samt kärnkraft.
Att ersätta en reaktor i Forsmark på 1100 megawatt med en ny likadan kostar cirka 58 miljarder kronor om vi utgår från det dyra finländska kärnkraftverkets kostnad, som har dragit i väg. (Andra färska exempel visar att det är möjligt att bygga kärnkraftverk för 20 miljarder kronor.)
Om vi räknar på tio års byggtid, ett elpris (spot) på 35 öre per kilowattimme och att pengar lånas till tre procents ränta, att ovan nämnda tillgänglighet tillämpas samt att drift- och underhållskostnader (25 procent av produktionskostnaden) läggs till kommer ett kärnkraftverk i Forsmark ge snittvinsten 770 miljoner kronor årligen sett över driftperioden 60 år.
Totalvinsten sett över 70 år (inklusive byggtid) för ett nytt kärnkraftverk i Forsmark blir 22 miljarder kronor.
Samma effekt – 1100 MW – producerad av vindkraft på land kommer generera snittförluster på 65 miljoner kr årligen sett över driftsperioden tjugo år. För havsbaserad vindkraft är förlusten 450 miljoner kronor årligen på samma period, då den har dubbelt så hög byggkostnad per megawatt producerad el.
Oavsett utgångspunkten är höga elpriser fördelaktigt om elproduktionen ska ge avkastning. Skulle spotpriset vara 45 öre per kilowattimme genererar landbaserad vindkraft vinst och vänder minus 3 miljarder (totalt) över till plus 2 miljarder kr. Havsbaserad vindkraft är fortfarande en förlustaffär.
Vinsten för kärnkraft i Forsmark stiger från 22 miljarder till 74 miljarder kr.
Kostnaden för att bygga nya reaktorer i Forsmark är konkurrenskraftig och en vinstmaskin i jämförelse med ny vindkraft. Tas dessutom hänsyn till utformningen av Sveriges nationella elnät, som är anpassat för elproduktion från kärnkraftverken, står sig vindkraft slätt. Att ha el ibland för att det blåser lagom eller är tillräckligt soligt är inte ett alternativ. Kärnkraft levererar fossilfri el vid rätt tid och på rätt plats i relation till efterfrågan. Den kan fungera som bas- och reglerkraft samt verka elnätstabiliserande. Inget av detta klarar vindkraft som därför måste kompletteras med omfattande elnätsombyggnationer och ny balanskraft.
Vi ska snart ersätta nästan hälften av Sveriges elproduktion, ett beslut om hur måste fattas nu!
Vi kan inte sätta oss 2040 och ursäkta oss med att vi varit naiva, socialdemokraternas standardreplik för havererad politik. Vi tar klimatpolitiken på allvar. Vi har ett beprövat och ekonomiskt hållbart alternativ som möjliggör vår nödvändiga omställning till fossilfritt. Man kan tycka vad man vill om kärnkraft, men det finns i dag inget realistiskt alternativ. Komplement, ja, men inte alternativ. Planerna för att bygga nya reaktorer i Forsmark behöver därför inledas i närtid.
Det är hög tid att ersätta den röd-gröna regeringens energipolitiska luftslott med verklighetsförankrade kalkyler.