Rom betyder på romernas eget språk människa eller gift man. Om romer är människor kan de inte behandlas sämre än djur.
Det är omöjligt att föreställa sig den misär och uppgivenhet som ligger bakom att människor känner sig tvungna att utsätta sig för tiggeriets förnedring och hälsofarlig kyla i främmande land. Personligen har jag haft förmånen att besöka Valea Seaca, ett av 40-talet rumänska samhällen där romer utgör en stor del av befolkningen. En kort visit i obeboeliga – men likväl bebodda – hus ger ändå endast en liten glimt av hur deras liv på hemmaplan gestaltar sig.
Jag tror att de har kommit till oss som en ögonöppnare, ett slags profetiskt tecken, så att vi ska upptäcka en djup mänsklig nöd i Europa.
När de är här måste de bemötas på något sätt. Många svenskar känner obehag och villrådighet. Vad kan och bör vi göra? Ett bra sätt att visa att en rom är en människa är att hälsa. Språkbarriären kan omöjliggöra en längre dialog, men vi får en mänsklig kontakt. Både den som hälsar och den som besvarar hälsningen blir människor.
De är här för att samla pengar, kanske till en operation eller till fönster i huset. Dagsinkomsten brukar röra sig om någon enstaka hundralapp, vilket ändå är mer än de kan få i sitt hemland. Ska vi ge pengar, eller leder det bara till att deras nödsituation och beroendeställning permanentas? Vårt gensvar måste vara frivilligt. För mig känns det inhumant att inte lämna en slant, om jag kan. Men alla svenskar kan eller vill inte ge. Och ingen kan ge till alla man möter, eller varje gång.
När man hälsat på varandra kan det vara svårt att inte ge, men många gånger har hälsningen ett stort egenvärde.
Om du väljer att göra dig tillgänglig för en kontinuerlig kontakt blir du många gånger ombedd att skänka pengar. Det betyder inte att din nya vän är en dålig människa som försöker lura dig, men ni får en relation och du lär dig att behoven är till synes bottenlösa. Och för mig personligen känns det meningsfullt att veta något om hur det gått, exempelvis för det par som förra vintern sov i bil medan kvinnan var gravid i sjunde månaden (UNT 21/1). En liten pojke har fötts i Rumänien och familjen har fortsatt stora problem. När detta skrivs saknar de ved att värma sitt dragiga hus med. Temperaturen är ungefär som hos oss.
Här i Uppsala har ett ekumeniskt nätverk bildats av församlingar och organisationer.
Vi är glada över att Uppsala kommun ställt sig bakom ett natthärbärge tillsammans med Livets Ord och en dagcentral, Crossroads, tillsammans med Stadsmissionen. Insatserna är helt otillräckliga – bara en bråkdel av de EU-migranter som finns i Uppsala får en varm madrass att sova på – men de uttrycker en medkänsla och ger ett akut och praktiskt bistånd till hårt drabbade medmänniskor. På andra ställen, som Gnosjö och Hamburg, har man kommit längre.
Att ge till enskilda är förknippat med många problem. Det är mycket bättre att arbeta för en långsiktig byutveckling i Rumänien.
Det är just vad Hoppets Stjärna har påbörjat, med Valea Seaca som pilotprojekt. Där sker samverkan med borgmästaren, och kompetent nationell personal leder arbetet. Romerna själva involveras och får alltid göra en motprestation, till exempel skicka sina barn till skolan, när de får del av biståndet.
Svenska kyrkans internationella arbete har också påbörjat samverkan med ett franciskanskt utbildningscenter i staden Roman. Och Stefanushjälpen gör akuta stödinsatser. Ingen kan längre säga att vi inte kan göra någonting.
En annan händelse kan visa sig förändra romernas situation på ett ännu mer genomgripande sätt än alla utländska stödinsatser. I presidentvalet nyligen segrade oväntat utmanaren Klaus Iohannis. Han har gått till val på att han vill avskaffa korruptionen.
Detta gissel drabbar de flesta medborgare, oberoende av etnisk tillhörighet. Därför är till exempel sjukvården, som i princip är nästan gratis, i praktiken så dyr.
Detta gör de fattiga ännu fattigare. En kvinna sa att hon förlorat tre barn därför att hon inte haft råd att ta in på sjukhus – vad gör det med en människa?
Bakgrunden är att staten betalar usla löner som man inte kan leva på. På så sätt undgår staten konkurs och de fattiga får betala eller lida.
Här finns också förklaringen till att Rumänien endast utnyttjar en bråkdel av de medel som EU ställt till förfogande för att lyfta romer i Europa. EU vägrar – helt riktigt! – att stödja projekt där det förekommer korruption. Om då i princip allt som ska ske i samhället kräver extra smörjmedel, blir det inte många EU-finansierade projekt.
Blivande president Iohannis kommer att möta hårt motstånd från etablissemanget, som säkert vill slå vakt om sina privilegier. Men han har också andra trumf på hand. Han tillhör den tysktalande minoriteten och kan – om han förmår se bortom sin egen grupp – ge röst åt alla minoriteter. Det blir politiskt och ideologiskt oerhört svårt, eftersom en djupgående antiziganism sedan århundraden råder i majoritetssamhället. Romer betraktas som andra klassens medborgare, en del är inte alls registrerade.
Klaus Iohannis är också protestantisk kristen, och kan – om han förmår se bortom den lutherska kyrkan som de flesta tysktalande tillhör – utverka stöd åt pingströrelsen, som är den enda nationella kyrka som arbetar bland romer.
(Hoppets Stjärna har sedan länge ett utvecklat samarbete med pingströrelsen.)
Vi som brukar be till Gud om en bättre framtid för utsatta EU-migranter har all anledning att fortsätta. Och vi bör lägga till Klaus Iohannis på bönelistan.
Hans Lindholm
präst
Fotnot: I artikeln används omväxlande orden rom och EU-migrant. De flesta utsatta EU-migranterna i Uppsala är romer, men inte alla. De flesta romerna kommer från Rumänien, men inte alla.