Rapporter om ljudstörda grannar till vindkraftverk ökar kontinuerligt i takt med den forcerade utbyggnaden. Problemet är internationellt. På uppdrag av det kanadensiska Hälsodepartementet genomfördes 2015 ”Health Canadian´s Wind Turbine Noise and Health Study”, som är den hittills mest omfattande studien på området. Ett vetenskapligt expertråd granskade under 18 månader den vetenskapliga litteraturen för att utröna om det finns ett vetenskapligt stöd för att vindkraftsbuller påverkar hälsan.
Rapporten visade att vindkraft orsakar störning. Störning är en stressfaktor.
Rapporten visade också att det vetenskapliga stödet ännu är otillräckligt för att säkert visa att just vindkraftbuller orsakar hjärt- och kärlsjukdom, trötthet, illamående, yrsel eller diabetes. Sambandet kan ännu inte statistiskt med säkerhet beläggas med nu befintliga data.
Det finns emellertid data som inte har ifrågasatts. Studier har visat att bullret från vindkraftverk är underskattat.
Ljud från vindkraftverk stör mer än buller från både vägar och flyg vid motsvarande ljudstyrka.
Det som saknas är sjukdomsdemografiska studier över tid, avseende just vindkraftsbuller och risk för hälsopåverkan och sjukdom. Däremot finns det ett flertal närliggande vetenskapliga studier, som belyser samma problematik. Ökad risk för diabetes och hjärtkärlsjukdom
Vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har vi (Holm med flera) i populationsstudier över tid funnit att stressfaktorer leder till en störning i den neuroendokrina regleringen eller den s.k. stressaxeln (HPA-axeln = hypothalamus, hypofys, binjurar). I studierna noterades att långvarig stress leder till försämrad glukosomsättning med stegrade insulinnivåer, blodtrycksstegring, förhöjda blodfetter och immunologiska rubbningar (det så kallade metabola syndromet).
Sådana förändringar innebär på sikt en ökad risk för utveckling av diabetes och för tidig död i hjärtkärlsjukdom. Därom är vetenskapen ense.
Det finns således i dessa studier klara paralleller mellan sjukdomsutvecklingen, och de stresseffekter som uppträder hos individer som drabbats av påverkan från vindkraftverk. Problemet är att det tar flera år att genomföra liknande vetenskapliga studier avseende just vindkraftspåverkan. Som jämförelse kan nämnas att det tog 200 år innan tobaksrökningens sjukdomseffekter påvisades på 50-talet i en epidemiologisk studie i England, med hypotesen att dammet från asfalterade vägar var orsaken till ökad frekvens av lungcancer. Det tog sedan ytterligare ett tjugotal år innan det stod klart att rökning även orsakar hjärtsjukdom. Först under de senaste åren har åtgärder vidtagits för att stoppa rökningen. Andra hälsofaror som inledningsvis länge förnekades var hormoslyr, neurosedyn och asbest. Är det ansvarsfullt att chansa?
Stora vetenskapliga studier har klart visat dels att vindkraft förorsakar stress, och samtidigt att stress är en stark riskfaktor för hjärtinfarkt, diabetes och andra sjukdomar.
Är det klokt att nu forcera vindkraftutbyggnaden, trots alla pågående studier som kan komma att visa att vindkraftens störningar är ett verkligt hälsoproblem? Det vill säga, chansa. Energimyndigheten utgår i sin planering för att minst 4 600 vindkraftverk ska uppföras i Sverige fram till 2040.
Samtidigt med vindkraftutbyggnaden fortgår forskningen om vindkraftens hälsopåverkan, och evidens ackumuleras löpande. Det anmärkningsvärda är risktagandet och passiviteten – för att inte säga nonchalansen inför sannolika hälsoeffekter. Ansvaret för risktagandet faller främst på statsmakten, som vidmakthåller otillräckliga säkerhetsmarginaler vad gäller regleringen av vindkraftens ljudstörningar. Ansvaret faller även tungt på det nationella och internationella kapital som finansierar utbyggnaden. Det är en djärv chansning på att kunskap om negativa hälsoeffekter inte ska beläggas inom de närmsta åren.
Vem får ta smällen – och hur stor blir den – när sambandet mellan vindkraftbuller och sjukdom påvisas? Och när ser vi de första stämningarna?
Det ligger något dysfunktionellt och tragikomiskt i att förment långsiktigt försäkrings- och pensionskapital är delaktigt i dessa chansningar. Det finns goda alternativ även för den som inte vill ha kärnkraft – som havsvindkraft långt från kustlinjen, solenergi och kraftvärme.
Göran Holm, styrelseledamot FSL, professor emeritus, hjärtmedicin, tidigare Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg
Leif Lyttkens, styrelseledamot FSL, docent, f d överläkare, audiologi, tidigare Uppsala Akademiska Sjukhus
Jan Hedman, Uppsala, ordförande Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL
Fotnot: Referenser till “Vindkraftutbyggnaden – ett oansvarigt risktagande” finns på unt.se/debatt