Niclas Malmberg anklagar (UNT 6/2) Karl-Erik Forsberg för faktafel. Samtidigt använder han själv siffror på ett missvisande sätt och demonstrerar att MP sätter kärnkraftens icke-vara före ett effektivt klimatarbete.
Malmberg tar ett antal länder som ligger i framkant med förnybar energi som intäkt för att vi kan styra om till ett 100 procent förnybart energisystem tillräckligt snabbt för att klara klimatmålen.
Det är väldigt positivt att utbyggnaden av förnybar energi har skett snabbare än vad många trodde för bara tio år sedan. Men att något gått över förväntan är inte detsamma som att det är bra nog, vilket tydligt visas av att de globala utsläppen ökar varje år.
Problemet med Malmbergs och MP:s resonemang är att man låter slaget stå mellan olika former av koldioxidsnåla kraftslag, och därmed är utsikterna att klara klimatmålen små.
Att bygga ut stora mängder vindkraft är i sig inget kontroversiellt. Redan på 1990-talet hade Danmark runt 20 procent vindkraft i sin produktion. Men när det inte blåser måste något annat träda in, och i Danmarks fall är det fossilkraft. Därför är deras utsläpp per kilowattimme 15 gånger högre än de svenska [1] och det hjälper inte att bara bygga fler vindkraftverk. När Danmarks produktion i dag utgörs av nästan 40 procent vindkraft producerar man regelbundet långt över sitt behov vid kraftig vind. Men när det inte blåser producerar man ingenting.
Ett ensidigt fokus på variabla tekniker som sol och vind tenderar att låsa fast elproduktionen i ett långsiktigt fossilberoende, då kan vi glömma både 2- och framtida 3-gradersmål.
I Tyskland står det ännu sämre till. En tysk kilowattimme el orsakar 20 gånger högre utsläpp än de svenska [1]. Anledningen till den rena svenska elen med bara 20 gram koldioxid per kilowattimme stavas vatten- och kärnkraft.
För att förstå detta rekommenderas läsning av till exempel Vattenfalls livscykelanalys [2] där det framgår att kärnkraftsel orsakar 5 gram koldioxid per kilowattimme, vattenkraft 8 gram, vindkraft 15 gram och el från kol 781 gram.
Mot bakgrund av de faktiska förhållandena är vurmen för det tyska beslutet att avveckla kärnkraften obegriplig från ett klimatperspektiv. Det går att lägga ned kärnkraften utan att nämnvärt öka klimatutsläppen i Sverige, men det kommer att omdana det svenska samhället på ett sätt som säkert medborgarna har synpunkter på och vill diskutera. Det är denna diskussion som Malmberg och det politiska etablissemanget borde lyfta i stället, men den kanske blir för jobbig?
Carl Hellesen, Ane Håkansson, Mattias Lantz, Stephan Pomp
forskare vid Institutionen för fysik och astronomi, Tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Fotnot: Källor:[1] International Energy Agency (www.IEA.org).[2] http://corporate.vattenfall.com/globalassets/corporate/sustainability/reports/livscykelanalys.pdf