Uppsala kommun växer med cirka 3 000 personer per år. Vår infrastruktur och kollektivtrafik måste därför utvecklas för att tillgodose allt större resandebehov. Den rödgröna majoriteten vill tillgodose dessa behov genom att i smyg anlägga spårvägar för miljarder.
Vi i Centerpartiet anser inte att en sådan satsning är ekonomiskt försvarbar, och självklart ska formella beslut fattas av kommunfullmäktige innan spårvagnsinvesteringar påbörjas.
Det är positivt att Uppsala växer, det är ett kvitto på att vår kommun är en bra plats att leva och verka i. Det ställer emellertid stora krav på att resandekapaciteten i vår kollektivtrafik kontinuerligt utökas. Vi börjar nu närma oss taket för vad vårt nuvarande kollektivtrafiksystem klarar av, och de nästkommande åren behöver vi investera i ett modernare och mer kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem.
Två alternativ övervägs: att återinföra spårvagnar eller att införa ett modernt system med dubbelledade bussar kallat Bus Rapid Transit (BRT).
De rödgröna partierna i Uppsala stadshus har länge haft ett ensidigt fokus på att anlägga spårväg, trots att professionella beslutsunderlag saknats. Centerpartiet har ingenting emot spårvägar, men de utgör en avsevärt mycket större kostnad än bussar. Det minsta invånarna kan begära är att alternativen i fullmäktige seriöst debatteras innan teknisk låsning.
I dagsläget saknas tillräckligt goda skäl och beslutsunderlag för att motivera en mångmiljardsatsning på spårväg.
I december presenterades en Systemvalsstudie: Kapacitetsstark kollektivtrafik i Uppsala, i vilken för- och nackdelarna med spårväg respektive BRT jämförs. Rapporten, som tagits fram av den oberoende teknikkonsulten WSP, jämför de två alternativen i sex hänseenden. BRT bedöms vara det bästa alternativet sett till kollektivtrafikens attraktivitet, miljö och hälsa, genomförbarhet och ekonomi. Spårväg bedöms vara bättre ur ett stadsutvecklingsperspektiv, och de två systemen bedöms ha likvärdiga möjligheter att hitta finansieringslösningar.
Sammantaget konkluderar rapporten att ”En sammanfattande bedömning är att BRT är det mest lämpliga alternativet för kollektivtrafikförsörjning inom Åttan (linjens tänkta dragning, vår anm) år 2030. BRT svarar kapacitetsmässigt mot den resandeefterfrågan som prognostiserats och BRT kan, i en jämförelse med spårväg, genomföras på ett enklare sätt till en lägre kostnad.”
Samtidigt konstaterar rapporten att BRT sannolikt inte kommer att kunna möta resandeefterfrågan efter år 2050. Denna slutsats bygger emellertid på premisser som inte längre är aktuella. Sedan rapporten beställdes har det blivit klart att Ulleråker inte kan exploateras i den omfattning som ursprungligen var tänkt. Samtidigt har Trafikverket aviserat att fyrspår ska anläggas mellan Uppsala och Stockholm, och en tågstation i Bergsbrunna blir allt mer sannolik. Sammantaget innebär detta att resandeströmmarna i Uppsala 2050 kommer att avvika från tidigare antaganden. Då blir inte spårväg nödvändig av kapacitetsskäl.
Kostnaden för att anlägga spårväg i Uppsala uppskattas av WSP uppgå till minst 4,6 miljarder kronor, att jämföra med 1,7 miljarder kronor för ett BRT-system.
Vare sig staten eller regionen har indikerat att de är villiga att gå in med några betydande summor i en spårvägssatsning i Uppsala. Uppsala kommun har inte råd att till stora delar ensamt bära väginvesteringar på flera miljarder kronor, då kommunens skulder redan uppgår till besvärande 13 miljarder.
Med spårvagnar följer också andra bekymmer. Spårvagnar tenderar till exempel att leda till fler cykelolyckor.
I Göteborg rapporterades 106 skadade i cykelolyckor per 100 000 invånare 2014, att jämföra med 37 i Uppsala. Brittiska Sheffields spårvagnsspår kallas ”stadens största cykelfara”.
Där uppgick bara antalet cykelolyckor relaterade till spårvagnsspår till ett 50-tal per 100 000 invånare år 2015. Eftersom MP är rädda för kullersten borde de ta dessa fakta på allvar. På Centerpartiets initiativ antogs förra mandatperioden en ambition att göra Uppsala till Sveriges bästa cykelstad. Denna råder ännu stor politisk enighet kring, och det vore olyckligt om den åsidosattes för att den rödgröna majoriteten ensidigt prioriterar spårväg.
Trots ovanstående är de rödgröna i Uppsala fast beslutna att driva spårvagnsalternativet.
Inget kommunfullmäktigebeslut har emellertid tagits i frågan ännu.
Därför är det märkligt – och direkt ansvarslöst – att gatu- och samhällsmiljönämnden i december 2016 fattade beslut om att projektera Kunskapsstråket med bärighet för spårtrafik.
Detta beslut fattade nämnden dessutom utan att delge ledamöterna något ekonomiskt underlag.
I måndags fattade därtill mark- och exploateringsutskottet beslut om att för 16 miljoner kronor förstärka vägar i Rosendal för att klara spårvägstrafik.
Vi menar att beslut om att spendera skattepengar på spårvägsprojektering måste föregås av ett beslut om att faktiskt anlägga spårväg. Majoritetens tillvägagångssätt kan liknas vid att köpa bränsle till en bil innan man bestämt sig för att köpa en. Pengarna som spenderas riskerar att vara skattepengar i sjön.
Centerpartiet vill utveckla Uppsala på ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart sätt. Spårväg har sina fördelar, men slutsatsen av en förutsättningslös granskning är att nackdelarna överväger. Kostnaderna är orimligt höga och inte möjliga för Uppsala att bära. Spårvagnar riskerar att medföra ökad skaderisk för stadens cyklister och att färre väljer att åka kollektivt på sikt. I det läget är det varken ekologiskt eller ekonomiskt hållbart att fortsätta förorda den linjen.
Stefan Hanna, kommunalråd (C)Mia Nordström, 2:e vice ordförande (C), gatu- och samhällsmiljönämnden