Nationalistiska vindar sveper över världen. Steg för steg bryts demokratin ned. Kvinnor, invandrare, homosexuella och etniska minoriteter är de främsta offren. Allra tydligast ser vi den utvecklingen i Turkiet där övergrepp mot kurder intensifieras.
En hatfull nationalistisk propaganda har blivit den turkiska statens officiella diskurs. Kurder och det kurdiska språket framställs som nationens fiender.
Men avhumaniseringen av kurder stannar inte vid att bara vara ord, tvärtom ger den upphov till dödligt våld.
Mordet på Kadir Sakici är ett tydligt exempel på hur farlig turkisk nationalism är. Den 22 december promenerar Kadir Sakici med sin son Burhan Sakici när de träffar på en turkisk nationalist som frågar vilket språk de pratar på. När Kadir svarar att de talar kurdiska och att de är kurder skjuter den turkiske mannen mot både far och son. Kadir dör omedelbart av sina skador medan sonen i skrivande stund ligger på sjukhuset och kämpar för sitt liv.
Mordet på Kadir Sakici är dessvärre inte en isolerad händelse, utan ännu ett utövande av våld mot kurder. Kurdiska politiker, parlamentariker, människorättsaktivister, advokater och journalister sitter fängslade.
Sedan 2015 ligger stora delar av kurdiska städer i ruiner efter ett statligt övervåld mot civila kurder.
Våld mot kurder är inget nytt i Turkiet. Sedan den turkiska nationens bildande har statligt våld mot kurder förekommit oavsett om det varit sekulära eller islamoriernterade partier som suttit vid makten. Problemet är Turkiets demokratiska underskott. Demokrati och kurders rättigheter är två frågor knutna till varandra, det ena är inte möjligt utan det andra. Det är därför vi ser ett ökat våld mot kurder samtidigt som president Erdoğan angriper demokratin och cementerar sin makt.
Erdoğan nöjer sig heller inte med att utöva våld mot kurder i Turkiet, han angriper även kurder i Syrien militärt och har lovat sitt folk att utplåna alla kurdiska YPG/YPJ-styrkor i norra Syrien. En invasion av norra Syrien skulle inte bara vara förödande i det redan krigströtta Syrien, det skulle också hindra YPG/YPJ i deras kamp mot IS/Daesh. Därtill har YPG/YPJ aldrig utgjort ett hot mot Turkiet. Det är dock helt irrelevant för Erdoğan och den stora skaran nationalister i Turkiet.
För dem är problemet den kurdiska identiteten som de vill se utplånad. Kurders framgång, oavsett var i världen, ses som ett hot mot Erdoğans Turkiet.
Att det här kan ske i ett land är skrämmande, men ännu mer skrämmande är omvärldens tystnad. Turkiet fortsätter att betraktas som ett semesterparadis och svenskt importerade vapen används i kriget mot kurder.
Det är skamfullt hur länder som påstår sig försvara demokratin, däribland Sverige, bidrar till ett ökat våld mot kurder och väljer att vända bort blicken när kurder vädjar efter hjälp. Strategiska intressen prioriteras återigen på bekostnad av mänskliga rättigheter.
Ingen kurd ska behöva frukta för sitt liv för att de är kurder och pratar kurdiska. Att få tala sitt eget språk är ett universellt fenomen och rättighet som ingår i alla avtal och föredrag om grundläggande mänskliga rättigheter. Att förbjuda någon att tala sitt modersmål är extremt nationalistiskt och framförallt odemokratiskt.
Yekbun Alp, Ferhat Helvik
ledamöter NCDK-Uppsala (Kurdiska Demokratiska Samhällscentret)