Vad är EU? Den frågan har förstås många svar. Ett fredsprojekt, ja. Men EU är också lagstiftande, styrande och dömande organ som påverkar vilken mat vi äter, hur länge vi jobbar och vad vi hittar när vi använder Google. Enligt Sveriges kommuner och landsting påverkas 60 procent av den kommunala verksamheten av beslut på EU-nivån.
Men det är få svenskar som känner till detta.
Bland hela befolkningen uppfattar mer än hälften ”i mycket liten eller liten utsträckning” sina kunskaper om EU-beslut som tillräckliga för att kunna prata med andra om hur de påverkas av dessa.
Enligt den nyligen presenterade utredning som den senaste EU- och demokratiministern, tillika vår partikamrat, Birgitta Ohlsson tillsatte, brister skolan, politiken och journalistiken i att informera om det politiska systemet EU. Det har resulterat i att särskilt yngre medborgare har dålig koll på hur unionen fungerar. Bland medlemsstaternas elever är de svenska bland dem som är minst roade av europeisk politik – tre av fyra uppger att de inte är särskilt intresserade. Samtidigt är valdeltagandet i valet till Europaparlamentet betydligt lägre än i riksdagsvalet.
Det demokratiska systemet bygger på att alla medborgare har möjlighet att välja sina företrädare och påverka politiska beslut.
Vet man inte vem som stiftar lagar eller hur man själv kan bli vald är det omöjligt att utöva sina demokratiska rättigheter. För samhället innebär det att klyftan mellan väljare och beslutsfattare ökar.
Vi liberaler tror att den europeiska unionen är framtiden. Historien visar att inget bättre kan garantera freden på vår tidigare mycket krigslystna kontinent. Men tron på EU får aldrig innebära att demokratin offras.
Sverige måste snabbt komma tillrätta med det demokratiska underskott som okunskapen om EU innebär.
Politiker som vi själva måste bli bättre på att kommunicera när beslut ska fattas på EU-nivån. Alltför ofta vaknar debatten när en rättsakt ska implementeras i Sverige – i stället för när den faktiskt går att påverka. Det är ofta flera år tidigare. Här ska vi bli bättre.
Men också skolan har en stor roll. Utredaren föreslår flera åtgärder för att stärka EU-undervisningen. Det är bra. De svenska eleverna är i dag duktiga på hur Sverige styrs, hur svenska lagar stiftas och hur man som medborgare kan påverka – eller bli – kommun- eller riksdagspolitiker. Sedan tjugo år tillbaka stiftas även lagar i Bryssel. Därför måste svenskarna utrustas med kunskap om hur de kan arbeta demokratiskt även mot EU-institutionerna.
Lärare på både högstadie-, gymnasie- och universitetsnivå behöver fortbildning i EU-kunskap. EU-rollspel och skolval till Europaparlamentet skulle kunna öka elevernas intresse för politiken i unionen.
En annan viktig åtgärd är att EU-perspektivet får mer tyngd i kursplanen för samhällskunskapen när den nu blir ett självständigt ämne. EU:s betydelse för demokratifrågor måste speglas i styrdokumenten för undervisningen.
Löfven markerade tydligt sitt ointresse och oförstånd inför Europa när han avskaffade EU-ministerposten. Vi liberaler hoppas att regeringen efter att ha tagit emot utredningen inser att det är centralt att man kommunicerar både sin egen Europapolitik och vad som händer i Bryssel.
Det gäller inte minst Utbildningsdepartementet. Gustav Fridolin har ett tungt ansvar för att ge svenska elever tillgång till det europeiska samhälle de faktiskt lever i. Då blir EU en demokratisk möjlighet – inte tvärtom.
Tina Acketoft, riksdagsledamot (L) i EU-nämnden
Christer Nylander, riksdagsledamot (L) i utbildningsutskottet