Jag har hört föredrag från politiska representanter från kommunledningen med ögon glänsande av vördnad inför tanken på Uppsala som en förtätad storstad.
Omtanken om de Uppsalabor som älskar sina bostadsområden med luft, små grönområden och vackra hus som ligger på lagom avstånd från varandra verkar ha fått ge vika för bostadsbehovet för nyinflyttning.
Ett efter ett av etablerade bostadsområden som en gång har planerats för trevnad och luftig miljö med möjlighet till naturnära rekreation skärskådas nu som villebråd att sätta förtätningständerna i. Jag blev åter upprörd efter att ha läst Eric Knutsons välformulerade insändare (UNT 31/1) om planerna för Eriksberg. Måste dessa behov stå i motpol till varandra? Kanske inte. Ett argument från vissa politiker är att många som vill flytta till Uppsala har blivit förtjusta i stadens centrala delar och vill gärna bo där. Slutsatsen är att vi då måste förtäta så nära centrum som möjligt.
Resultatet är att de charmiga områden som lockade har blivit förändrade till det sämre. Den hägrande livskvaliteten har gått förlorad, vilket är negativt såväl för de nyinflyttade vars visioner inte förverkligas som för de i området redan boende som måste anpassa sig till försämrade levnadsvillkor.
Slutsatsen framstår då i mina ögon som ologisk.
Det finns givetvis många positiva sidor med att Uppsala växer och är en attraktiv stad att flytta till, men då anser jag att det är bättre att staden får nya bostadsområden och merkantila centra utanför de etablerade stadsdelarna och behåller kvaliteterna med dessa.
Då kommer frågan om kommunikationer upp – folk vill fullt förståeligt inte ha krångliga, tidskrävande resor för att ta sig mellan boende och stadskärnan. Spårvagnar har diskuterats. Det tycker jag är en dålig lösning för Uppsala med redan smala gator efter avskalning till cykelleder. Trafikkaoset skulle förmodligen resultera i ett ökat tryck på Akademiska sjukhusets olika avdelningar – inte minst vård för mental ohälsa.
Bussnätet behöver inte förändras om man i stället för att försvåra för biltrafiken tänker riktig, modern storstad: börja projektera för snabbtåg från Uppsalas olika ytterområden in mot centrum, uppbyggda ovanför gatunätet så att de inte behöver tävla med bil-, buss- och cykelleder.
Jag har åkt på ett sådant system till exempel i Bankok. Det går snabbt, och det är kul att se staden från ett nytt perspektiv. Jag tror att med hållplatsfundament på lämpliga avstånd skulle det kunna bli ett mycket starkt alternativ till att ta bilen för dem som inte har kolliberoende aktiviteter, och det skulle ge privatbilismen och busstrafiken bättre utrymme. Med ökat invånarantal ökar även skatteintäkter och vettiga boende- och kommunikationslösningar i god tid attraherar fler att flytta hit och bidra till kostnaderna för ett sådant projekt.
Ulf Johansson Werre