Arktis utgör en utmaning av växande betydelse i världen. Klimatförändringarna gör att isarna i Arktis smälter med en förfärande hastighet. Sedan 1980 har nästan hälften av Nordpolens vinteris försvunnit och inom tio år kan Arktis vara helt isfritt på sommaren. Detta skapar nya utmaningar i Sveriges närområde som vi måste förhålla oss till och vara med och påverka. Nya förutsättningar för att bedriva sjöfart, fiske, handel och energiutvinning växer fram och parallellt med detta uppstår nya behov av fungerande infrastruktur. Det ställer också nya krav på säkerhetspolitiken på norra halvklotet.
Alliansregeringen tog frågorna om Arktis på största allvar. Mellan 2011 och 2013 var Sverige ordförandeland i Arktiska rådet och verkade aktivt för att stärka rådets roll som ett centralt multilateralt forum för Arktisfrågor.
Centerpartiet var pådrivande för att regeringen tog fram Sveriges första strategi för Arktis någonsin. Denna underströk vår ambition att verka för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling i Arktis.
För oss som ett grönt parti är det självklart att Sverige ska fortsätta driva på för att skydda den unika miljön i Arktis. Oljeutvinning i ett så känsligt område som Arktis är inte acceptabelt med tanke på vilka förödande konsekvenser ett oljeutsläpp skulle få. Över huvud taget måste det råda starka hänsynskrav och hårda begränsningar för all råvaruhantering i de arktiska havsområdena. Särskilt känsliga områden måste helt kunna skyddas från exploatering, och där krävs ett långsiktigt arbete för att påverka de så kallade kuststaternas regeringar. Såväl i Arktis som i andra marina områden utövar länder med angränsande kust suveräna rättigheter i fråga om att utvinna olja, gas och mineraler.
Under Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet hölls det första formella miljöministermötet i rådets historia.
Miljöminister Lena Ek ledde förhandlingarna som resulterade i rekommendationer om att förebygga oljeutsläpp och utveckla instrument för att säkra ländernas samordning för att hantera utsläpp. Sverige tog även initiativ till ett ökat fokus på resiliens och ekosystembaserad förvaltning i rådets miljöarbete. I EU och FN drev vi på för att inom ramen för FN:s havsrättskonvention kunna reglera skyddet av marina områden utanför nationell jurisdiktion.
Därför var det mycket förvånande att läsa den rödgröna regeringens första utrikesdeklaration. Där omnämns inte Arktis över huvud taget.
Regeringens nedprioritering av Arktis sker dessutom i en tid när det internationella samarbetet blir allt mer intensivt. USA tar vid som ordförandeland i Arktiska rådet i maj och en rad länder, däribland Kina och Japan, har markerat tydliga avsikter att stärka sina intressen i regionen.
Det är beklämmande att det i detta läge inte finns någon tydlig linje om hur Sverige ska utveckla den politik alliansregeringen lade grunden för under ordförandeskapet i Arktiska rådet. Bland annat krävs ett fortsatt arbete för att utveckla strategier som ökar skyddet för Arktis miljö och biologiska mångfald utifrån klimatförändringarna. Likaså måste Sverige ta aktiv del i diskussionerna om det ökade trycket på råvaruutvinning i området.
Centerpartiet kommer att fortsätta driva en aktiv politik för Arktis, både med tanke på områdets geopolitiska betydelse och dess unika biologiska värden. Och vi kommer, som ett aktivt oppositionsparti, noga bevaka hur den rödgröna regeringen tar sig an Arktis utmaningar. Men då måste också S och MP redovisa vilken politik de vill driva.
Att helt undvika Arktis i sin utrikespolitiska deklaration är ett stort strategiskt svaghetstecken.
Kerstin Lundgren, riksdagsledamot (C) och utrikespolitisk talespersonMattias Johansson, ledamot av Centerpartiets internationella kommittéledamot av Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Uppsala kommun