När människor inte gör som Socialdemokraterna vill, tas redskapen fram för att få människor att forma sina liv efter ”rörelsens” önskemål. Tvångskvotering verkar uppenbarligen vara det mest populära redskapet just nu.
Socialdemokraterna visar återigen och på ett ännu tydligare sätt än tidigare att de tycker att politiker är bättre på att bestämma om hur familjer planerar sitt vardagsliv än familjerna själva.
Det är väldigt beklagligt. Jag är fullständigt övertygad om att familjer mår bäst av att få förtroendet att kunna planera sin tid tillsammans. Trygga och stabila familjer byggs med tillit mellan föräldrar och barn, långtifrån Rosenbads politiska ovanifrånlösningar.
Nyligen höll Socialdemokraterna kongress. Försämrade villkor för Sveriges familjer stod på dagordningen och vann gehör.
Bland annat beslutades att Socialdemokraterna helt och hållet vill ta bort flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Den ska med lag fördelas exakt lika mellan föräldrarna, oavsett vad svenska folket anser.
Socialdemokraterna är dock inte ensamma om att drömma sig bort till ett land där politikernas fingrar får peta i varje enskild människas val och beslut.
Även Delegationen för jämställdhet i arbetslivet (JA-delegationen), som ”ska sammanställa och sprida kunskap om hur jämställdheten i arbetslivet kan främjas och lämna förslag på åtgärder till regeringen” önskar att politiker ägnar mer tid åt ovanifrånlösningar.
Delegationen skrev den 4 juni, en debattartikel i Dagens Nyheter. Artikeln är full med politiska ovanifrånlösningar där delegationen, likt Socialdemokraternas beslut på senaste stämman, föreslår att flexibiliteten kraftigt ska minska och politiker ska bestämma vad som är bäst för enskilda och familjer. Kort och gott: familjerna omyndigförklaras.
När människor får en direkt fråga om lagstadgad kvotering av föräldradagarna svarar 76 procent (i en undersökning från Novus) att föräldrarna själva ska få bestämma över fördelningen.
Samma mätning visar för övrigt att Socialdemokraterna och deras kvoteringsivrande kamrater i Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ens har sina egna väljare med sig.
Av de rödgröna väljarna är det bara 29 procent som anser att det bör lagstiftas om fördelningen.
I stället för tvång handlar det om att skapa goda förutsättningar för båda föräldrarna att ta ut föräldraledighet. Oavsett om människor vill det eller inte ska tvångskvoteringsivrarnas åsikter pådyvlas familjerna. Synen på människors och familjers förmåga att själva ta beslut är beklaglig.
Debatten i dag präglas av synen på föräldraledighet som ett verktyg i en politisk kamp. Detta verktyg ska användas för att markera en politisk agenda trots ett kompakt motstånd.
Socialdemokraternas politik innebär alltså med det nya förslaget att föräldraförsäkringen med lag ska delas lika. Men, inte blir man klokare av att den socialdemokratiske partiledaren och tillika statsministern direkt efter beslutet sänder signaler om att det inte verkar brådska med att genomföra den nya socialdemokratiska viljan.
Så vad vill egentligen Socialdemokraterna? Varför vänta med att omyndigförklara familjerna? Varför inte börja peta i vardagsbelsluten omgående?
Tvångskvoteringsivrarnas argumentation lider av både fel och brister. En brist är det ensidiga föräldraperspektivet.
Den primära utgångspunkten måste ju självklart vara barnet och dess förutsättningar och behov. Vad är bäst för barnet? Vad fungerar bäst för familjen? För oss kristdemokrater är det ett mysterium höljt i dunkel hur politiker i Rosenbad bättra kan besvara dessa frågor än familjerna själva.
Familjepolitiken i dag drivs inte av barnets och familjens behov. Tragiskt nog är också Folkpartiet med på denna styra och ställa-politik, som är allt annat än liberal. Jan Björklund har nämligen deklarerat att Folkpartiet kommer att göra gemensam sak med regeringen för att fördubbla tvångskvoteringen i föräldraförsäkringen.
Det finns alltså en ohelig allians av liberala och socialistiska politiker som är mer än villiga att återuppväcka den radikala 68-socialismens avoghet mot familjen.
Det verkar onekligen som att dessa politiker ser det som sin yttersta plikt att styra människors vardagsliv – trots att en majoritet av deras väljare vill precis tvärtom.
Vi kristdemokrater kommer att fortsätta kampen för familjens självbestämmande. Förmynderi och politisk klåfingrighet hör gårdagen till.
Mikael Oscarsson (KD), riksdagsledamot, Uppsala