Anders Nordström, som representerar förbundet Humanisterna i Uppsala, skriver (UNT Debatt 16/2) att skilsmässan mellan stat och kyrka år 2000 blev en halvmesyr. Med det menar han bland annat att riksdagen har fattat beslut om en lag som delvis reglerar Svenska kyrkan trots att kyrka och stat ska vara skilda från varandra. Dessutom gynnar staten, enligt Nordström, Svenska kyrkan och andra trossamfund genom bestämmelserna om statsbidrag, vilket organisationer som Humanisterna inte kan få enligt gällande regler eftersom de bland annat inte firar gudstjänst.
Religionsfriheten innebär, precis som Nordström skriver, både rätten att få utöva och rätten att slippa utöva religion. Samtidigt är det viktigt att religiösa samfund och åskådningar finns med i den dagliga samhällsdebatten och står upp för demokrati och religionsfrihet, inte minst med tanke på den senaste tidens attacker och terrordåd.
Som det största trossamfundet i Sverige har vi ett särskilt ansvar för detta där dialog och ökad kunskap om våra olika religioner är oerhört viktig i detta sammanhang.
Att Svenska kyrkan delvis regleras i lag som är beslutad av riksdagen och att vi, tillsammans med andra trossamfund, har rätt till statsbidrag är båda demokratiskt fattade beslut. Svenska kyrkan agerar efter de spelregler som samhället har satt upp och det är vi noga med. De samarbeten vi har med myndigheter, kommuner och andra aktörer sker i största samförstånd för att tillgodose olika behov som finns.
Många människor som befinner sig i svåra situationer ber att få samtala med just religiösa företrädare.
Det är därför både Svenska kyrkan och andra trossamfund finns på exempelvis sjukhus och fängelser. Att säga nej till detta är för oss främmande eftersom vi fyller ett uttalat behov. Staten har även utsett Svenska kyrkan att ansvara för begravningsverksamheten förutom på två platser i landet. Även detta sker i största samförstånd och respekt för människors önskan, vare sig de tillhör något religiöst samfund eller inte.
Svenska kyrkan arbetar för mänskliga rättigheter, religionsfrihet och respekt för andras åsikter.
Vi tvingar inte vår tro på andra människor, utan vi vill vara en öppen folkkyrka dit människor alltid känner sig välkomna vare sig man har en tro eller inte.
Annica Anderbrant, domprost, Svenska kyrkan Uppsala