När Jimmie Åkesson lägger fram sitt argument om hur ”vi bäst hjälper människor på plats” så antyder han någonstans att vi ska ta de pengar som går till flyktingmottagande för att lägga dem i biståndsbudgeten i stället. Och det här låter ju bitvis faktiskt rätt bra.
För biståndet vi förmedlar i dag är viktigt och räddar liv på andra platser i världen. Dock framstår det ofta som om att det är så här Sverige verkligen hjälper världen – med sin stora biståndsbudget. I och med detta så hamnar ett annat fenomen ofta i skymundan.
I dag uppgår remitteringar, alltså pengar som en migrant skickar tillbaka till sitt hemland, till ett större värde än hela det sända biståndet. Det här är dessutom pengar och resurser som skickas direkt från en människa till en annan. Det betyder att de aldrig går i händerna på ineffektiv byråkrati eller korrupta institutioner.
Kraften som finns i öppna gränser och fri mänsklig rörlighet underskattas ofta. Den obehagliga sanningen för Sverigedemokraterna, är att migration, igen och igen, visar sig vara det som lyfter flest människor. Med fri rörlighet och öppna gränser så kan den enskilda människan stå för underverk.
Så även om vi för en sekund låtsas att Sverigedemokraterna faktiskt ville hjälpa människor i andra länder så visar forskningen att världen inte fungerar så. En stor biståndsbudget kommer aldrig kunna uträtta samma mängd nytta som individer själva med rätten till fri rörlighet. Människor i alla länder är fullt kapabla att lyfta sig själva ur misären. Tyvärr stoppas de ofta av stängda gränser i jakten på ett jobb och trygghet. Därför måste vi öppna upp dessa på både nationell och regional nivå.
Om vi är ärliga och uppriktiga med att vi vill hjälpa människor på andra platser i världen så finns det bara ett trovärdigt sätt.
Viking Bohman, Grön Ungdom