Utnyttjandet av utländska arbetstagare på svensk arbetsmarknad har ökat kraftigt. Larmrapporter om arbetstider långt utöver heltid till löner långt under avtalsenliga nivåer duggar tätt. Människor som har svårt att hävda sina rättigheter utnyttjas av samvetslösa arbetsgivare.
LO hävdar allas lika rättigheter till rimliga löner och arbetsvillkor, och kräver lagändringar för att få ordning och reda på arbetsmarknaden. Borgerligheten finner det upprörande och anklagar i EU-valsdebatten LO för protektionism och flirt med främlingsfientliga väljare.
Sedan 2008 får utländska arbetstagare arbetstillstånd i Sverige, om de erbjuds ett arbete med avtalsenlig lön. Problemet är att erbjudandet inte är bindande. När arbetstagaren väl kommer till Sverige efter att ha skuldsatt sig visar det sig att arbetsgivaren bara erbjuder jobb till halva den erbjudna lönen, och dessutom kräver obetalt övertidsarbete 20 timmar per vecka. Arbetstagaren hittar knappast någon som lånar ut pengar till en ny flygbiljett hem, utan är tvingad att godta villkoren.
Idag kan en restaurang med två anställda, utan planer på att utvidga verksamheten, söka arbetstillstånd för 20 personer. Migrationsverket ska inte pröva om det verkligen finns något arbetstillfälle för dessa 20, utan SKA godkänna ansökan bara arbetsgivaren lovar betala avtalsenlig lön (vilket denne alltså varken tänker eller har skyldighet att göra).
Genom Sveriges extremt liberala regler för arbetskraftsinvandring har vi blivit en inkörsport för människohandel, där EU-migranter transporteras vidare till andra EU-länder där de tvingas utföra svartarbete till svältlöner. Ett sätt att motverkar detta är en arbetsmarknadsprövning där en myndighet ska bedöma om det aktuella arbetet kräver specialkunskaper som det är brist på i Sverige. Det finns ingen anledning att ta in arbetskraft vars enda ”specialkunskap” är att de kan tvingas arbeta till villkor som inte existerat på svensk arbetsmarknad sedan 1930-talet.
LO får också kritik för Laval-konflikten. Lettiska byggföretaget Laval hade haft uppdrag i Sverige, och slutit avtal med Byggnads som inte har något emot att seriösa arbetsgivare utför arbete i Sverige enligt svenska kollektivavtal. Efter Lettlands EU-inträde var Laval plötsligt ovilliga att betala svenska lönenivåer, vilket ledde till en blockad av Lavals bygge av en skola i Vaxholm. Byggnads och Elektrikerna fälldes i EU-domstolen, som i sin dom slog fast att i EU är vinstintressen överordnade mänskliga rättigheter som förhandlings- och strejkrätt.
Detta har upprört Europarådet och FN:s arbetsmarknadsorgan ILO. Europarådet har kritiserat Sveriges regering för diskriminering av utländska arbetstagare, för att dessa inte har rätt till liknande arbetsvillkor som svenska arbetstagare, och inte har samma rättighet till kollektiva förhandlingar och strejkrätt. ILO har uppmanat Sverige att ersätta Byggnads och Elektrikerna för det skadestånd de tvingats betala trots att de otvetydigt följt svensk lag vid konflikten i Vaxholm.
Den svenska regeringen har helt nonchalerat den tunga internationella kritiken. Anser regeringspartierna att Europarådet och ILO är krafter som står för blågul protektionism och främlingsfientlighet?
Lennart Söderberg, medlem i Handels avd 36, Uppsala
Ingalill Sjöblom, ordf LO-kommittén i Uppsala Knivsta
Majlene Ahlgren, ordf LO-distriktet i Mellansverige