Uppsala är en stad med ambitioner om hållbarhet, innovation och inkludering. Men för många invånare med funktionsnedsättningar är verkligheten en annan.
Som arbetsterapeuter, både med personliga och professionella erfarenheter av funktionsnedsättningar av olika slag ser vi dagligen bristande tillgänglighet som begränsar människors liv, fysiskt, socialt, psykiskt och ekonomiskt. Det handlar inte bara om att kunna ta sig in i en byggnad eller in i en buss. Det handlar om möjligheten att delta på lika villkor.
När människor inte kan ta ett jobb på grund av otillgänglig kollektivtrafik, eller när någon inte kan ta tåget till sina barn för att stationen saknar viloplatser, då är det samhället som har brustit. Med otydliga skyltar och svårnavigerad information skapas osynliga hinder som utestänger en del av Uppsalas befolkning.
Vi möter dagligen i vårt yrke barn som inte kan delta i skolan fullt ut, vuxna som isoleras i sina hem, och äldre som tappar självständighet. Men mycket av detta går att förebygga. Det handlar om mänskliga rättigheter.
Tillgänglighet är inte en bonus, det är en förutsättning för delaktighet. I Uppsala möter vi fortfarande ojämna trottoarer, brist på viloplatser, otillgängliga entréer och kollektivtrafik som inte fungerar för alla. För en person med POTS kan en kort promenad utan möjlighet till vila innebära risk för svimning. För någon med gångsvårigheter kan en trappa utan ledstång vara ett oöverstigligt hinder. Det är inte acceptabelt.
Tillgänglighet handlar också om hur information presenteras. En stor grupp människor i Uppsala lever med kognitiva svårigheter, hjärntrötthet eller neuropsykiatriska diagnoser. När skyltning är otydlig, digitala tjänster är röriga eller vårdsystemet är svårt att navigera, utestängs människor från samhällets grundläggande funktioner.
Vi är mer än arbetsterapeuter, vi är också människor med egna erfarenheter. Vi vet hur det känns att bli exkluderad och inte kunna delta helt i samhällslivet. Det påverkar mer än bara själva möjligheten att kunna vara självständig eller kunna delta i en aktivitet. Vi jobbar dagligen med människor och vi vet att det går att göra samhället bättre och mer tillgängligt, om bara viljan finns.
Vi vill lyfta att förändringar behöver ske och göras i samråd med de personer som behöver den som mest, och att de som berörs behöver få vara delaktiga i besluten. Detta kan ske genom utbildning av tjänstemän, genom konsultationer av experter och personer det berör. Vi föreslår följande förbättringar:
- Genomlys stadens offentliga miljöer med fokus på både fysisk och kognitiv tillgänglighet, för att identifiera hinder och möjligheter till förbättring.
- Erbjud utbildning och kompetensutveckling för stadsplanerare och tjänstepersoner inom universell utformning och förståelse för osynliga funktionsnedsättningar.
- Skapa forum för samverkan där brukare och professioner kan bidra med sina erfarenheter i planering och utformning av offentliga miljöer.
- Se över tillgången till viloplatser, tillgängliga toaletter och tydlig skyltning i hela staden, för att underlätta vardagen för fler.
- Utveckla digitala tjänster med särskild hänsyn till kognitiv tillgänglighet och användarvänlighet, så att fler kan ta del av dem på lika villkor.
Tillgänglighet är inte en fråga om välvilja, det är en fråga om mänskliga rättigheter. Uppsala har möjlighet att bli en förebild för andra kommuner, men då krävs handling. Vi i Sveriges Arbetsterapeuter, Uppsala län, står redo att bidra med vår kunskap och erfarenhet. Nu är det upp till beslutsfattarna att lyssna.