Varje dag pendlar drygt 3 600 personer mellan Uppsala och Enköping respektive Uppsala och Västerås. Många tar tålmodigt bussen, medan andra åker bil, själva eller tillsammans med andra pendlare.
Att pendla mellan Uppsala, Västerås och Enköping är i dag onödigt tidskrävande samtidigt som det frestar på miljön.
De härdade busspendlarna skulle kunna spara en stor del av sin restid, och i stället lägga den på familj och återhämtande fritidsaktiviteter om effektivare resesätt erbjöds. Bilåkarna skulle kunna spara pengar på att åka kollektivt och samtidigt mildra sitt eventuellt dåliga miljösamvete.
Att det i dag tar betydligt längre tid att resa från Uppsala till Västerås än från Uppsala till Stockholm, trots att avståndet är detsamma, är orimligt.
På den tid det tar dig att åka tåg till Stockholm kommer du inte ens fram till Enköping med buss, och då återstår mer än en tredjedel av resvägen till Västerås.
Liberalernas lösning, vilken nu en enig region står bakom, är en järnvägslänk mellan Uppsala och Enköping – en så kallad Aroslänk.
Det skulle korta restiden Uppsala – Enköping – Västerås avsevärt, underlätta för dagliga pendlare och andra resenärer och göra Uppsala som arbets- och studieort mer attraktivt för Västerås- och Enköpingsbor och tvärtom. Företagarnas pool av potentiell arbetskraft skulle alltså växa betydligt.
Därför vill Liberalerna hellre se en satsning på järnväg mellan Uppsala och Enköping än på spårvagnar i centrala Uppsala.
Uppsala är på många sätt ett relativt pendlarvänligt län redan i dag, även om många pendlare, särskilt vintertid, naturligtvis skulle önska sig tåg som bättre följer tidtabellen. Men då tågen rullar enligt plan tar resan från Uppsala till huvudstaden 39 eller 55 minuter, beroende på vilken operatör du åker med. Upptåget tar resenärer till Gävle på lite över en timme. Men förutsättningarna för att pendla västerut är beklämmande dåliga. Pendlingstiden är betydelsefull för den som i dag går upp tidigt och kommer hem sent, och därför behövs en järnvägslänk mellan Uppsala och Enköping.
Det skulle också underlätta varutransporter, som då kan ske med tåg i stället för lastbil.
Mellan Västerås och Enköping finns redan järnväg, och en återuppbyggd järnväg mellan Enköping och Uppsala skulle därför ge oss länken mellan Västerås och Uppsala på köpet.
Inte bara var och ens restid till och från arbetet är viktigt att ta hänsyn till vid byggandet av fungerande infrastruktur. Ytterligare ett skäl, ett viktigt sådant, till att satsa på järnväg och resande med tåg, är vårt klimat. Tåg är betydligt mer klimatvänligt än bussar. Visserligen går Uppsalas bussar till stor del på biogas, men i jämförelse med tåg är skillnaden fortfarande betydande.
Enligt Trafikverket är ett tågs klimatpåverkan närmast obefintlig och kräver betydligt mindre energi.
Busspendlingen till och från Enköping och Västerås står i dag för utsläpp av 3 400 ton koldioxid per år enligt UL:s egna data. Det motsvarar cirka 3 400 resor tur och retur Stockholm–Genève, 340 människors sammantagna utsläpp under ett år, eller 33 varv runt jorden med en stadsjeep.
Att bygga järnväg är inte billigt. Stora delar av kostnaden kan dock finansieras av intäkter från framtida biljettpriser. Dessutom är den del som bekostas via skatten en investering inför framtiden i och med de ökade tillfällen för företagsexpansion som ges när det blir lättare att få tag på rätt arbetskraft och fler därmed får arbete.
När företag expanderar och kan anställa fler är det fler som betalar skatt och därmed bidrar till att finansiera järnvägen.
Som Uppsalapolitiker vill vi också lyfta den stärkta roll som Uppsala skulle få som nordlig nod i Mälardalen om Aroslänken blir verklighet. Tillsammans med åtminstone delvis partiellt dubbelspår på Dalabanan bäddar det också för en tågstation i Börjetull, vilket eftersträvas i Uppsala kommuns nyligen beslutade översiktsplan. När diskussioner förs lokalt och på regeringsnivå om huruvida statliga medel ska gå till spårvagnar i centrala Uppsala vill vi i Liberalerna att staten i stället prioriterar att bygga Aroslänken.
Spårvagnar i Uppsala gynnar bara Uppsala stad, medan en satsning på järnväg mellan Uppsala och Enköping lyfter hela länet.
Aros-länken ökar möjligheten att bygga fler attraktiva bostäder utanför Uppsalas tätort, skapar nya arbetsplatser och minskar många pendlares restid. Om den rödgröna regeringen nu de facto vill satsa på Uppsala, så är våra prioriteringar klara – fyrspår mellan Stockholm och Uppsala samt järnväg mellan Uppsala och Enköping. Samhällsekonomiskt gör detta betydligt mer nytta än spårvagn i centrala Uppsala.
För den som i dag reser till och från Västerås och tillbringar 160 minuter tur och retur på en buss fem dagar i veckan läggs minuter och timmar till en allt större hög. På ett år uppgår den totala pendlingstiden till närapå fyra veckor, dygnet runt (!). Fyra hela veckor om året är mycket att lägga på pendling. Så låt oss investera i en järnväg mellan Uppsala och Enköping. För människornas, företagens och klimatets skull.
Lina Nordquist, regionråd (L)
Maria Weimer, riksdagsledamot (L)
Mohamad Hassan, kommunalråd (L) Uppsala
Filip Jovicic, ordförande LUF Uppsala