Gällivare tingsrätt har i dom den 3 februari 2016 fastställt att Girjas sameby har ensamrätt till småviltjakt och fiske inom samebyns område på Gällivare kronoöverloppsmark 2:1, och att Samebyn där har rätt att utan statens samtycke också upplåta jakt och fiske till andra. Domen redovisas på 261 A4-sidor.
Tvisten gäller, understryker tingsrätten, enbart samebyns rätt till jakt och fiske, inte frågan om äganderätt till området.
Men målet anges ha haft en speciell karaktär, när samebyns motpart är staten och inte någon enskild fysisk eller juridisk person. Man uppger sig också ha haft att ta ställning till ett mycket omfattande och delvis motstridigt material.
Styrkeförhållandet mellan parterna är mycket stort, konstateras vidare. En sameby med begränsade ekonomiska resurser och en motpart med i stort sett obegränsade sådana. Tingsrätten pekar också på att huvuddelen av de dokument som ligger till grund för den skriftliga bevisningen, till exempel jordeböckerna, dessutom upprättats av företrädare för staten, vilkas uppdrag och uppgifter varit just att tillvarata statens intressen. Vidare att staten varit ansvarig för innehållet i de lagar och förordningar, som reglerar de frågor målet gäller, och har kunnat styra de utredningar som föregått respektive lag.
Tingsrätten finner att svensk suveränitet över den del av Sverige, där området ligger, har uppkommit under Gustav Vasa tid vid mitten av 1500-talet.
Samer har då accepterat att till den svenska kronan erlägga skatt på sina inkomster från jakt och fiske. Men staten blev ägare till området först 1887, det år då avvittringen genomfördes i den här delen av landet. Så långt tingsrättens dom.
Domen i Girjasmålet var en stor framgång för Girjas sameby. Men det krävs nog HD-beslut för att domen ska få en övertygande verkan, vem som än får det sista ordet, samebyn eller staten.
Majoriteten av samer står utanför samebyarna, där man genom 1928 års renbeteslag och senare lagstiftning vinner medlemskap bara som renskötande same, och där en livskraftig renskötsel (som ger försörjning) hänger samman med en mängd olika faktorer (betesmarkernas beskaffenhet, antalet renar, en väl strukturerad renskötsel, ett gott samarbete med olika motstående intressen etcetera.) Och samernas jakt- och fiskerätt gjordes beroende av renskötseln.
Många samer utanför renskötargruppen anser sig därför orättmätigt berövade sina urgamla samiska rättigheter genom att deras gamla jakt- och fiskerätt – de äldsta samiska näringarna – gjorts helt beroende av renskötsel i sameby.
De uppger sig därför vänta på en självprövning från statens sida av hur samernas rättigheter tidigare behandlats, kanske någon form av ”sanningskommission”.
Svenska kyrkan kommer att genom en vitbok våren 2016 redovisa hur kyrkan hade sin del i kolonisationen av Sápmi (samernas land eller verksamhetsområde) och aktivt bidrog till att utöva makt och kontroll över samerna.
Lars Thomasson, samisk forskare och kulturarbetare
fil mag och fil dr hc