Under sin månad vid makten har Stefan Löfvens (S) tvåpartikoalition dessvärre lyckats provocera Israel till den grad att landet kallar hem sin ambassadör Isaac Bachman. De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Israel är körda i botten.
Det är uppenbart att statsminister Stefan Löfven böjt sig för de i frågan mycket radikala krafterna inom Miljöpartiet som under lång tid drivit en synnerligen ensidig, konfliktinriktad och radikal opinionsbildning i fråga om Palestina. Detta är mycket beklagligt för fredsprocessen i Mellanöstern men också för Sveriges anseende i omvärlden.
Jag har full förståelse för Israel reaktion att kalla hem ambassadören. Den svenska regeringens beslut är nämligen djupt problematiskt på flera plan. En stat kan inte rimligen erkännas förrän de folkrättsliga kraven för en statsbildning är uppfyllda. Även om de två tidigare fienderna Fatah och Hamas i somras ingick ett avtal, har löftena om allmänna val inte hållits, och en långsiktigt fungerande regering finns inte. Dessutom finns det en stor splittring mellan Hamas och Fatah. Under sommarens konflikt i Gaza sa talesmannen för den palestinska myndighetens säkerhetsstyrkor, Adnan Al-Damiri i palestinsk tv (den 19 augusti) att "våra bröder från Fatah placerades i husarrest [i Gaza]. Deras ben skadades av Hamas. De struntade i sin husarrest och sköts då i benen".
Det palestinska självstyret har heller inte reglerat sina gränskonflikter och saknar en regering som kan uppvisa effektiv kontroll över statens territorium och dess befolkning och kan försvara dem, vare sig på Västbanken eller i Gaza, för att nämna några av de folkrättsliga krav för statsbildningar som inte är uppfyllda.
Vilka som är eller skulle vara dess medborgare är inte definierat. Man kan jämföra med Taiwan, som sedan årtionden har allt detta, men som Sverige ändå inte erkänt som stat.
Stefan Löfven har argumenterat att det finns andra länder som har erkänt en palestinsk stat. Ja, Ryssland och Kina erkänner Palestina. Är det länder som vi ska alliera oss med i folkrättsliga frågor? Annars finns det fler.
Vad sägs om till exempel Kuba, Indonesien, Iran, Irak, Nordkorea, Libyen, Pakistan, Jemen? De här länderna har mer gemensamt än att de erkänner Palestina. De är också överens om att inte erkänna Israel.
Framförallt visar den svenska regeringens beslut i frågan om Palestinaerkännandet en fundamental brist på förståelse av konfliktens komplexitet. Att innan fredsförhandlingar slutförts erkänna en palestinsk stat är att riskera staten Israels existens, eftersom Israels säkerhetsläge inte är tillfredställande. Det är ett perspektiv som ytterligare understryks av läget i Syrien och terrorgruppen Islamska Statens framryckande i regionen.
Så sent som den 5 oktober 2014 sa medlemmen i Hamas politbyrå och förre utrikesministern Mahmoud al-Zahar att Hamas "vill bygga en islamisk stat i Palestina" och om Hamas överför vad "organisationen har i Gaza, eller endast en liten del av det, till Västbanken" skulle Israel förstöras ”med en hastighet som ingen kan ens föreställa sig".
Hamas stadgar från 1988 är ett genomgående antisemitiskt och antivästligt dokument som uttrycker Hamas radikala islamistiska syn på världen som gäller än i dag.
Den 30 juni 2014 sände Hamas tv en gudstjänst där en Hamas-imam sa följande: "Vår tro att slåss mot er [judar] är att vi skall förinta er till den sista, och vi kommer inte att lämna kvar en enda."
Regeringen Löfvens erkännande av Palestina är förhastat, omotiverat och hindrar fred. Det ger legitimitet åt en djupt antidemokratisk och antisemitisk terroriströrelse som med våldet som medel vill utplåna regionens enda utvecklade demokrati.
Mikael Oscarsson
riksdagsledamot (KD)