Det borde vara upp till Uppsalaborna att bestämma vad som ska göras med Fyrisån, skriver Roger Wilde.
Miljöpartiet och Socialdemokraterna, med Erik Pelling (S) i spetsen, har gett klara besked om vad de vill med Fyrisån. Den ska vara fylld med motorbåtar av alla slag.
Även en vision om kollektivbåttrafik finns.
Med nuvarande hastighetsbegränsningar på Fyrisån, 3.5 knop båtar för längre än tio meter, kommer det ta ungefär 2 timmar från Islandsbron till Skarholmen. Med några stopp på sträckan för av- och påstigningar.
Fyrisån är cirka 20 meter bred uppströms om Vindbron, och något bredare längre ner.
Övre föret är i och för sig bredare, där kan man ankra sin båt på obestämd tid utan åtgärd. Man kan också köra hur fort man vill på sträckan eftersom den inte övervakas.
Erik Pelling har påpekat att Fyrisån är en farled och att andra saker får anpassas med hänsyn till det. Det har även utlovats badbart vatten i Fyrisån till 2030. Man vill ha bad i hamnen och vid Hospitalparken nedanför Kungsängsbron.
Löftet om att göra Fyrisån badbar är nonsens.
Se bara på Paris. De fick lite nederbörd och vattenkvaliteten försämrades genast. Priset för att göra floden Seine badbar under OS har nog varit mycket högt.
Dessutom är bad i farled olämpligt. Sjöfartsverket, Kustbevakningen och livräddningssällskapet skulle aldrig rekommendera det. Dricksvattenresursen som Fyrisån har lägre prioritet än farleden.
Med hänsyn till att Fyrisån är en farled måste djur- och växtliv, kanoter, roddbåtar och trafik anpassas. Hundratals bilar och andra trafikanter får köa vid broöppning när en båt, med några få passagerare ombord, ska passera.
Planerna kommer resultera i att Fyrisån blir en trafikled för att snabbt ta sig mellan staden och hamnen i Ekoln. Det kommer bli en sträcka främst för motorbåtar, resten kommer inte att få plats.
Men det finns alternativ. Inom en snar framtid kommer utrymmen för att uppleva naturen och lugnet att bli en bristvara i Uppsala. Fyrisån skulle kunna bli ett lättillgängligt alternativ för Uppsalaborna.
De som av olika anledningar inte kan ta sig fram en kanot eller en roddbåt skulle kunna åka på en eldriven motorbåt i låg hastighet. En bryggbåt skulle fungera för rullstolsburna passagerare.
Det hade gett människor möjligheten att njuta av Fyrisån, utan oljud och utan idén att ta sig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt.
Något skulle också kunna göras för att bära kanoter förbi passagerna vid Kuggebro och Falebro i Sävjaån. Då skulle man kunna paddla till Linnés Hammarby. Det krävs bara en mindre brygga för att man ska kunna kliva upp och ta en fika där.
Det är i och för sig ingen aktionfylld upplevelse. Utan en lugn paddeltur som skulle vara bra för en stressad stadsbo.
Jag har paddlat många mil på Sävjaån. Den är bredare än många känner till, vindskyddad och utan vågor. Det är en väldigt fin tur på sommaren, när vårfloden har passerat.
Vad gäller jetskis och snabbgående båtar, vore det bättre att ordna så att dessa kan använda Ekoln för att köra fort. De som uppskattar den upplevelsen måste också få utrymme.
Men med planerna som lagts fram kommer Fyrisån att domineras av just motorbåtar och jetskis. Och med fler invånare kommer båttrafiken att öka. Det är ett önskemål från både Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Om man väljer bort motorbåtstrafiken behövs inga broöppningar och man slipper det krångel som uppstått med exempelvis Tullgarnsbron. Och utan fler broöppningar behöver ingen hög bro byggas för spårvägen, om den blir av. Det innebär en lägre byggkostnad som inte kommer att störa landskapsbilden lika mycket.
Motorbåtstrafik på Fyrisån och broöppningar riskerar att leda till ännu mer krångel som det på Tullgarnsbron.
Erik Pelling använder argumentet att Fyrisån är en farled för båttrafiken, som att farleden måste finnas. Han använder också uttrycket sjöfart. Frakttrafiken med fartyg till och från Uppsala är historia. Det finns ingen anledning att försöka upprätthålla det på konstlad väg.
Det är upp till Uppsalaborna att fundera på och diskutera om vad vi ska göra med Fyrisån.
Vill man att ån ska vara en trafikled som gör det möjligt för Erik Pelling att kunna visa upp Uppsala som en sjöstad? Är man beredd att acceptera vad det kostar?
Är man villig att stå ut med trafikstörningar som broöppningar och krångel med broar för med sig?
Tänk på hur man har organiserat trafiken på land. Kommer trafiken i Fyrisån att organiseras bättre? Jag är skeptisk.