Pojkarna halkar efter

Normkritisk undervisning är en viktig del i att höja pojkarnas skolresultat. Det skriver Anna Manell.

Anna Manell (FP) skriver om pojkars dåliga resultat i skolan.

Anna Manell (FP) skriver om pojkars dåliga resultat i skolan.

Foto: Fotograf saknas!

Debatt2014-08-03 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är mamma till två pojkar. Jag känner ibland att det är med viss bävan som jag ska baxa dem genom hela skolsystemet. Forskningsresultaten talar sitt tydliga språk: Pojkar är sämre på allt i skolan, utom idrott – och det högst marginellt i vår kommun. I vår kommun var det endast tre skolor av 34 där pojkarnas snittbetyg var högre än flickornas år 2013. Det ser likadant ut i resten av Sverige. Av 290 kommuner är det bara i sju som pojkarna har högre snitt än flickorna. Än så länge kan många pojkar glida igenom skolan och ändå kassera in höga löner. Frågan är hur länge det kommer att fungera?

Forskningen pekar på olika orsaker till pojkarnas sämre resultat. Detta är en trend som pågått de senaste 25 åren och som tyvärr inte heller är unik för Sverige. Liknande resultat återfinns i nästan alla OECD-länder. Något som PISA-resultaten har visat inte bara en gång, är att ett tungt vägande skäl till de låga resultaten är bristen på läsförståelse, som är markant sämre för pojkar.

En av fyra pojkar läser så dåligt att de inte kan använda läsförståelsen för att lära. Skillnaden mellan könen är större i Sverige än i andra OECD-länder.

De som presterar sämst är pojkar med föräldrar som endast har grundskoleutbildning. Förra året skilde det drygt 80 meritpoäng mellan dessa pojkar och flickor med föräldrar som har eftergymnasial utbildning. Dock har dessa pojkar höjt sitt meritvärde från 160 år 2004 till 178 år 2013. En ”anti-pluggkultur” bland pojkar, som Skolverket hänvisar till, kan vara en bidragande faktor till låga resultat. Detta är något som professor Martin Ingvar lyfte redan 2010 och slutsatsen blir att skolan fortsätter att förstärka skillnaderna mellan kön och bakgrund, istället för att bryta normer. Även i skolor där pojkar med hög socioekonomisk bakgrund har relativt höga betyg, ligger de ändå under – ibland rejält – jämfört med flickor med samma bakgrund. Kön är således den tyngsta faktorn för skolframgång i vår kommun.

Förväntningar styr resultaten. Några skolor i Uppsala kommun visar oacceptabla skillnader mellan pojkars och flickors resultat. Pojkarnas låga betyg sticker särskilt ut i skolor på landsbygden. Lärarnas förväntningar, kompetensutveckling och möjligheter att ägna tid åt undervisning och inte administration, är nyckelfaktorer för att Uppsalas skolor ska fortsätta utvecklas positivt för alla elever. Radio ­Upplands undersökning i våras visade att hälften av de lärare som svarade inte trodde att alla elever kan nå målen. Det är nedslående och inte lite upprörande att det finns lärare som går till jobbet med den inställningen! Hur påverkar detta de pojkar som vi ser att presterar sämst år efter år?

Normkritisk undervisning har visat sig ge positiva resultat på pojkarnas lärande och betyg.

Jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister Maria Arnholm (FP) har åtskilliga gånger pekat på vikten av att ge barn hundra möjligheter istället för två. Redan i förskolan kan könsroller och begränsade möjligheter utmanas, något som bland annat Axelinas förskola i Uppsala föredömligt arbetar med. Det ger nya möjligheter för dessa barn att sedan fortsätta att lära i skolan.

Konkreta åtgärder som jämställt lärande, systematisk uppföljning av resultaten och fokus på läsning måste till i samtliga skolor för att inte pojkar ska fortsätta ligga i botten.

I Stockholm har, tack vare Folkpartiet, en strategisk satsning på biblioteken under många år nu börjat bära frukt. Ett positivt trendbrott i pojkarnas läsvanor visar att det går att göra skillnad: 64 procent, mot 55 procent för sex år sedan, läser en bok i veckan. För flickor är siffran 76 procent, så det är ännu en bit kvar.

Jag vill också rikta en skarp uppmaning till oss föräldrar: Vi måste höja förväntningarna på våra söner!

En läxfri skola gynnar sannerligen inte heller dem som redan kravlar längst ner på betygstrappan, eller till och med utanför den. Det är inte bara skolans förväntningar som styr resultaten, föräldrar behöver stötta lärarna i detta. Vuxenvärlden måste ha lika hög tilltro till pojkarnas förmågor som till flickornas.

Anna Manell, leg lärare och kommunalrådskandidat (FP)

Skolan

Läs mer om