Att järnvägstrafiken i praktiken stängts är ett indirekt resultat av regeringens privatiseringsiver, skriver Anders Ygeman och Ardalan Shekarabi (bilden).
Förra veckan meddelade Trafikverket att järnvägstrafiken mellan Uppsala och Stockholm i praktiken stängs av. Beskedet är oacceptabelt och indirekt resultatet av regeringens privatiseringsiver. Det kan tyckas billigare att lägga ut underhållet på privata aktörer, som vinner upphandlingar med lägre pris, men sanningen är att privatiseringen inom järnvägen har lett till eftersatt underhåll. Följden blir att när ett mindre tekniskt fel på tågsträckan Uppsala–Stockholm inträffar så lamslås tågtrafiken i veckor. Det är katastrofalt för kunskapsregionen Uppsala, som är direkt beroende av tågen. Det gör att förtroendet sjunker som en sten för det offentliga.
Bakgrunden till den katastrofala tågsituationen är välkänd och har varit en följetong i medierna. Trafikverket har misslyckats med ett av sina huvuduppdrag, att underhålla järnvägen så att den är framkomlig för trafik.
Orsaken är dock större än att en myndighet inte klarar ett av sina uppdrag. Allt sedan Moderaterna tog över regeringsmakten har deras privatiseringar utvecklats till en kallbrand. Hittills är det vinstregnet för bolag verksamma inom välfärden och skolan som har varit det tydligaste tecknet på regeringens ovilja att ta ansvar för skattefinansierad verksamhet.
Nu ser vi alltså baksidan av regeringens ansvarslösa privatisering även inom järnvägen.
Trafikverket, som sedan myndigheten skapades via en sammanslagning av flera myndigheter, har fått i uppdrag att privatisera järnvägens underhåll. I dag är underhållet uppsplittrat på olika privata aktörer, allt enligt devisen att det som är billigt och lönsamt alltid fungerar bättre.
Strandsatta tågpendlare håller nog inte alltid med. Denna farliga samhällsutveckling måste stoppas.
• Många vill välja tåget. Det märks inte minst bland invånarna i Uppsala län. Det är glädjande. Vår ambition är att tåget ska vara ett självklart val för såväl ingenjören som varje dag tar sig till Kista, som för kassabiträdet som tar sig till och från Arlanda. Men i dag börjar det bli alltmer vanligt att pendlare måste vänja sig vid att planera om sina resrutter eller välja andra resealternativ för att få vardagen att gå ihop. Det är skrämmande att regeringen inte prioriterar ett miljömedvetet val som tåget i en storregion som Uppsala–Stockholm.
• Sverige behöver en uppdaterad transportplan. Regeringen har skrutit om sin transportplan för 2014–2025, men det var alltså i den planen man glömde bort underhållet för halva kontaktledningsnätet och en stor del av växlarna. Som exempel kan nämnas att på sträckan Uppsala–Stockholm passeras 70 olika spårväxlar. I hela Sverige finns det fler än 10 000 spårväxlar. Med Trafikverkets nuvarande takt om 30 spårväxelbyten om året skulle det ta 300 år att byta ut alla växlar. Gör om, gör rätt.
• Trafikverket måste ges rätt förutsättningar att få en helhetsbild och lösa problemen. Den nya myndigheten Trafikverket ska i praktiken samordna upphandlade aktörer. Det har försatt Sverige i en svår situation. Många aktörer pekar på att underhållet av järnvägen är kraftigt eftersatt och bristfälligt. De problem vi i dag ser mellan Uppsala och Stockholm kan tydligt härledas till bristen på underhåll. Framförallt saknas samordning och långsiktighet.
Därför har Socialdemokraterna föreslagit att trafikverket ska få en underhållenhet som får helhetsansvar för underhållet av järnvägen.
I praktiken handlar det om att återreglera underhållet så att staten får ansvaret. Dessutom måste trafikverket bygga upp kompetensen att genomföra skärpt tillsyn över järnvägen. Det är något som i dag ligger på de privata aktörerna. Och det är uppenbart att det inte fungerar. Vi måste återuppbygga förtroendet för det kollektiva resandet.
Vi socialdemokrater vill rusta järnvägen för framtiden. Det finns som vanligt ingen quick fix. Vi måste börja arbeta långsiktigt. Först och främst måste vi se till att staten tar över ansvaret för underhållet av tågen. Tågkaoset handlar om så mycket mer än att ta sig från en punkt till en annan. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha och hur vi vill att samhället ska fungera och inte fungera. Att se till att det offentliga tar ansvar för att landets kommunikationer fungerar är dock en bra början.
Anders Ygeman (S)
ordförande i trafikutskottet
Ardalan Shekarabi (S)
riksdagsledamot från Knivsta