Kommer ni ihåg när LO:s fackförbund Byggnads ropade: ”Go home” till de lettiska arbetarna i Vaxholm? Svårt att glömma. Byggnads protesterade mot möjligheten att utstationera arbetare. Sedan dess har kampen pågått med målet att inskränka den möjligheten och i dag ska Europaparlamentet rösta om en revidering av lagen. Förenklat sagt kommer vi rösta om vi vill tillåta att man i smyg säger ”go home” till alla östeuropéer som har tagit sig till något EU-land eller om vi ska som i dag kunna skicka arbetare till ett annat land under en period. Fri rörlighet kontra protektionism.
Denna inskränkning av rörelsefriheten är inte det enda protektionistiska förslaget som har dykt upp i EU på sista tiden. Tvärtom, protektionism genomsyrar en hel del av de förslag som har presenterats: utökning av fonder som skyddar mot globaliseringen, några förslag inom ramen för ”Det sociala Europa”, ”Buy European Act” et cetera. Varje förslag har debatterats enskilt men vill man förstå vad alla dessa förslag syftar till måste man titta på helheten.
Tanken bakom dessa förslag är övertygelsen om att EU står inför ett val mellan två saker. Antingen har vi ett öppet och tillväxtvänligt EU med ganska stor extrem höger eller så stänger vi EU, blir lite protektionistiska och den extrema högern kommer minska. Eftersom den extrema högern är ett enormt problem i många EU-länder, inklusive Sverige, försöker man med protektionism minska extremnationalistiska partier. ”EU först” är tänkt att bli ett vaccin mot SD, Nationella Fronten, Alternativet för Tyskland oxh liknande partier som skapar problem i många av medlemsstaterna. Därför omfattas dessa förslag av en ohelig allians bestående av dels den fackliga vänstern (som försvarar jobb som utlänningarna konkurrerar om), socialdemokraterna (som tror att LO:s arbetare då kommer återvända från nationalistiska partier) och en hel del av högern (som tror att protektionism möjliggör för dem att hämta tillbaka nationalister och bygga regeringsmajoriteter).
Jag sympatiserar med ambitionen att minska extremnationalism. Hade jag trott att dessa förslag är effektiva skulle jag funderat på att rösta på dem. Men detta är fel.
Protektionismen kommer inte stoppa SD:s tillväxt, på samma sätt som stängda gränser inte gjorde det. De som förespråkade stängningen av gränserna trodde att gränsbommar kommer hålla flyktingarna ute och nationalistiska partier nere. Man stängde gränserna, införde tuff migrationspolitisk och... har det gett något resultat? Har extremnationalismen minskat? Inte mer än marginellt. På samma sätt kommer det bli med protektionistiska åtgärder.
Anledningen till resultatlöshet är att man har diagnostiserat problemet fel. Medborgarna är inte arga på den polske rörmokaren och den baltiska byggaren. Väljarna är arga på globaliseringens skadliga effekter. Men eftersom det inte går att vara arg på något så abstrakt som globalisering hittar man någon att skylla på. Inskränker man dock möjligheten för baltiska byggare att jobba i Sverige kommer medborgarna bara att hitta någon annan syndabock: romska tiggare, lettiska lastbilsförare, ensamkommande afganska barn, afrikanska migranter... Globalisering har många ansikten och man varken bör eller kan inskränka eller förbjuda alla.
De som hoppas att protektionism kommer att bli ett vaccin mot extremnationalister tror att ekonomiska klyftor i samhället skapar extremism. Enligt dem kommer en utjämning av klyftor att resultera i ett mindre konfrontativt samhälle. Det är fel. Hade klyftorna varit Europas största problem skulle två stora partier dominerat varje europeiskt land: socialdemokraterna och de konservativa. Dessa partier representerar olika sidor i denna ekonomiska konflikt och ses ofta av väljare som representanter för arbetare och kapitalägare. Sanningen däremot, är helt annorlunda. Socialdemokrati är i varje europeiskt land på nedgång och konflikter över ekonomiska klyftor upplevs inte som det viktigaste.
De två stora partierna i varje land är nuförtiden de konservativa och extremnationalister. Det här vittnar om att konflikten mellan öppenhet och slutenhet upplevs som viktigast. Detta är globaliseringens nya politiska uppställning.
Sverige är ett land som tjänar enormt mycket på öppenhet. Vi är ett litet land i en avlägsen del av EU som huvudsakligen lever på att sälja våra högteknologiska varor och tjänster till övriga EU. 50 procent av vår BNP kommer från exporten. Fransmännen kan gärna säga ”köp franskt” för de är 67 miljoner. Likaså med 82 miljoner tyskar och 46 miljoner spanjorer. De klarar sig själva. Men om Sverige blir tvunget att sälja sina varor till endast 10 miljoner svenskar blir det inte bra här. Sverige bör därför gå i täten för att försvara öppenhet. Ett protektionistiskt EU är ett direkt hot mot Sverige.
Det var många som fruktade att EU skulle röra sig i en mer protektionistisk fransk riktning när britterna lämnat unionen. Det börjar hända nu. Och det bör stoppas.
Jag sympatiserar med mina socialdemokratiska kollegors ambition att skydda arbetsmarknaden mot missbruk. Men revidering av utstationeringsdirektivet kommer inte åstadkomma det utan leda oss vidare till protektionism. Fri rörlighet och öppenhet måste försvaras. Stå upp för ett icke protektionistiskt EU. Sverige och svenskarna behöver det.
Jasenko Selimovic
EU-parlamentariker (L)