Uppsalas övervintrande pilgrimsfalk påminner oss om ett uppländskt landskap i förändring där marker som de Årike Fyris utgörs av är en stor bristvara. Det finns i Åriket unika möjligheter för både rekreation och naturupplevelser för en allt större andel stadsbor – bara en kort cykeltur bort från stadskärnan. Frågan om att göra området till ett kommunalt naturreservat har drivits i långbänk utan att beslut tagits.
Upplands ornitologiska förening (UOF) uppmanar Uppsalas kommunpolitiker att inför höstens val ge ett löfte till sina väljare att under kommande mandatperiod besluta om att göra Årike Fyris till ett kommunalt naturreservat.
Under flera vintrar har en pilgrimsfalk uppehållit sig i staden, till glädje för många Uppsalabor och en skräck för stadens kajor och duvor. Men pilgrimsfalken på Domkyrkans torn påminner oss också om ett landskap i förändring. Denna rovfågel var nära att försvinna som svensk häckfågel i början av 70-talet. Anledningen då var framförallt användningen av flera kemiska ämnen som ackumulerades i fettvävnader och påverkade reproduktionsförmågan. När kunskapen ökade om de miljögifter som orsakade de snabba nedgångarna, även bland flera andra arter, fick miljöarbetet en rejäl skjuts.
Pilgrimsfalken blev en symbol för tidens miljöarbete och till sist blev arbetet med att rädda den kvar i landet mycket lyckat – så lyckat att de konstgjorda åtgärderna i form av uppfödning av ungar för utplantering håller på att avslutas. Arten ökar med runt 12 procent per år och en naturvårdsseger är vunnen. Eller?
För att besvara den frågan krävs en djupare historisk tillbakablick. I början av 1900-talet häckade mellan 50 och 100 pilgrimsfalkpar bara i Uppland. Det sista paret häckade så sent som 1968 i ett fiskgjusbo i Björklinge. Men sedan 1900-talets början har landskapet genomgått en enorm förändring – och utarmning. Åkrarna har blivit större, våtmarkerna färre och i skogen dominerar likåldriga bestånd av tall och gran. Man måste fråga sig om det Uppland vi ser i dag ens skulle ha möjlighet att hålla tio pilgrimsfalkpar?
Det är i ljuset av denna förändring som Årike Fyris blir så viktigt. Åriket representerar en typ av marker som det råder stor brist på i landskapet – gräsmarker som översvämmas och betas, i kombination med torrbackar och äldre löv- och tallskog. Framförallt är det storleken och att det är ett sammanhållet och ofragmenterat område som gör det värdefullt. Detta landskap är betydligt mer likt det landskap som utgjorde livsmiljö för 50-100 par pilgrimsfalkar än dagens uppländska landskap som mer präglas av rationalitet inom såväl jord- som skogsbruk.
En del i detta är att avsätta Årike Fyris som naturreservat – och det måste göras omgående. Nyttan av ett stadsnära reservat i Uppsala kan knappast överskattas och läget gör att Åriket redan i dag utnyttjas av många människor.
Området har dock betydligt större potential, och som vi ser det är det mycket angeläget att skydda området mot exploatering till förmån för både människor och natur som lever nu och i framtiden.
UOF anser därför att processen att göra Årike Fyris till ett kommunalt naturreservat måste påskyndas och framförallt beslutas. Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, måste sluta förhala processen att förvägra Uppsalaborna ett natur- och strövområde med lika stor potential som Kristianstads vattenrike och Oset i Örebro. Men framförallt krävs att politikerna nu kommer till skott. Ärendet har diskuterats och processats under en mycket lång tid. 2011 kom det senaste förslaget och sedan dess har inte mycket hänt. Detta trots att alla partier säger sig vara positiva till ett kommunalt reservat.
Vi vill därför att Uppsalas partier ger ett löfte om att under kommande mandatperiod ta beslut så att Årike Fyris blir avsatt som naturreservat.
Jan Wärnbäck
ordförande Upplands ornitologiska förening
Mikael Malmaeus
sammankallande UOF:s fågelskyddsgrupp