Jonas Segersam med flera (samtliga KD) är mycket kritiska på vad de menar är en smygande utfasning av parkeringsplatser.
Kristdemokraterna älskar julmarknader och trivsamma gatumiljöer. Vi vill ha ett attraktivt Uppsala city där människor känner sig trygga och där vi kan minska problem med konkurrerande trafikslag på den begränsade yta som finns.
Uppsala har varit en småstad som nu vuxit till en kommun med en kvarts miljon invånare. Infrastrukturen i Uppsalas historiska stadskärna är inte dimensionerad för denna mängd människor. Inte övrig infrastruktur heller – efter bara 10 år är Uppsala Centralstation för liten och ska byggas om, och ute vid E4:an har köskyltar fått sättas upp. Vi har hopplösa bilköer på Kungsängsleden, Dag Hammarskjölds väg, på Övre Slottsgatan och på andra ”ringleder” (för att inte tala om de avstängda Väderkvarns-, St Olofs- och St Persgatorna).
Till detta kommer den gigantiska ombyggnaden av hela Uppsala med 17 kilometer spårväg och fler gator som kommer att stängas av för biltrafik (redan Islandsbron, och så småningom Kungsgatan och Stationsgatan).
En tydlig symbol för kaoset är vad som nu hänt på Fyristorg. Ett Uppsalaföretag har sedan 1991 drivit glasskiosken vid Nybron. Årets experiment med ”sommartorg” flyttade glasskiosken in på parkeringen för att ”öppna upp” torget. I stället har nu en annan glasservering placerats på samma plats som den andra stod på! Hur företagarvänligt är det?
När beslutet fattades i gatu- och samhällsmiljönämnden frågade vi varför man måste flytta glasskiosken och om den som drev verksamheten var nöjd med arrangemanget. I UNT (25/5) har vi kunnat läsa om hur dåligt kommunen agerat.
Dessutom var det ursprungliga förslaget att helt stänga den Gillbergska genomfarten i ändan av torget, och därmed Västra Ågatan mot Saluhallen. Något vi lyckligtvis kunde sätta stopp för.
Vi kan inte tolka detta som något annat än att vänstermajoriteten på sikt vill bli av med bilparkeringen på Fyris torg. Samt på St Eriks torg, genom den kommunala julmarknaden som etablerats där.
Att denna ”smygavstängningstaktik”gett effekt illustreras i UNT av Karl Rydå (25/4) som undrar om man inte borde ”permanenta sommargatorna”.
I många andra städer pågår liknande experiment men det är städer som historiskt har varit betydligt större och som har en större citykärna. Där kan man kosta på sig att stänga av lite vägstumpar och torg eftersom man har gott om plats kvar. I dessa städer finns också centrala parkeringsanläggningar. I Uppsala finns enbart några mindre, privata – och väldigt dyra – garage längs Dragarbrunnsgatan (förutom de kommunala Central- och Kvarnengaragen). Nu försvinner även stora delar av Österplan och flera parkeringar vid Odinslund.
Många som bor utanför Uppsala kan inte ta sig in till staden på annat sätt än med bil. Ska vi göra fler förändringar i centrala Uppsala så måste vi först säkerställa att det finns parkeringsmöjligheter centralt (inte på Hovstallängen eller Kvarngärdet) och att det finns fungerande ringleder. Först när resenärer känner att de kan ta sig fram, och handlare och restauratörer i centrala Uppsala vet att deras kunder kan komma in till butikerna så kan man börja att öppna upp torg för andra syften.
Och apropå torg – kommunen skulle mycket bättre kunna nyttja ödsliga ytor på exempelvis Vaksala torg och Stora Torget.
Uppsala domkyrka är ett av stadens viktigaste besöksmål och det måste finnas parkeringar för tillresande turister, gudstjänstbesökare och andra till stadens historiska kvarter.
Vi inser att det är en utmaning att möta alla behov av tillgänglighet i den lilla stadskärnan samtidigt med alla grävarbeten avstängda gator. Även om fler väljer kollektivtrafik eller att cykla så kommer det ändå vara trångt inom överskådlig framtid. Vi behöver utbyggd busstrafik, pendlar- och infartsparkeringar samt ringleder.
Uppsala måste vara attraktivt vare sig man är fotgängare, cyklist, bilist eller kollektivtrafikant – bara så kan både kultur-, företags- och föreningsliv gynnas.