”Jag lämnade allt och flydde till Sverige för att jag levde som en fågel i en bur, jag trodde på riktigt att jag skulle vara fri här. Jag visste att jag var i ett av världens mest jämställda länder och kommer ihåg hur lärarna alltid pratade så fint om mänskliga rättigheter och alla lagar som finns i Sverige för att skydda invånarna. Allt jag kunde tänka på var att jag önskade att dessa lagar kunde gälla mig också i stället för att bara finnas i mina kursböcker”.
Citatet är från en ung kvinna, vi kan kalla henne för Jana. Jana är myndig, men tillåts inte vara tillsammans med den personen hon älskar. Hon får inte ens ha vänskapligt umgänge med någon av motsatt kön.
Hon får smyga med sin kärlek, och hon tvingas åka flera mil till en annan ort för att ta en fika och gå på bio, av rädsla för att upptäckas av någon hon känner i sin egen stad.
När hon gör dessa resor måste hon involvera sin vän som får ställa upp som täckmantel inför hennes föräldrar. Vännen är rädd för sin egen säkerhet. Hon vet inte vad familjen kommer göra om de får reda på vem Jana träffar. På frågan varför hon ställer upp för Jana svarar vännen…”Jag är Janas livlina…utan mig kommer hon gå under”. Jana vet att hon inte kommer att orka länge till. Men hon vågar inte ta steget ut och lämna sin familj. Hon tänker på sina syskon som hon inte vill lämna. Innerst inne vet hon att hennes mamma älskar henne, men Janas mamma har inte någon makt över Janas far och bröder. Mamman vill att Jana gifter sig med en man som familjen valt. Mamman försäkrar Jana att mannen är snäll och att Jana så småningom kommer lära sig att älska honom.
Jana är inte ensam. Under 2016 tog TRIS jourtelefon emot fler än 1 000 ärenden. De flesta handlar om unga kvinnor som inte tillåts vara tillsammans med någon de är kär i.
Nästan var fjärde flicka i årskurs nio får inte ha en kille och förväntas vara oskuld vid ingåendet av äktenskap enligt rapporten ”Oskuld och heder” som en forskargrupp på Stockholms universitet har tagit fram. Att få älska någon och bli älskad tillbaka är grundläggande mänskliga förmåga. Den smärta och lidande det innebär att inte få vara tillsammans med någon man är kär är en allvarlig kränkning av en ung persons grundläggande behov av nära sociala relationer utanför familjen.
Att inte få ha vänskapliga relationer med personer av motsatt kön i ett land där könsintegration är normen är en mycket omfattande inskränkning i en ung kvinnas livsutrymme.
Det påverkar den enskildes upplevelser av samhörighet och delaktighet med majoriteten av unga vuxna som inte har sådana restriktioner och försvårar en ung kvinnas integration i samhället. Att inte själv få välja sin framtida partner och tvingas till äktenskap är ett lagbrott i Sverige sedan juli 2014.
I dag, på internationella kvinnodagen vill vi be er att tänka på Jana.
Vi på Tris träffar Jana regelbundet. Vi tar emot hennes ångest, hennes rädsla och smärta. Vi finns för henne och gör vad vi kan. Men vi vet att det finns tusentals som Jana därute. Kanske finns det någon i din klass, på ditt arbete eller kanske är det din granne eller vän. Vi vill be dig att våga vara en medmänniska. Hedersrelaterat förtryck och våld angår oss alla. Vi kan alla göra något. Genom att bara våga tala öppet om det är vi övertygade om att fler som Jana vågar berätta sin historia. Tris önskan på Internationella kvinnodagen är att ingen ung kvinna i Sverige ska behöva smyga med sin kärlek, ingen ung kvinna ska behöva vara rädd för att umgås med killkompisar och ingen ska behöva tvingas till äktenskap med en icke självvald partner.
Talin Davidian, ordförande, Tris – Tjejers rätt i samhället