Den fruktansvärda attacken mot redaktionen på satirmagasinet Charlie Hebdo och det efterföljande gisslanddramat i Paris var en attack på det öppna samhället och det fria ordet. I helgen tågade 1,5 miljoner människor genom Paris i en manifestation för frihet. I täten gick Frankrikes president Francois Hollande i armkrok med några av världens mäktigaste ledare.
Rätten och möjligheten att ifrågasätta, kritisera, granska, häckla och uttrycka sin åsikt i samhället är fundamental. Någon motsvarande rättighet att slippa utsättas för kränkningar existerar inte, och kan inte heller existera i ett fritt samhälle.
Däremot existerar inte heller någon rätt att slippa kritik för ens uttalanden. Samhällen som genom lag eller självcensur begränsar yttrandefriheten till det politiskt korrekta eller det som är så utslätat att ingen kan ta anstöt tar död på all kreativitet, meningsfullt skapande och utmanande av etablerade sanningar.
Efter terrorattentaten i Paris twittrade Sverigedemokraten Björn Söder ut att fredens religion visat sitt rätta ansikte.
Amerikanaren och mediemagnaten Rupert Murdoch skrev att även om de flesta muslimer kanske är fredliga så måste de hållas ansvariga för terrordåden tills de erkänt och förintat deras växande jihadistcancersvulst.
Det är fullständigt orimligt att de cirka fem procenten av svenskarna som är muslimer förväntas ta offentligt avstånd från jihadisternas dåd trots att den enda kopplingen de har till terroristerna är att de har samma religion.
Menar Björn Söder att familjen till den polisman, en troende muslim, som dödades av terroristerna på gatan utanför Charlie Hebdo skulle behöva ta extra mycket avstånd från denna terror bara för att hans bödlar utförde sina vansinnesdåd i hans religions namn? Borde jag som präst i Svenska kyrkan tagit extra mycket avstånd från Anders Behring Breivik eller terrorister på Nordirland för att de vara kristna?
Både Söder och Murdoch spelar terroristerna i händerna när de stoppar dem i samma fack som 1,6 miljarder muslimer som liksom vi andra betraktar deras dåd som ren ondska. De ignorerar också att de flesta som faller offer för dessa terrorister själva är muslimer. Så sent som i förra veckan utplånade terrorgruppen Boko Haram 16 byar med upp till 2 000 människor i Nigeria och vi får återkommande rapporter om mord på skolflickor och andra oskyldiga civila i flera länder i Mellanöstern och Asien.
Europa måste nu stå enat och möta hotet mot våra öppna samhällen med ett stärkt skydd för våra grundläggande fri- och rättigheter.
Vi kan inte tillåta att rädsla för terrorn ställer människor mot varandra eller dikterar inskränkningar i det öppna och fria samhälle som terroristerna vill riva.
Vi kan heller inte vara naiva inför hotet utan vi måste försvara våra friheter mot terroristerna, men också försvara friheterna från erodering inifrån.
Med gränsöverskridande samarbete och gemensamma insatser, exempelvis genom underrättelseutbyte och gemensam spaningsverksamhet, kan vi ta krafttag mot terroristerna. Men vi behöver också stärka skyddet för dem som genom nyttjandet av sina medborgerliga rättigheter utsätter sig för hot från dessa mörka krafter.
Här hemma i Sverige måste insatser sättas in framför allt i våra skolor, där många av de svenska jihadisterna rekryteras. Det finns i dag inga lagliga medel att stoppa jihadister att resa till strider och det är inte olagligt att träna med eller vara medlem av terroristgrupper.
Jag hoppas att Sveriges och Europas politiker avhåller sig från allehanda mindre genomtänkta utspel om åtgärder mot extremisterna och att vi i stället kan visa politisk mognad och enighet och hantera detta med eftertänksamhet och målmedvetenhet i våra demokratska institutioner.
Världen står inför en radikal extremistisk ideologi. Det är en kamp mellan olika uppfattningar om hur vår civilsation bör se ut men det är inte en kamp mellan religioner, och sannerligen inte en kamp mellan kristendom och islam.
Vid terrorangreppet på Kosheraffären vid Porte de Vincennes i Paris som kostade fyra människor livet riskerade Lassana Bathily, en ung muslimsk man med sina rötter i Mali, sitt liv för att gömma judar i affärens kylrum. Han frågade inte dessa personer om deras religiösa tillhörighet och jag tror knappast att de som räddades av Bathily funderade på hans religiösa tillhörighet.
På den ena sidan av kampen finner vi den humanism och medmänsklighet som visades av Bathily, den utmanande nagel i ögat på makten som utgörs av satirikerna vid Charlie Hebdo och de uppoffringar som gjordes av de poliser som dödades försvarades rättstaten och det öppna samhället. På den andra sidan finner vi gudlösa terrorister som fyllda med hat vill utplåna våra friheter och tvinga in oss i deras perverterade medeltidsvärld.
Nu har vi alla, oavsett vår bakgrund, ett ansvar att tydligt stå upp för detta öppna, fria och mångkulturella samhälle mot alla som vill riva det med våld eller genom att ställa människor mot varandra.
Cecilia Wikström (FP)
Europaparlamentariker