Om Sverige fortsatt ska vara en framstående forskningsnation måste det finnas forskning av hög vetenskaplig kvalitet samtidigt som den är relevant för samhälle och näringsliv. Alliansregeringen gjorde under sin tid stora ekonomiska satsningar på området men genomförde också strukturreformer för att styra mot dessa mål. En mindre del av resurserna till universitet och högskolor fördelas därför baserat på kvalitet medan pilotstudier för att mäta och premiera samverkan är färdiga att sjösättas.
För att skapa långsiktiga förutsättningar för svenska styrkeområden pekades tjugo strategiska forskningsområden ut redan 2009.
Processen med dem har följts kontinuerligt och en större utvärdering av detta presenteras i maj 2015. Utöver detta har stora satsningar gjorts på forskningsinfrastruktur i form av de materialforskningsanläggningar som är under uppförande och SciLifeLab. Likaså har doktorandernas situation förbättrats och merparten av dem har nu anställning. En tydlig strategi för att värna både spets och bredd i svensk forskning har varit vägledande, vilket har gett såväl svensk forskning som svensk konkurrenskraft en stark grund att stå på.
Det är därför ytterst förvånande att statsrådet Hellmark Knutsson (S) i sin replik (UNT Debatt 5/3) på min tidigare artikel (UNT Debatt 27/2) är så intetsägande.
Regeringen verkar inte ha någon strategi på området och det är därför det är så illavarslande att ministern i vissa principiella delar inte ens bryr sig om att följa den forskningspolitik som riksdagen har beslutat om. Det gäller till exempel att belöna forskning av högsta kvalitet och att premiera samverkan, en princip som Socialdemokraterna dessutom stod bakom då nuvarande forskningspolitik beslutades. Då fanns det en samsyn om att mer forskning ska komma till nytta i alltifrån klassrum till industrier och att lärosäten som samverkar med omgivande samhälle ska premieras.
Men vad som nu ska gälla vet vi inte. Hellmark Knutsson bemödar sig inte ens med att svara på mina frågor om detta. Det är anmärkningsvärt.