Hans Rosling stöttade liksom Afrikagrupperna uppbyggnaden av självständiga länder, skriver debattörerna.
Sverige har fått en ny biståndsminister och ingen vet vad vi kan vänta oss av Benjamin Dousa (M). Det visste vi i och för sig inte med Johan Forssell (M) heller. Han aviserade stora förändringar på biståndsområdet men försäkrade också hur viktigt civilsamhället är för utvecklingsbiståndet.
I slutet av 2023 presenterade regeringen sin reformagenda Bistånd för en ny era: frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Där nämns ökat stöd till civilsamhället, vikten av långsiktighet och lokalt ägarskap betonas samt att allt bistånd även i framtiden ska vara transparent, resultatorienterat och effektivt.
Dessutom vill regeringen och biståndsministern använda bistånd som ett verktyg för att driva och värna svenska intressen samt länka samman utvecklingssamarbetet med handel och använda bistånd som påtryckningsmedel för migrationspolitiken. Så kallat bundet bistånd har prövats tidigare och blev ingen framgång bland annat därför att det blev mycket dyrare för samarbetsländerna att tvingas köpa svenskt.
15 mars i år kallades de 17 strategiska partnerorganisationer i det svenska civilsamhället som har avtal med Sida till ett möte med biståndsmyndigheten, där de fick veta att de ingångna avtalen skulle sägas upp. Allt skulle omförhandlas vid kommande årsskifte. Mötet på Sida var en följd av regeringens beslut att göra om biståndet till civilsamhället enligt en ny civilsamhällesstrategi. Den nya strategin för utvecklingssamarbete med civilsamhället publicerades för en vecka sedan men vi har inte hunnit analysera den.
Civilsamhällesstrategin berör endast tre procent av Sveriges totala biståndsbudget, men de 17 strategiska partnerorganisationerna (exempelvis Act Svenska Kyrkan, Diakonia, Naturskyddsföreningen, Kvinna till kvinna och Afrikagrupperna) förmedlar bistånd till fler än 1750 civilsamhällesorganisationer i 90 länder.
Under våren aviserades nedskärningar och att Sida skulle öppna upp för att ge andra civilsamhällesorganisationer i Sverige och andra länder möjlighet att söka bidrag.
Afrikagrupperna firade 50-årsjubileum tidigare i år och har sin grund i stöd till antiapartheidrörelsen i Sydafrika och befrielserörelserna i de före detta portugisiska kolonierna. Påverkansarbetet drevs av lokalgrupper runt om i Sverige, bland annat i Uppsala.
När länderna blev självständiga ville de att Afrikagrupperna skulle skicka volontärer för att stödja uppbyggnaden och exempelvis Uppsalabon Hans Rosling blev distriktsläkare i Moçambique. Ytterligare några år senare hade länderna egen utbildad arbetskraft och behövde istället samarbete med civilsamhället.
Afrikagrupperna har nu 26 partnerorganisationer i Moçambique, Sydafrika, Namibia, Angola och Zimbabwe samt fyra regionala partner. Afrikagrupperna driver alltså ett långsiktigt, förtroendefullt samarbete med södra Afrika och har ett regionalt kontor i Johannesburg.
Biståndssamarbetet är effektivt, transparent och genomförs med hög kvalitet. Varje år rapporteras resultaten till Sida efter deras krav, inklusive att verksamheten granskas av auktoriserade revisorer. Det gäller också övriga 16 organisationer som har avtal med Sida.
Nu är det september och ovissheten består om en förändring som planeras träda i kraft 1 januari 2025. Detta arbete är den enda delen av det svenska utvecklingsbiståndet som har som specifikt syfte att stärka ett livskraftigt, pluralistiskt civilsamhälle i låg- och medelinkomstländer. Detta i sin tur bygger på insikten att civilsamhället som oberoende aktör spelar en avgörande roll för en demokratisk och hållbar utveckling.
Vi är inte emot förändringar men vi är oroliga att ett långsiktigt fungerande biståndssamarbete slås sönder och att det drabbar många fattiga människor i låg- och mellaninkomstländer. Vi önskar i första hand att avtalen sägs upp när de löper ut, i andra hand att de gäller till halvårsskiftet 2025 för att bli mer planerbara för oss och genomförbara för våra partnerorganisationer.