Moderaterna hade nyligen sitt Sverigemöte i Göteborg och en fråga som borde ha tagits upp - av både praktiska och princispella skäl - är hur partiet ställer sig till regeringens förslag om ägar- och ledningsprövning inom välfärdssektorn.
Det finns en bred uppslutning bakom idén om ägar- och ledningsprövning, även inom de berörda branscherna i näringslivet, men regeringens förslag är så dåligt utformat så att det riskerar att resultera i välfärdskaos.
En väg mot kaos som Moderaterna nu verkar vilja anträda tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Det handlar inte bara om praktisk tillämpning ute i kommunerna utan också om Sveriges relation till EU. Från den 1 januari 2017 har vi en ny lag om offentlig upphandling som en följd av EU:s direktiv.
En av nyheterna i Lagen om offentlig upphandling, LOU, är att upphandlande myndigheter har möjlighet att utesluta leverantörer från den offentliga upphandlingen i fler fall än tidigare. Numera får man till exempel utesluta en leverantör som inte har fullgjort sina skyldigheter när det gäller betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter.
Men i lagen finns också bestämmelser om att en leverantör har en uttrycklig rätt att ändå delta i upphandlingen, om leverantören vidtagit olika åtgärder för att rätta till felet – allmänt kallat ”självsanering”.
Sådana åtgärder kan bestå i att leverantören samarbetat med myndigheter, betalt skatter och sociala avgifter, eventuella böter eller sanktionsavgifter. Denna självrättelse är en rättighet för leverantören som upphandlande myndighet inte kan neka till.
Generellt sett gäller att medlemsstater har en skyldighet att genomföra upphandlingsdirektiven, precis som andra direktiv, på ett sätt som säkerställer att direktiven får full verkan. Det finns därför en skyldighet för Sverige att tillse att upphandlingsdirektiven gäller både i lag och i praktiken. Sverige får inte kringgå detta genom att införa bestämmelser i annan lagstiftning som hindrar att EU-direktiven får full verkan.
För att illustrera hur detta ändå är på väg att hända i Sverige kan vi ta ett exempel där ett företag, som vunnit en upphandling för att driva särskild boendeform för service och omvårdnad för äldre, måste söka tillstånd hos IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) innan verksamheten kan starta.
Låt oss anta att företaget haft skatteskulder men att man innan upphandlingen påbörjats utnyttjat möjligheten till självsanering och därefter vunnit upphandlingen i fråga.
Frågan är då om IVO därefter ska kunna neka företaget tillstånd att bedriva verksamheten med motiveringen att företaget tidigare inte har betalat sina skatter och avgifter i tid? Detta är något som föreslås i propositionen om ägar- och ledningsprövning.
Enligt EU-rätten gäller en lojalitetsplikt och grundprincipen är att EU-rätten har företräde framför nationell lagstiftning. Lojalitetsplikten gäller även svenska domstolar, om en nationell lag strider mot EU-rätt ska den svenska domstolen döma enligt EU-rätt.
Den praktiska handläggningen hos IVO och regeringens proposition om ägar- och ledningsprövning har inte beaktat bestämmelserna i LOU.
Visst kan en medlemsstat i EU införa strängare bestämmelser i vissa delar i upphandlingsprocessen, men detta får inte påverka de rättigheter som en leverantör har.
Vi menar därför att handläggningen hos IVO och regeringens proposition om ägar- och ledningsprövning inte är förenlig med upphandlingsdirektiven och således inte heller mot EU-rätten.
Vid sidan av Lagrådets och många andra remissinstansers förödande kritik är detta ytterligare ett i den långa raden av argument till varför propositionen om ägar- och ledningsprövning bör avslås av riksdagen.