Region Uppsala har under två år drivit projektet "Hållbar sjuksköterskebemanning" med målet att minska kostnader, öka kontinuitet och förbättra arbetsmiljön. Men resultatet visar det motsatta: ökade kostnader, försämrad tillgänglighet och högre belastning på personalen. Trots det framställer regionen projektet som en framgång – med hjälp av selektiv statistik och en medveten kommunikationsstrategi.
Regionens egna rapporter visar att kostnaden för inhyrd personal minskat med 233 miljoner mellan 2023 och 2024. Men det har inte inneburit en besparing. Samtidigt har 204 årsarbetare, framför allt sjuksköterskor i slutenvården, försvunnit. Endast 132 nya sjuksköterskor har kunnat rekryteras, vilket inte väger upp tappet.
Samtidigt har de totala personalkostnaderna – exklusive hyrpersonal – ökat med 520 miljoner. För att klara vårdgarantin har regionen dessutom tvingats köpa mer vård från andra regioner och privata vårdgivare – en ökning med 120 miljoner kronor. Tillsammans innebär detta att kostnaderna ökat med 630 miljoner på ett år.
Målet om att spara pengar har alltså misslyckats.
När bemanningen brister påverkas vården direkt. Enligt Region Uppsalas årsredovisning har operationsproduktionen minskat med 556 ingrepp under 2024. Även produktionen i slutenvården har gått ner.
Tillgängligheten försämras. I februari 2025 hade endast 47,8 procent av patienterna fått vård inom 90 dagar – en tydlig försämring jämfört med året innan. Antalet patienter som väntat längre än 90 dagar har ökat med 600 personer.
I sin iver att fasa ut hyrpersonal har regionen i stället tvingats slussa patienter till andra vårdgivare för att uppfylla vårdgarantin. Det är svårt att se hur det skulle gynna den kontinuitet och trygghet som patienterna behöver.
Projektet skulle också förbättra arbetsmiljön för fast anställd personal. Men det blev tvärtom. Färre kollegor har lett till högre arbetsbelastning. I regionens rapporter ser vi nu att både kort- och långtidssjukskrivningarna ökar.
Trots att projektet slagit fel på samtliga målpunkter framställs det i offentliga uttalanden som en framgång. I stället för att prata om helheten lyfter man enstaka verksamheter där rekrytering gått bra.
I kommunikationsplanen – som presenterats i hälso- och sjukvårdsnämnden – står det till och med att regionen ska sprida en ”gemensam bild av framgång”. I slutrapporten redovisas endast en tredjedel av kostnaderna för nyanställningar, trots att projektledningen själva medger att de verkliga kostnaderna är betydligt högre. Det är oroväckande att man måste skruva på siffrorna för att få projektet att verka lyckat.
Nu står Region Uppsala inför nya besparingar – 700 miljoner kronor i personalkostnader ska bort under 2025. Det är svårt att se hur vården ska kunna möta behoven när varken hyrpersonal eller tillräckligt många anställda finns kvar.
Som skattebetalare och medborgare i Uppsala län förväntar jag mig att regionens ledning är ärlig med resultaten, tar ansvar för konsekvenserna och sätter patienternas och personalens verklighet före politisk prestige.
För när även de fast anställda sjuksköterskorna inte längre orkar vara kvar – vem ska då ta hand om oss?