En stor del av landets hyresrätter behöver rustas upp. Enligt siffror från Boverket är mer än 300 000 allmännyttiga hyresrätter i behov av omfattande renovering. Tyvärr finns idag inget statligt stöd som bidrar till att lösa den enorma renoveringsskulden. I stället hamnar kostnaden för upprustning på hyresavin och hyresgästerna får betala priset.
Som om det inte vore nog med att stammar måste bytas ut. Idag är det mer regel än undantag att fastighetsägaren i samband med en renovering också passar på att bygga om och modernisera lägenheterna fullt ut. För att kunna höja fastighetsvärdet och öka lönsamheten vill de göra så många så kallade standardhöjande åtgärder som möjligt. En sliten gammal trea får plötsligt ett helkaklat badrum med handdukstork och golvvärme. Priset får hyresgästen betala i form av chockhöjd hyra.
De känslor som drabbar hyresgäster i samband med en ombyggnation är därför sällan glädje eller tacksamhet. I stället leder oron över om huruvida man ska ha råd att bo kvar till stress och ångest. I delar av Gränby hade så många som 40 procent av hyresgästerna flyttat redan innan renoveringen var påbörjad. Vem vet hur få av de ursprungliga hyresgästerna som bor kvar idag?
Bostadskrisen gör det lätt att hitta nya hyresgäster när hyresvärden renovräkt de gamla, men för den som lämnar sitt hem väntar många gånger en lång flyttkarusell. I Uppsala finns hyresgäster som tvingats flytta både en och två gånger på grund av dyra renoveringar. Forskningen visar att flyttningar från renoverade fastigheter tenderar gå mot områden med lägre genomsnittsinkomster och lägre skolresultat vilket leder till ökad segregation.
I Uppsala har vi tydligt kunnat se hur dyra renoveringar tränger bort låginkomsttagare och ökar segregationen. Det blir även allt färre områden där människor med normala inkomster har råd att bo.
För att fler ska ha möjlighet att bo kvar i sina hem och för att motverka segregationen jobbar Hyresgästföreningen med att hålla nere hyreshöjningarna och ge ett ökat inflytande till hyresgästerna. Samtidigt försöker vi skapa möjligheter till samråd, ökad valfrihet och en stegvis intrappning av hyreshöjningen.
Även om vi tillsammans med hyresgästerna ofta kan nå framgångar präglas många ombyggnationer av skendemokratiska processer som resulterar i att hyresgäster påtvingas en onödigt omfattande renovering och att många tvingas bort från sina hem.
Det är därför bekymrande att Uppsalahems styrelse i juni i år förlängde sin strategi för ”förnyelse” av bostadsområden utan förändringar som öppnar för att fler ska kunna bo kvar. Samtidigt har Knivstabostäder tillsammans med Hyresgästföreningen arbetat fram en ny modell som kallas BoKvar. Där utgår renoveringarna inte bara ifrån husens behov utan även ifrån hyresgästernas.
Vill politikerna göra något åt bostadssegregationen och renovräkningarna måste lagstiftningen skärpas så att hyresgästers ställning stärks i samband med ombyggnationer. På kommunal nivå behövs nya strategier som möjliggör varsam renovering med lång intrappning av den nya hyran. För att klara av renoveringsskulden finns dessutom ett akut behov av ett rot-avdrag för hyresrätter.
Om det inte sker en politisk förändring kommer vi se en ökad regional bostadssegregation där låginkomsttagare inte längre har råd att bo kvar i Uppsala.
Johan Pelling
Regionchef, Hyresgästföreningen region Aros-Gävle